DEBATT Vi lever i dag i ett samhälle där vinster privatiseras, där förlusterna bekostas av det gemensamma och där lösningarna på alla behov och problem individualiseras. Vi kommer ingenvart med denna struktur.
Ordet ekonomi betyder läran om att hushålla med resurser. Dessvärre har denna lära gått och blivit något som lever sitt eget liv i någon matematisk dimension där väldigt lite av verkligheten faktiskt tas med i kalkylerna. Där kalkylen innehåller kostnader och vinster enbart från sin egen länk i värdekedjan, inte konsekvenserna av kostnaderna och vinsterna i hela värdekedjan.
Det är en parallell värld där den ”amerikanska drömmen” råder, där individer fungerar som rationella robotar och där världens resurser är oändliga. På papper fungerar den. I en sådan värld hade det exempelvis inte gjort så mycket att rika blir rikare hela tiden eftersom konkurrens och en meritokratisk rådighet ständigt skulle förändra skikten i samhället. En social rörlighet istället för cementerat socialt arv i enlighet med ens klasstillhörighet, i värsta fall i generationer. Människor, djur och natur i denna värld håller sig för evigt konstanta och rör sig som siffror kors och tvärs i detta spektrum som utbud och efterfrågan. Som kostnader och vinster, där en osynlig hand flyttar på dem.
Vi lever dessvärre inte i en sådan värld. Matematiken går inte ihop med verkligheten. Ekonomin hushållar inte med resurser utan sliter och slänger med dem. För att bryta detta mönster måste ekonomin börja värdera sådant som tidigare inte värderats, nämligen räkna på människors, djurens och naturens välmående samt deras samspel i en dynamisk och unik värld.
Även om tillväxt förbättrat människors livsutsikter genom en ökad materiell standard, som exempelvis här i Sverige, så gäller inte denna förbättring längre för folk, åtminstone inte i den västerländska världen. Tillväxten genererar inte längre välbefinnande eller välmående, utan har övergått till en konsumtionshets utan dess like med målet att generera värde enbart för de allra rikaste, inte att ge människor produkter som skapar bättre levnadsvillkor. Att inneha en mobil har ökat levnadsstandarden, men att behöva byta ut den varje år har absolut inte något med en hushållande ekonomi att göra, utan är en konsumtionsstruktur som gör sig gällande i en värld där andra får ta kostnaderna för våra kortlivade uppdateringar.
I en fri marknad och ekonomi så kommer konsekvenserna aldrig tas i beaktan då de inte direkt påverkar en själv. Vi människor är usla på konsekvensanalyser om det inte står oss nära som familj och vänner. En marknad och ekonomi måste demokratisk regleras och styras med förbud som gör att den kan leva ett långt och stabilt liv.
Vi behöver en ekonomi där kostnaderna och vinsterna delas mellan alla och där lösningarna på världens alla behov och problem kollektiviseras så att alla får chansen att överleva detta antropocentriska tidevarv som kantats av ohygglig exploatering av människor, djur och natur. Det är inte ekonomin som behöver tillväxt, det är humankapitalet och naturkapitalet som behöver det!
