När Transportstyrelsen den 11 april kommunicerade ut att det svenska flygandet äntligen ”minskar” (nedgången är inte jättestor och det återstår väl att se om den håller i sig) är det efter en lång debatt med fokus på att vi som människor måste ställa om. En debatt med fokus på individuella val. Att debatten handlar om vårt flygande, våra matvanor och vårt bilåkande är rimligt. I fjol gavs vi ungefär tio år att halvera våra utsläpp om vi ska ha någon chans att komma under 1,5-gradersmålet och den halveringen kan, kommer, inte lösa sig med bara politiska förändringar. Vi behöver ändra hur vi väljer att leva våra liv.

Men när klimatfrågan överordnas annat ställs vi också inför nya typer av frågor. Det har dykt upp en debatt om vilka livsstilsval som är mest avgörande för klimatet. Är det verkligen att sopsortera, använda lågenergilampor och ta med en tygkasse när man handlar? Att tygkassen inte gör större skillnad för våra personliga utsläpp om vi sen åker till Thailand säger sig självt. Sannolikheten för att man avstår från Thailandsresor är nog rätt mycket större bland dem som är noga med sopsorteringen, men det är klart att det ena är mindre än det andra. Hanne Kjöller drar det resonemanget in absurdum när hon snappar upp forskning från bland annat Lunds universitet, som visar att det viktigaste enskilda valet vi kan göra är att avstå från det där barnet vi vill ha.

Faktum är att om man ska tro forskarna Kimberly Nicholas och Seth Wynes motsvarar att sätta ännu ett barn till världen ungefär 58,6 ton koldioxid per år, och då framstår den där resan till Thailand (cirka 2 ton) som synnerligen småskalig. Hanne Kjöller menar att antingen måste vi släppa pressen mot de val som orsakar utsläpp eller så måste vi acceptera att valet att skaffa barn granskas på samma sätt (som om barn vore samma sak som en flashig bil). Problemen med resonemangen är flera. Vi kan börja med att slå fast att barn inte är vare sig bilar eller Thailandsresor. Tvärtom är kommande generationer för många av oss en av de absolut viktigaste orsakerna till att ställa om. Dessutom drivs frågan framåt av just ungdomar som Greta Thunberg. Men även om vi skulle acceptera frågeställningen måste vi ifrågasätta studiens relevans. Barnets utsläpp beräknas utifrån premisserna att hen kommer släppa ut som genomsnittsinvånaren i EU i dag och att hen dessutom kommer få lika många barn som genomsnittsinvånaren i dag. Där din del av påverkan anses minska i takt med att dina gener späds ut (halva ditt barns utsläpp, en fjärdedel av ditt barnbarns och så vidare). Att på det viset beräkna din andel genetisk skuld till alla kommande generationers utsläpp (under förutsättning att de släpper ut som i dag) är förvisso en underhållande matteuppgift väl värd att uppmärksamma, men inte speciellt avgörande för oss som behöver minska vår egen påverkan. Eventuella utsläpp om 80 år kan rimligen inte bedömas med samma måttstock som utsläpp i dag. Att avstå från att få barn men leva sitt liv normalt kommer så klart inte leda till någon halvering av utsläppen de närmsta tio åren (inte ens om man egentligen hade tänkt sig ha en fembarnsfamilj och alltså sparar in cirka 300 ton om året).

När Hanne Kjöller i slutet av sin ledare skriver ”Men bevare mig för klimatdebattörer som pekar ett föraktfullt indignerat darrande finger mot flygresenärer samtidigt som de sätter ännu en unge till världen” sätter hon också fingret på nästa problem med hennes, och forskarnas, resonemang. De siffror hon redovisar bygger på att barnen och barnbarnen skulle ha samma utsläpp som vi har i dag. Men de personer Hanne vill slippa är näppeligen några genomsnittsinvånare och om det är något vi vet om framtiden så är det med absolut säkerhet att utsläppen i morgon inte kommer kunna vara samma som de utsläpp vi har i dag. Vår generation är den sista som har haft råd att tro att man kan leva utan hänsyn till klimatet, och tiden börjar komma ikapp oss.

Frågan om barn i en hårt befolkad värld är inte helt lätt, den är absolut inte ny, men helt klart vet vi att den förtjänar större respekt än att promotas som ”det enskilt viktigaste livsstilsvalet du kan göra för klimatet”. Ändrar du din livsstil följer kommande generationer efter. Men gör du det inte, då spelar det ingen roll hur många barn du inte får. De som lever kvar tvingas bära dina konsekvenser.