I lördags manifesterade tusentals pensionärer, fler än någonsin tidigare, och en hel del andra i Stockholm för klimatet. Än mäktigare var de ungas världsomspännade klimatmanifestation för fyra veckor sedan. Aldrig någonsin har så många skolungdomar demonstrerat samtidigt, inte i Sverige och inte i världen.

Både bland de gamla och de unga finns det en inre kärna, med Greta Thunberg i spetsen, som förstått frågans dignitet och vilka extremt stora förändringar som krävs för att få ordning på det hela. Samtidigt ser vi en allt större grupp hangarounds, bestående av den goda medelklassen, som hejar på utan att förstå.

På skolungdomarnas manifestation fanns partiledaren som jobbat stenhårt mot flygskatten, höjda bensinpriser och allt som skulle kunna minska köttkonsumtionen. Där fanns också grannen som flyger på semester flera gånger per år. Där fanns såväl en EU-parlamentskandidat som har tjänat pengar på flygreklam som den kandidat som flög till USA för att sätta sig i call center och propagera för en presidentkandidat. På Facebook hejade den vänsterradikala publicisten på, han som tar flyget från Bromma när han ska ner på jobb i Göteborg. Där fanns ministrarna från regeringen som gav Maria Wetterstrand i uppdrag att utreda hur andelen biobränslen kan öka i flyget istället för hur flygets faktiska utsläpp radikalt kan minska, samtidigt som de byggde nya flygplatser och byggde ut gamla. Och så vidare.

Någon månad innan skolungdomarnas stora manifestation diskuterade Ekdal och Ekdal i SVT klimatfrågan. Några av Sveriges mest profilerade klimatpersoner var där, bland annat Isabella Lövin och hennes nationella samordnare för Fossilfritt Sverige, Svante Axelsson. Båda pratade oemotsagda om vilka otroliga möjligheter som finns i tekniklösningar och vilket föregångsland Sverige är. Inte ett ord om att Sverige tillhör värstingarna i världen när det gäller klimatpåverkan och ekologiska fotavtryck räknat per person. Axelsson var dock tvungen att avbryta mitt i ett inlägg och stressa iväg till ett flyg till Bryssel.

När jag scrollar runt bland inläggen från manifestationen dyker en annons från ETC upp. ETC kallar sig både en klimattidning och en röd tidning för en grönare värld. Denna gång är det dock inte reklam för själva tidningen utan för deras så kallade klimatkompensation. På annonsen står det: ”Glömt att klimatkompensera din flygresa? Använd ETC klimatkompensation”. ETC:s klimatkompensation innebär att en köper sig fri från sina utsläpp genom att köpa ETC:s solceller. För några tior eller hundralappar kan du köpa dig fri från såväl flyg- och bilresor som köttätande. Bättre kan det knappast bli för den globala överklass som den svenska medelklassen tillhör. Lite klimatkompensation och uppmuntran till kämpande skolungdomar och pensionärer, så kan du sedan flyga och konsumera som vanligt.

ETC:s solpaneler tar inte bort utsläppen från flyget utan kalkylen bygger på att solelen inom tio år ska ha ersatt så mycket kol och gas att det motsvarar utsläppen. Totalt minskar alltså inte de utsläpp som vi behöver avstå. Istället tidigareläggs utsläppen tio år och går därmed inte att heller undvika under den perioden. Klimatkompenserandets största effekt är därför på ett generellt plan att det legitimerar och därmed ökar ett skadligt beteende.

Forskare vid högskolan i Gävle har tittat närmare på den biten och på varför vi tenderar att tro på ”quick fixes” för att mildra vårt dåliga samvete för miljön, oavsett om de kommer från företag som ETC eller politiker. Enligt dem ser vi vårt förhållande till miljön som ett socialt utbyte, vilket får oss att tro att vårt miljövänliga beteende kan kompensera för vårt skadliga beteende. Men till skillnad från ett socialt felsteg kan inte vårt ekologiska fotavtryck slätas över.

Som Patrik Sörqvist, professor i miljöpsykologi vid Högskolan i Gävle och huvudförfattare till den nya rapporten, konstaterar: ”Du kan inte försonas med miljön. Om du flyger till Karibien blir du en enorm börda för miljön, och då hjälper det inte hur många köttfria måndagar du än lägger till”.

Det är förstås mycket roligare att tänka att vi med teknikens hjälp både kan fortsätta leva som nu och rädda klimatet. Men den som hävdar det har antingen inte förstått vad som krävs för att vi ska hålla oss inom de planetära gränserna eller så är den en hycklande populist. Ryggdunkande av Greta, klimatkompenserande hos ETC eller Syre på soffbordet förändrar inte det.

På måndag börjar Extinction rebellion week med klimataktioner på 324 orter runt om i världen. Då får vi hoppas på mer än bara ryggdunkar från den breda medelklassen.