– Vi har ju jättemånga kyrkor i Sverige. Det är klart att det ser väldigt olika ut i dem, man har olika ekonomiska möjligheter, säger Erika Hedhammar.

Hon är utredare med ansvar för brandskyddsfrågor på Riksantikvarieämbetet, myndigheten som ansvarar för kulturminnesvården i Sverige.

– Generellt har det gjorts en massa satsningar i olika kyrkor där man dragit in sprinklersystem och brandlarm. Sedan händer det tyvärr ändå att det brinner.

Vem som har ansvaret för brandsäkerheten i landets kulturhistoriska byggnader varierar eftersom det ligger på ägarna. Det kan alltså röra sig om exempelvis staten, kommunerna, Svenska kyrkan och hovet – och därmed även om en mängd olika åtgärdsplaner.

– Det är nog väldigt olika på olika ställen, men vi har jobbat ganska aktivt med det sedan Katarina kyrka i Stockholm brann på 90-talet. Därefter har man uppmanat till att ha en plan för att det inte ska hända, men också till att ha en plan för om det händer, för vad man gör då, säger Erika Hedhammar och fortsätter:

– Det där tycker jag att vi börjar se fler och fler exempel på, att man tar det på allvar, inte minst på museerna sedan riksrevisionens rapport.

Riksrevisionen slog tidigare i år fast att landets museer har för dålig koll på sina föremål och att det saknas planer för vilka föremål som är viktigast att rädda vid en brand.

Vad gäller själva byggnaderna är den största oron i Sverige kopplad till materialet, berättar Erika Hedhammar.

– Vi har delar där det är väldigt tät trähusbebyggelse, säger hon.

– Där är man orolig för att det ska få stora konsekvenser om det sprider sig. Där har man jobbat med inventeringar av hur det ser ut – och tyvärr ser det inte jättebra ut överallt.