REPLIK Vi är ense med Karin Broström som föder upp kvigor till mjölkproduktion om två saker:
1. Djur ska ha rätt att vara djur.
2. Att hota människor är helt fel, och en kontraproduktiv väg att gå för att förändra för djuren. Däremot ser vi olika på vad det innebär att ”leva ett bra djurliv” och att ”ha rätt att vara djur”.
Karin Broströms beskrivning av hur slakteriet är en ”stressfri” miljö, slakten är ”skonsam” och att det nästan är som i naturen att kalven tas ifrån sin mamma platsar i en reklamskrift. Det är inte förvånande att den som tjänar sitt levebröd på djurens kroppar förskönar sin verksamhet. Men vilka grundläggande värderingar ligger bakom? Varför ser Karin Broström och många med henne djuren som resurser att använda för människans egen skull? Vad ger oss rätten att stänga in dem på små ytor och ta livet av dem i förtid?
Djurrättsalliansens inställning är att den enskilda individens liv spelar roll – både hur det får levas och att det får fortsätta levas, och att alla har rätt till sitt eget liv. Det är inget förmänskligande av djur över det, det är grundläggande respekt för andra kännande varelser.
Mjölkindustrin går ut på att kor görs dräktiga – med kalv kommer mjölk i juvren. Efter nio månaders dräktighet får kon dock inte ta hand om sin unge, vilket hon är oerhört starkt motiverad att göra, utan den tas ifrån henne direkt för att människorna ska ta mjölken.
På vilket sätt passar det in i Karin Broströms idé om att ge djur ”rätt att vara djur på sina villkor” att ta deras barn ifrån dem? Kalvarna i sin tur får hållas i små ensamboxar i upp till åtta veckor. Mjölkindustrin försöker få detta att verka som en bagatell, men att göras föräldralös är allt annat än det. Forskning visar att kalvar som växer upp med sina mödrar blir mindre rädda och mer sociala och att de växer bättre. Egentligen borde det här inte behöva bevisas – det borde räcka med att låta djuren välja själva. Låta ”djuren vara djur” och inte mjölkmaskiner.
Den som undrar hur slakt går till kan gå in på djurfabriken.se där vi samlat material från svenska slakterier. Att döda djuren på löpande band är en verksamhet som präglas av djurens ångest, av tvång och av våld. Samtidigt vet vi att det i varje ko, varje gris, varje kyckling bor en unik individ, med känslor och personlighet – och att den individen har en drivkraft att fortsätta leva.
Vi måste inte utnyttja djuren för att överleva. Därmed borde valet vara enkelt. Låt oss avskaffa djurindustrin, övergå till vegetabilisk livsmedelsproduktion och ge djuren ”rätt att vara djur på sina villkor” – på riktigt.
