Alessandro Demaio, som är expert på kostvanor och icke smittsamma sjukdomar, säger att fattigdom är en riskfaktor för diabetes både i låg-, medel- och höginkomstländer. En oproportionellt stor andel av de fattigaste drabbas av diabetes.
– Vi har sett en enorm ökning av förekomsten av diabetes under de senaste trettio åren. Det är oroande att hälften av de drabbade inte har fått någon diagnos. I utvecklingsländer kan sjukvården sakna möjligheten att göra glukostester, säger Francesco Branca, chef för hälsa och utveckling på Världshälsoorganisationen.

Den ökade förekomsten av diabetes beror enligt Alessandro Demaio till stor del på dramatiska förändringar i kosthållningen runt om i världen under de senaste decennierna, men också på förändringar i miljön där mat produceras.
Många av de som lever med diabetes finns i medelinkomstländer men är ofta fattiga stadsbor.
– Det är en svår situation i Indien där människor flyttar från landsbygden till områden där andra kostvanor och livsvillkor råder, säger Francesco Branca.

I de fattigaste länderna kan det vara svårt att få tillgång till behandling. Hälso- och sjukvården är inte heller rustad för att behandla komplikationer till följd av diabetes, som amputationer eller njurdialys.
– De höga kostnaderna som är förknippade med behandling av diabetes och de funktionshinder som sjukdomen medför innebär att diabetes även kan öka fattigdomen, menar Alessandro Demaio.

Ökningen av icke smittsamma sjukdomar har lett till ett ökat fokus på kostvanor i FNs och Världshälsoorganisationens arbete. Alessandro Demaio framhåller att övervikt och diabetes också hör samman med kostvanor. Enligt en studie som publicerades i den medicinska tidskriften The Lancet för några veckor sedan är det nu fler människor i världen som lider av fetma än av undernäring.