”Jag trodde aldrig det skulle bli så här stort, det är fantastiskt”. Så beskriver Greta Thunberg hur hennes skolstrejk framför det svenska parlamentet kunde växa och bli en inspiration för hundratusentals andra bara inom loppet av några månader. Detta samtidigt som hennes klimatrörelse bara fortsätter att växa.
Hennes ord innehåller ett viktigt budskap för alla oss som kanske känner att vi driver en kamp vi är på väg att förlora mot en tilltagande repression. Att det går att mobilisera och därmed uppnå otroliga resultat.
Det traditionella civilsamhället kan sägas stå vid ett vägskäl. Allmänhetens förtroende för biståndsorganisationer och ickestatliga organisationer har minskat, delvis på grund av högprofilerade skandaler, minskande resurser och en frustration över att några verkliga strukturella samhällsförändringar inte har förverkligats trots allt vårt arbete. De gamla modellerna i form av samarbeten med regeringar, som misslyckas med att tjäna folkens bästa, fungerar inte längre.
Detta samtidigt som den demokratiska situationen i världen står inför en global kris. Hela 96 procent av jordens befolkning – närmare 7 miljarder människor fördelade på 111 länder – lever i samhällen där grundläggande rättigheter i form av yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätten till fredliga sammankomster inte respekteras fullt ut. Det visar Civicus Monitor, en digital plattform som granskar de globala hoten mot medborgarnas rättigheter.
Under dessa omständigheter har allt mer av medborgarnas engagemang börjat organiseras genom gräsrötter och stora sociala rörelser, grupper som är icke-hierarkiska och drivs av folklig vilja. Och det är rörelser som börjat visa sig vara allt mer framgångsrika i kampen för mänskliga rättigheter och social rättvisa.
Den globala #metoo-rörelsen och den kampanj för förändrade vapenlagar i USA, som letts av studenter, är bara ett par exempel på vilken kraft som kan utgöras av denna typ av dynamiska aktivism.
Frågan är hur civilsamhällets organisationer ska dra kunna nytta av denna kraft i arbetet för att påverka de mest akuta problem som världen står inför. Det är också en nyckelfråga för de fler än 700 aktivister och representanter för organisationer som möttes i Belgrad vid International Civil society week för ett par veckor sedan. Det är en konferens som anordnas av Civicus tillsammans med den serbiska paraplyorganisationen Civic Initiatives under temat ”The power of togetherness”.
För att bygga ett starkare, mer livskraftigt och effektivt civilsamhälle måste vi återuppta kontakterna med medborgarna. Över hela världen kan vi se hur en stor bredd av rörelser uppstår med målet att belysa orättvisor och verkar för förändringar både på lokal och nationell nivå.
Många av dessa leds av vanliga människor med grund i deras universella värderingar kring rättvisefrågor, integritet och solidaritet. Etablerade organisationer som verkar inom civilsamhället har genom detta en möjlighet att stärka sitt samarbete med folkliga rörelser för att skapa förändring.
Vi har möjligheterna att koppla samman det som händer på gatorna med de arenor där besluten tas, och kan kanalisera lokalt engagemang för förändring till långsiktiga strategier.
Vi måste medverka i skapandet av en ny generation som slåss för social rättvisa – på samma sätt som Greta Thunberg har lyckats engagera miljontals barn och ungdomar att ta strid för klimatet. Och denna veckas möte i Belgrad innebär en möjlighet för oss att göra detta tillsammans.
