Klimatkrisen är ett oundvikligt faktum vi inte längre kan blunda för. Men patriarkala och maskulina normer står i vägen för våra gemensamma lösningar. Så står det i inbjudan till föreningen Män:s middagsseminarium med fokus på klimatet och manligheten. Syre Stockholms reporter Petter Stjernstedt gick dit.
Det är dags att kärleksfullt men bestämt kompostera den gamla fossila manlighetsnormen som exploaterar oss och vår jord. Så den kan förmultna och ge näring till det nya som vill växa fram, säger Vidar Vetterfalk, initiativtagare till samtalskvällen.
I ett stort upplyst föreläsningsrum på Östermalm står ett tiotal bord uppdukade, med sallader, egenlagad hummus, falafel och kryddig sås. Deltagarna har ombetts ta med sig mat att bjuda på.
Under kvällen ska experter tala om mannen och klimatkrisen. Hur hänger de två samman? Jag ställer frågan till några av mina bordskamrater. Ingen har något uppenbart svar.
Men det finns ett sug efter att få tala om de här frågorna, menar Vidar Vetterfalk. Han är projektledare för den ideella föreningen Män – Män för jämställdhet, som arbetar med att förändra destruktiva normer kring manlighet. I många år har Män använt samtalet som ett verktyg för att få män att öppna upp sig. När #metoo var på tapeten ville många prata om samtycke och sårbarhet. Av samma män eftersöks nu ett samtal om klimatet, säger Vidar Vetterfalk:
– Att möta klimatkrisen med jämställdhet är både ett mål och en väg framåt. Om män slutar köpa dyra prylar, söka högre status och mera makt så kan en förändring ske.
Manlighet i fokus
Fler män än kvinnor väljer aktivt bort miljövänliga beteenden, enligt en rapport från nätverket Menengage Alliance. Inte för att vi inte bryr oss, utan för att det kan anses som feminint, omanligt och kan sänka vår status.
Denna kväll får vi män chansen att diskutera vår relation till naturen. Kvinnor tillåts delta, men manligheten är i fokus.
Deltagarna runt bordet turas om att tala. En palsternacka skickas runt. Ingen får avbryta den som håller i palsternackan, bara lyssna när talaren delar med sig av sina tankar. Vad som sägs stannar mellan oss, men flera beskriver att de upplever en saknad av närhet till sin omgivning.
Martin Hultman, forskare kring maskulinitet på Chalmers, öppnar seminariet. Hans tes är tydlig – den stereotypa manligheten är förödande för vårt klimat. Män står globalt sett för de största utsläppen och är den grupp som konsumerar mest resurskrävande prylar, såsom fordon och teknikprylar.
Kvinnor äger mindre
Den kvinnliga representationen inom FN:s klimatkonvention UNFCCC är på flera håll låg. Flera av dess avdelningar består till nära nittio procent av män. Resultatet blir att män som grupp i största mån styr utvecklingen i klimatfrågan.
– De kvinnliga perspektiven tas inte om hand då kvinnor ofta inte får tillgång till de rum där stora, viktiga beslut tas, säger Martin Hultman, som nyligen skrivit boken Ecological Mas- culinities: Theoretical Foundations and Practical Guidance.
Enligt flertalet studier förbises ofta könsaspekter inom klimatanalyser och i förslag kring klimatfrågan. Och förutsättningarna för män och kvinnor skiljer sig åt då kvinnor globalt sett ofta saknar rätten att äga mark och inte kan påverka säkra transporter.
– Kvinnor befinner sig ofta i en mer utsatt situation för klimatförändringar. På grund av traditionella könsroller äger kvinnor mindre, tjänar mindre och har sämre tillgång till information och nätverk än män, vilket gör att de är sämre rustade när förutsättningarna för deras försörjning, till exempel från jordbruk, förändras, säger Anna Axelsson, policyrådgivare i klimatfrågor för organisationen Diakonia, som föreläser under samtalskvällen.
Ur ett globalt perspektiv, framförallt i de södra delarna av världen, är kvinnorna familjens främsta vårdnadshavare. De tar hand om familj och barn och arbetar inte sällan ute på fältet med jordbruksarbete. I Afrika, söder om Sahara, har bara cirka fem procent av befolkningen tillgång till elektricitet, något som slår hårt mot kvinnor och barn då deras arbetsplats är hemmet där elektriciteten saknas.
Avsaknaden av el och av säkra transporter gör att kvinnors arbete blir tungt och tidskrävande. De har svårare att få tillgång till utbildning, sjukvård, betalt arbete samt till ett socialt nätverk. Kvinnors arbete blir tungt och tidskrävande. Det i sin tur minskar kvinnors möjlighet att kunna vara del av beslutsfattande processer på samma villkor som män.
– Eftersom de har mindre inflytande över beslutsfattande processer tappas deras perspektiv, erfarenheter och behov oftast bort, menar Anna Axelsson.
Den ekologiska mannen
I boken Ecological masculinities: Theoretical foundations and practical guidance diskuterar Martin Hultman tillsammans med medförfattaren Paul M Pulé om hur våra mansideal påverkar synen på klimatet. Enligt Martin tar färre män klimatkrisen på samma all var som kvinnor gör och män är generellt mindre benägna att göra den stora omställning som klimatförändringarna kräver.
– Självklart finns det män som gör mycket gott för miljörörelsen. En stor grupp anpassar sig och gör förändringar i sitt liv. Men de förstår inte hur stora skiften av samhällsbygget vi faktiskt måste göra för att vi ska lyckas tackla klimatförändringarna, säger Martin Hultman.
I boken beskrivs tre manstyper – den industrimoderna, den ekomoderna och den ekologiska mannen. Den ”industrimoderna mannen” är Trump i egen hög person. Genom att släppa ut koldioxid via kol och stålindustri exploaterar han vårdslöst vår jord. Den ”ekomoderna mannen” i sin tur tror att alla klimatutmaningar löses med hjälp av ny teknik och storskalighet.
Den tredje typen, den ”ekologiska mannen” lyfter Martin Hultman som en förebild. Det är den manstyp som i sitt i handlande ser till att främja ett hållbart klimat. Han lever utifrån vad klotet klarar av. Förutom att ha en livsstil som faller inom ramen för vad planetens klarar av om alla skulle leva så – ett rättvist klimatutrymme – bör den ekologiska mannen arbeta tillsammans i solidaritet med grupper som har väldigt låg klimatpåverkan, till exempel ursprungsbefolkningar.
– Honom borde vi stödja. Varför inte inom lagstiftning? Det skulle göra den linjära utvinningslogiken som bärs upp av industrimoderna och ekomoderna maskuliniteter obsolet.
Bygger på gamla idéer
Enligt Pella Thiel, ekolog som ock så föreläser under kvällen, bygger vår människosyn på upplysningstidens tankar och idéer om mannen. De egenskaper som förknippades med maskulinitet – rationalitet, objektivt tänkande och att ta kontroll över andra – var på den tiden och är fortfarande eftersträvansvärda. Vi har sedan dess fortsatt att bygga ett samhälle som grundar sig på idén om dominans över vår natur och vi fortsätter att koda det typiskt maskulina som mänskligt, enligt Pella.
– Vi ser på människan som en unik varelse fristående naturens vilja och behov. Istället måste vi börja leva mer i samklang med naturen och i det projektet ingår en omdefiniering av maskuliniteten.
Relation till naturen
Färre män engagerar sig alltså för en bättre miljö. Hur får vi fler män att delta i kampen? Nyckeln sitter i att hitta sin relation till naturen, menar Vidar Vetterfalk, och ber mig att visualisera en plats som betyder något extra.
– Föreställ dig ett område som ligger dig varmt om hjärtat. Det kan vara din sommarstuga, ditt barndomshem eller den där granskogen som du som liten vandrade i. Det här är platsen vars överlevnad du måste kämpa för så att den bevaras för kommande generationer.
Ett speciellt ögonblick fick Vidar Vetterfalk att inse problemets magnitud:
– För mig var stunden då jag insåg allvaret i situationen när jag på tv hörde om hur Amazonas palmträd ger ut mer koldioxid än de binder. Alltså våra lungor förmår inte längre ge oss syre. En insikt som fick mig att gråta.
För att nå en verklig förändring räcker det inte med att vi avstår från saker, såsom flyget och bilen, utan vi måste se det vidare perspektivet, menar kvällens talare. Det handlar om en större omställning bortom vår ekonomiska modell och ojämlika maktfördelning.
– Vi måste inse att människan är en del av ett levande, oförutsägbart system och då är kontroll ett dåligt förhållningssätt. Sluta att söndra och börja leva tillsammans med naturen, säger Pella Thiel.
Samtalets kraft
Att samtala med andra om våra egna känslor kring klimatet kan vara en viktig pusselbit till att lösa de stora klimatutmaningar som vi står inför. Vi män lär oss förtränga våra känslor, enligt Vidar Vetterfalk. En riktig man är stark, självständig samt rationell och känslokall.
– Låt oss gå en annan väg. En viktig del för att engagera oss mer för klimatet är att få en närmare kontakt med våra emotioner, då känner vi hur mycket vi bryr oss. I samtalet finns en djävla kraft att kunna förändra samhället till det bättre, säger Vidar Vetterfalk och ler.
Källor:
• Menengage, ett nätverk vars syfte är att engagera män i miljörörelsen ”Men, Masculinities and Climate Change: A Discussion Paper, 2016
• Hultman, Martin och M Pulé, Paul, Ecological Masculinities: Theoretical Foundations and Practical Guidance, 2018
• En studie om jämställdhet som förutsättning för hållbar utveckling, Gerd Johnsson-Latham 2007. Men resist green behavior as unmanly, Scentific American