Göteborg är bland de kommuner i Sverige som samlar in minst elavfall per invånare. Det visar El-kretsens statistik i sin nysläppta hållbarhetsrapport. Men det är är inte säkert att Göteborgarna gör miljön en otjänst för det.
– Insamlingen speglar samhället men med en fördröjning på 7–10 år, säger Mårten Sundin, marknadsansvarig på El-kretsen. Trenden fortsätter att fler och fler prylar kommer in till oss, och fler sorts prylar. Fler och fler småprylar innehåller elektronik och batterier. Förut hade man reflexer på sina hundar, nu har man belysningsband, exemplifierar han.
El-kretsen är den organisation som sköter insamling och återvinning av elektronik i Sverige. Enligt det lagstadgade producentansvaret måste alla som tillverkar elekronikprylar också ansvara för och betala för insamling och återvinning. Även om antalet insamlade prylar ökar så minskar vikten på den insamlade volymen. Det beror på att utvecklingen går mot att elektronik har blivit mindre och lättare de senaste åren.
– Den totala vikten av ”tjock-tv-apparater” har minskat med 17 tusen ton de senaste fyra åren, beskriver Måsten Sundin.
I nysläppta El-kretsens hållbarhetsrapport för 2018 redovisas hur mycket elavfall varje enskild kommun har samlat in det året. För Göteborg är siffran 6,75 kilo per invånare, vilket är bland de lägsta i landet, om man bortser från vissa kommuner som inte har någon insamlingscentral. Genomsnittet i landet är 14,29 kilo per invånare. Genomsnittet i Västra Götaland är 10,9 kilo per invånare.
– Dels är det en storstadsgrej. Fler bor i mindre bostäder, och fler är skrivna på adresser. Det drar ner statistiken. Det är samma för Malmö och Stockholm. I städer åker man också över kommungränser och lämnar avfall i kranskommunerna.
Stannar elprylarna kvar mer i hemmen i storstäderna?
– Ja så kan det absolut vara. Och om man bor mindre har man i snitt har färre prylar och kanske ingen bil att lämna in det med. Det är generellt mer elektronik i en villa och de som bor där har ofta bil att lämna in det med.
Kan man också tolka det som att Göteborgarna behåller sakerna i bruk längre?
– Ja det skulle man kunna göra. Man kan ha kommit längre i återbruk. Det kan bero på lokala initiativ. Tillslut bör grejerna komma fram till oss ändå. Men det är svårt att säga, för det går att se på Återvinningscentralerna på landsbygden att grejerna används längre och i storstäder är man snabbare på att byta ut kök till exempel.
Ett lokalt initiativ som försöker främja återbruk är Kretsloppsparken Alelyckan i norra Göteborg. Där finns personal som går igenom det som kommer in och sorterar ut sådant som fungerar och kan säljas vidare i någon av Second hand-affärerna på plats.
– Det kan absolut ha påverkat. Där gör de ett jättebra jobb. Vi vet sedan tidigare studier, att renhetsgraden på avfallet påverkar återbruks- och återvinningsgraden. Så om man redan innan det hamnar i containrar kan samla upp saker gör det mycket. Men det finns ju även Blocket, bakluckeloppisar och andra tjänster som cirkulerar grejerna innan det återvinns. Alelyckan är ju sista chansen för de här produkterna att fångas upp. För i våra kärl vill vi ha sådana saker som är trasiga.
Numera är det även möjligt att lämna in elavfall i butiker som säljer elektronik, även det reglerat i lag. Större grejer därifrån hamnar sedan oftast på återvinningcentralerna och hos El-kretsen men mobiler och surfplattor går ibland vidare till försäljning på en andrahandsmarknad.
– De skeppas någonstans. Det finns anläggningar i andra länder ditt produkterna gås igenom och rekonditioneras och sedan säljs begagnade i länder där det finns en marknad. Den svenska marknaden för sånt är inte så stor, det är större i sydöstra Europa. När de försvinner ut ur landet kan inte vi längre garantera att produkterna hanteras och materialåtervinns på ett så miljöriktigt sätt som vi tycker att det ska göras.
Allt som samlas in till El-kretsen går till materialåtervinning, men de samarbetar med olika aktörer som samlar in elektronik för återbruk i steget dessförinnan. De håller också på att se över möjligheten att återbruka särskilda komponenter. Men det finns inget lagreglerat ansvar att branschen ska återbruka, enbart återvinna. Det ansvaret ligger just nu hos kommunerna som ska arbeta med samtliga steg i den så kallade ”avfallstrappan”: förebygga (överst), återbruka, materialåtervinna, energiåtervinna, deponera (nederst).
