Bli arg, försöka förstå eller helt enkelt undvika ämnet – hur bemöter man bäst den som skadar sig själv fysiskt? Undvik att överreagera, råder Jonas Bjärehed, en av två psykologer som skrivit en handbok.
– Vi säger istället: Lyssna!
Att möta någon som drabbats av ett självskadebeteende kan vara både svårt och otäckt. En del vårdanställda känner att de saknar rätt kompetens.
Föräldrar kan känna både rädsla och stor otillräcklighet – och andra vuxna vet kanske inte alltid heller hur de ska bete sig för att ”göra rätt”.
Idén till handboken ”Självskadebeteende: Upptäcka, förstå och behandla” föddes i samband med att Jonas Bjärehed och hans medförfattare Johan Bjureberg deltog i ett nationellt projekt som ville sprida kunskap om självskadebeteende inom offentlig verksamhet som vård och elevhälsa.
– Frågorna om fenomenet blev många och kom från alla håll – från vård men även idrottsledare och anhöriga. Och det finns en del att tänka på i mötet med en person som har ett självskadebeteende, säger Jonas Bjärehed, psykolog och lektor i psykologi vid Lunds universitet.
En sak som inte är bra är att ryckas med känslomässigt – att bli överdrivet omhändertagande, tycka synd om och vilja vårda eller att bli arg och ställa krav, råder han och förklarar:
– Den som skadar sig själv gör det kopplat till sina känslor. Man har svårt med det och behöver inte flera känslor utifrån.
Exakt hur många som lider av självskadebeteende i Sverige i dag är svårt att veta. Enligt Jonas Bjärehed finns det dock flera svenska studier som anger att mellan 20 och 30 procent av ungdomar har erfarenhet av det här.
En del tänker kanske direkt på unga som skär sig, men ett självskadebeteende kan yttra sig på flera sätt, säger Jonas Bjärehed.
– Vi ser väldigt många varianter. Man kan slå sig, bränna sig med cigaretter, riva upp eller göra så att sår man tillfogat sig själv inte läker, det är väldigt vanligt.
TT: Varför gör man det?
– Den ena biten handlar om att hantera svåra känslor. Den andra biten, som man som psykolog hör att de flesta har erfarenhet av, är att det blir något som syns i relation till andra. Ett sätt att visa att man mår dåligt.
Författarnas bästa råd till den som befinner sig i den drabbades omgivning handlar om att skapa förtroende och helt enkelt finnas till som vuxen.
Lyssna och var där som ett stöd, med målsättningen att försöka hjälpa personen vidare till professionell vård.
Någon att tala med
• Vid akuta situationer, kontakta psykiatrisk akutmottagning eller ring 112.
• Den som vill ha vägledning kring var man kan söka vård kan ringa 1177.
• Det finns också stödlinjer och telefonjourer som går bra att ringa till anonymt:
• Hjälplinjen tala anonymt med utbildade psykologer, socionomer och sjuksköterskor. Telefon: 0771-220060.
• Föreningen Shedo – en förening som arbetar för att sprida kunskap och ge stöd åt den som band annat drabbats av ätstörningar och självskadebeteenden. Via Shedos hemsidahittar man annat Självskadechatten och jourmail.
• Jourhavande medmänniska : För den som vill tala med någon anonymt under sena kvällar och nätter. Telefon: 08-7021680.
• Anhöriglinjen för anhöriga som behöver stöd. Telefon: 0200-239500.
• Föräldralinjen för den förälder som oroar sig för att barnet far illa. Telefon: 020-852000.
• Mind självmordslinjen Föreningen Mind arbetar för att hjälpa den som har tankar på att ta sitt liv. Telefonlinjen och chatten är öppen klockan 6 till 24, alla dagar i veckan. Telefon: 90101
tt
