”Gula västarna” har lamslagit Frankrike för att protestera mot vad anhängarna anser är sociala orättvisor. Vägar har blockerats, monument förstörts och flera liv har spillts.
Men det finns också en motrörelse – Röda sjalarna.
”Det är ju inte som om Frankrike är ett u-land”, säger företrädaren Philippe Lhoste.
Det är lördag i början av februari och majoriteten av butiksfönstren längs den parisiska paradgatan Champs-Élysées har täckts över med masonitskivor och korrugerad plåt. Det är dags för ännu en av Gula västarnas demonstrationer.
En av deltagarna är 56-åriga Nadine Lemoine. Sedan den allra första demonstrationen i november har hon och hennes man kört in från Parisförorten Chelles varje helg för att visa sitt missnöje med hur landet enligt dem ”styrs rakt i botten” av president Emmanuel Macron.
Även om demonstrationerna till en början handlade om en höjning av den franska dieselskatten, så handlar de nu om sociala orättvisor överlag, förklarar hon.
– Situationen blir bara värre och värre. Vi vanligt folk har knappt någon social trygghet kvar. Lönerna är på tok för låga – jag vet många som går på minimilön – och för gamla och sjuka är det ännu svårare, säger hon och sällar sig till det främsta ledet så fort demonstrationståget sätter i gång.
Dyr vas och tårgas
– Det är som om man inte räknas om man inte är rik och bor i staden, säger hon och syftar på Frankrikes enorma klasskillnader, som blir särskilt påtagliga när demonstranterna passerar Dior-butiken i åttonde arrondissementet.
– Men herregud, 1 100 euro för en vas! Det är mer än hela min hyra, utbrister en kvinna i 50-årsåldern.
En yngre man reagerar också på prislappen och halar upp en sprayburk och klottrar ”vi vill inte debattera, vi vill bestämma” över skyltfönstret. Texten syftar på den ”nationella dialog” som Macron utlyst för att få bukt med missnöjet med hans reformer.
”Hmpff”, säger Nadine Lemoine om presidentens strategi, som enligt en färsk opinionsmätning faktiskt bidragit till att Macron vunnit tillbaka några popularitetspoäng, och till att majoriteten – 55 procent – av fransmännen vänt sig emot gula västarna och vill att de lägger ned.
Minuten efter bryter våldsamheter mellan polis och demonstranter ut, och dagens första tårgasmoln lägger sig som ett tjockt täcke över gruppen. Projektiler från båda håll börjar vina genom luften och när demonstranterna kommer till nationalförsamlingen når sammandrabbningarna sin kulmen.
Inget u-land
För den 38-årige entreprenören Philippe Lhoste är det just våldsamheterna kring Gula västarnas framfart som i början av december fick honom att ta bladet från munnen och bli ombud för den växande motrörelsen, Röda sjalarna.
– I början höll jag med (Gula västarna, reds anm). Jag påverkades också av dieselskatten eftersom jag bor utanför Paris, säger han när TT träffar honom på ett kafé i huvudstaden.
– Men när de gav sig på Triumfbågen, som är ett nationalmonument, och släckte lågan på den okände soldatens grav, fick jag nog, säger han och syftar på kravallerna som drabbade Paris den 1 december.
Han är också irriterad över hur Gula västarnas oförmåga att organisera sig lett till infiltrering från såväl extremhögern som extremvänstern och på senare tid även från antisemiter.
– Det är ju inte som om Frankrike är ett u-land. Faktum är att vi har ett av de bästa sociala systemen i världen här, säger han, och berättar om hur han själv upplevt fattigdom på nära håll efter att tillsammans med sin tvillingbror ha levt som gatubarn i Sydkorea fram till fem års ålder.
– Vi var tvungna att stjäla för att ens kunna äta.
– Sådant sker sällan här.
Tysta fransmän
Röda sjalarna, som nu räknar omkring 40 000 aktiva supportrar, har inte alls samma syn på Frankrike som Gula västarna, säger Philippe Lhoste, och slår bort anklagelser om att rörelsen är särskilt Macron-vänlig och ska tillhöra ”bourgeoisien” – borgerligheten.
– Vi är egenföretagare, bönder, bagare – allt. Vi kommer från alla samhällsklasser och vi röstar olika.
Den största skillnaden är att de har tappat hoppet, men det har inte vi. Precis innan Gula västarna dök upp kändes det som om Frankrike var på väg igen, att vi hade börjat komma i kapp efter krisåren som följde 2008. Det började kännas ljust. Men ekonomisk återhämtning tar tid, och det kräver tålamod.
I slutet av januari samlades drygt 10 500 röda sjalar i Paris som en motreaktion mot Gula västarna och för att säga nej till framför allt våldet, men även till vägblockaderna. Rörelsen, som generellt sett är emot demonstrationer, har under veckan hållit ”pacifistiska” marscher i flera franska städer för att framföra sitt samhällsförsvarande budskap.
– Det är inget vi brukar göra. Vi är de tysta fransmännen, men ibland måste vi göra vår röst hörd.
Fakta: Nya protester i helgen
Efter flera veckor av allt mer avmattade demonstrationer från proteströrelsen Gula västarna utspelade sig ännu en gång våldsamma scener på Paris gator på lördagen den 16 mars.
En större kraftsamling från rörelsens sida resulterade i nya sammandrabbningar med den utkommenderade polisen.
Demonstranter reste barrikader, vandaliserade och plundrade affärer kring paradgatan Champs-Élysées och Triumfbågen.
En byggnad med en bank på markplan och bostäder ovanpå sattes i brand. De boende, däribland barn, evakuerades. Elva personer fick lättare skador i samband med branden, enligt räddningstjänsten.
Över 5 000 poliser hade placerats ut kring Champs-Élysées för att hålla ordning och flera tunnelbanestationer hölls stängda.
Polisen utsattes för stenkastning och svarade med tårgas och vattenkanoner. Minst 17 poliser och 42 demonstranter skadades, enligt polisen.
Enligt inrikesdepartementet deltog totalt cirka 32 300 människor i protesterna över hela Frankrike.
TT
Bakgrund: Gula västarnas protester
Gula västarna (Gilets jaunes) är en löst sammansatt rörelse som ursprungligen bildades i protest mot höjd skatt på bensin och diesel. Protesterna har sedan vuxit till att omfatta ett mer allmänt missnöje med president Emmanuel Macron och hans ekonomiska politik.
Sedan november har tiotusentals demonstranter – ibland hundratusentals – på lördagarna intagit gatorna i Paris och andra städer som Lille och Marseille. Stundtals har protesterna gått våldsamt till och lett till vandalisering. Flera personer har dött till följd av våldsamheterna.
Under demonstrationerna i december i fjol blev Triumfbågen nedklottrad och lyxbutiker längs paradgatan Champs-Élysées fick fönsterrutor krossade. Över 260 personer skadades, däribland flera poliser, och över 400 greps. Vid ett tillfälle försökte en grupp demonstranter storma ett departement i Paris.
En grupp personer har aviserat att de ställer upp i valet till Europaparlamentet i rörelsens namn. Det har lett till viss intern splittring, då andra grupper anser att man helt ska stå utanför politiken.
tt
