I den samhälleliga diskussionen om romer hamnar ofta utsattheten i centrum. Jan Selling, som är docent i historia vid Södertörns högskola vill genom sin forskning vända på perspektiven.

– Det handlar inte om romer som problem och inte om romer som offer, utan om romer som aktörer i sin egen frigörelse, säger han.

Som en del i forskningen deltar Selling i arbetet med den internationella kunskapsbanken Roma Archive, som drivs på romskt initiativ.

– Kunskapsbanken har fokus både på frigörelse och på romska kulturyttringar. Motivet är helt enkelt att romer historiskt och fortfarande i dag har objektifierats och setts på med koloniala perspektiv. Det här är ett avkolonialiserande projekt.

Förutom att studera litteratur och självbiografiska berättelser samlar Jan Selling in material från romska aktivister. I Stockholm förekom många demonstrationer och manifestationer på 1960-talet, liksom uppvaktningar i riksdagen.

– I dag har det mer och mer blivit som andra sociala rörelser, att det är löst sammanhållna nätverk av olika grupper, och där man också samarbetar med icke-romska grupper, säger Jan Selling.

Frågan om hur tiggande människor behandlas har också hamnat i det romska spektrumet.

– Alla är ju absolut inte romer, men de uppfattas kanske som romer. Det finns en antiziganism där som också har bemötts med motstånd i form av solidaritetsarbete, säger Jan Selling.

Så när inleddes frigörelseprocesse egentligen?

– På sätt och vis har den alltid pågått. Redan utvandringen från Indien var på sätt och vis en frigörelse, fast vi vet inte så mycket om den. På 1860-talet hade vi frigörelsen från slaveriet i det som nu är Rumänien. Frigörelsen från nazismen och är också en tydlig frigörelse.

I Sverige fick romer medborgerliga rättigheter som skola och bostad först på 1950-talet.

Den tydligaste yttringen för romernas frigörelse i Sverige idag tycker Jan Selling är att gruppen hörs mer i debatten, och att romer etablerar sig alltmer som tjänstemän och att de studerar.

– Genom tillgången till utbildning och därmed till lika rättigheter i samhället kan man tala mer för sin sak, och samtidigt får man genom utbildningen bättre sociala förutsättningar.

Hans Caldaras har varit engagerad i romers rättigheter sedan 60-talet och han ser just utbildning som den viktigaste frågan när det gäller romska ungdomars möjligheter.

– Många unga romer blir betraktade som människor som inte är en del av samhället. Vi borde ha kommit längre i vårt land, som säger sig stå för alla människors lika värde.

För att romska ungdomar ska bli motiverade att skaffa en utbildning måste hinder i form av fördomar och okunskap raseras, säger Caldaras.

– Det har alltid varit rumsrent att ha en negativ attityd mot romer utan att bli sedd som rasist. Men det finns positiva krafter. I dag gör många ungdomar av romskt ursprung sina stämmor hörda, vilket var nästan omöjligt på 60-talet. Då var det bara Katarina och Rosa Taikon och jag som fick den möjligheten. I dag blir det allt vanligare. Det är en enorm framgång.