Ordet påsk kommer av hebreiska pesach, som betyder skona eller gå förbi. Det är den vanligaste förklaringen, men enligt till exempel Svensk etymologisk ordbok betyder ordet istället påskalamm, ett lamm som slaktas till påsk. Lite motsägelsefullt kan man tycka, men de två förklaringarna hänger ihop.

Bakgrunden är att det judiska folket hölls som slavar av en egyptisk farao. Moses hade blivit utvald av Gud att leda dem därifrån, berättar Torahn, även känd som Gamla testamentet, men faraon var inte med på noterna. För att pressa honom att ge med sig skickade Gud tio svåra plågor på egyptierna. Den värsta var att alla nyfödda ungar, inklusive människobarnen, skulle dö. Endast de judiska barnen skulle skonas.

Underligt nog visste inte den förmodat allsmäktige guden var de judiska familjerna bodde, så han föreskrev att de skulle sätta ett märke på sina dörrar med blodet från ett slaktat lamm. De skulle måla både dörrposterna och tvärbjälken i dörren. Det fanns också detaljerade instruktioner om hur och när lammet skulle tillagas och ätas.

Grundbetydelsen hos pesach borde vara skona eller gå förbi, eftersom syftet med slakten var just att olyckan skulle gå förbi de målade dörrarna. Man kan fråga sig varför de judiska familjerna inte kunde måla dörrarna med jordfärger, kol, krita eller något annat, men det skulle vara lammblod därför att lammen skulle offras till Gud. Den tanken har sedan gått vidare till kristendomen, där Jesus offrade sig själv för mänskligheten och förklarade att nattvarden var hans egen kropp och hans eget blod. I den engelska bibelöversättningen kalllas han till och med Guds påskalamm – God’s Passover lamb.

På engelska är annars Easter – ja, högtiderna har stor bokstav på engelska men inte på svenska – det vanligaste ordet för påsk. Det har också en religiös betydelse, men det har ingenting med judendom eller kristendom att göra. Liksom tyska Ostern kommer Easter från fornengelska Eastrun, som från början syftade på den månad vi numera kallar april.

Enligt den engelska munken Bede, som levde på 700-talet och 800-talet, var Ēosturmōnaþ uppkallad efter fruktbarhetsgudinnan Ēostre, som firades i den månaden.

Hennes namn har rötter in i protoindoeuropeiskan, ett språk som talades på den östeuropeiska stäppen för 5 000–6 000 år sedan. Det betyder gryning, och ursprungligen var hon en gryningsgudinna, den som kom med ljuset. Påsksymboler som ägg och harar associeras också till henne, men om man åt dem eller bara gladde sig åt dem som vårtecken vet jag inte.

Så vad är det vi firar i helgen? Det judiska påskalammet, nattvarden i dess efterföljd eller Ēostre som kommer med ljuset? Tittar man på påsktraditionerna är det en blandning av alltihop, men jag firar hellre gryningsgudinnan. Glad påsk!