Följ mig i en månad och du kommer bli klimataktivist” lyder beskrivningen på Instagramkontot Fannythepresident. Med en bakgrund som journalist jobbar Fanny Jönsson som kommunikatör på Greenpeace. Men det är inte bara sin arbetstid hon ägnar åt att försöka intressera och engagera sin omgivning i klimatfrågan. En stor del av hennes fritid går åt till att prata, skriva om och tänka på vår planet.

Många av hennes debattartiklar osar av en frustration över att företagsledare och makthavare inte reagerar, och hennes inlägg på Instagram är en salig blandning av provokation, uppmuntran, fakta och humor. Den 4 februari postade hon en selfie och skrev: ”Yes, this fake fur is inspired by polar bears. That drowned in an oil spill. Happy Monday.”

Men för det mesta är det inte ironin och ilskan som styr Fanny Jönsson.
– Ärligt talat så ger mitt engagemang mig ett syfte att vilja leva. Varje morgon känner jag att det finns en mening att gå upp ur sängen, säger hon.

Fanny växte upp i Jönköping med sin mamma, pappa och lillasyster. Vid åtta års ålder skrev hon, med hjälp av sin mamma, ett brev till Jönköpings kommun då hon sett en kundvagn ligga i en damm.
– Ända sedan jag var liten har jag tyckt att det varit viktigt med rättvisa, den där kundvagnen skulle inte ligga där och skräpa. Och miljö- och klimatfrågan handlar ju i grund och botten om rättvisa. Det leder till bristande vattenresurser och ökad fattigdom. Och vilka drabbas först? Det kommer inte vara Donald Trump som får det värst liksom.

Vill få folk att känna

Med åldern växte engagemanget och brev till kommunpolitiker byttes ut mot demonstrationer mot kolkraftverk i Tyskland, en expedition för att ringmärka sillgrisslor tillsammans med Världsnaturfonden och debattartiklar i bland annat Jönköpingsposten, Nyheter24 och Aftonbladet.
– Aktivismen har jag hittat på senare år. Det har varit viktigt för mig att folk ska känna till klimatfrågan och jag vill använda min röst på det sättet.

Men så småningom växte kraven såväl utifrån som inifrån.
– Jag gjorde helt enkelt för mycket på samma gång och tänkte att jag skulle rädda världen. Samtidigt som jag pluggade heltid, engagerade mig ideellt och läste kvällskurser hade jag tankar om att söka in till diplomatprogrammet och trodde att jag behövde kunna minst fem språk flytande. Till slut orkade jag inte göra någonting och kände att det var lönlöst att engagera sig i klimatfrågan.

Orkade ingenting

Hösten 2016 drabbades hon av utmattningsdepression och tvingades pausa allt. Ingenting var kul längre. Efter vila, reflekterande och samtal med terapeut, familj och vänner insåg Fanny att genom att fokusera på allt hon ”borde” kunna, så hade hon tappat syftet till vad hon faktiskt ville göra: skapa en bättre värld.
– Jag insåg att jag måste börja behandla mig själv så hållbart som jag vill att vi ska behandla planeten. När jag väl började leva på det sättet blev allt mycket lättare – du behöver inte vara diplomat för att förändra världen.

I en debattartikel i Aftonbladet den 15 december skrev Fanny: ”Jag berättar för mina vänner att jag, på fullaste allvar, nu börjat förbereda mig för krisen. Trots att jag i mitt heltidsjobb arbetar för, och fortfarande tror på möjligheten för en bättre värld, så måste jag ändå vara förberedd på det som i nuläget ser mest sannolikt ut: En katastrof.”

Hon har köpt ett vattenreningskit, läser överlevnadsböcker och har googlat fram vilka ställen i Sverige som är bäst att bo på när klimatförändringarna väl slår till. Fanny beskriver känslan som att stå framför en grå himmel, där hon ser blixtar i horisonten.
– Det är ingen som hoppas mer än jag att stormen blåser bort, men så länge måste jag förbereda mig. Om jag ser att det regnar längre bort och molnen rör sig mot mig kommer jag vilja klä på mig regnkläder och förbereda mig för ovädret.

Hur stoppar vi ”ovädret”?

– Vi organiserar oss! Vi behöver ett systemskifte. Det kan låta radikalt men klimatkrisen är radikal. Visst, du kan bli vegan eller sluta flyga, men du kommer fortsätta leva i ett samhälle där ditt överflöd är något du snott från någon annan.

Det finns olika alternativa ekonomiska system som skulle använda jordens resurser på ett mer hållbart sätt än den linjära ekonomin vi har i dag. Ett exempel är en cirkulär ekonomi som bildar en form av kretslopp inspirerat av naturens egna. Där ses ingenting som skräp, utan bara som ett nytt sätt att använda ett material. Teorier om nya ekonomiska system är något som Fanny blivit mer intresserad av på sistone.
– Jag vill inte låta som någon svettig vänstersnubbe i flanellskjorta som läst Karl Marx. Men jag förstår inte hur fler inte kan se det här? Vi behöver en ny ekonomisk modell nu.

Fanny har skrivit och publicerat debattartiklar under sju år. Men alla handlar inte om klimat – hon skriver mycket om feminism också.
– FN har statistik som visar att de som påverkas hårdast av klimatförändringarna är kvinnor, och då främst i marginaliserade grupper. Då tänker jag: ”Jaha, och vilka har satt oss i skiten då?” Jo, det finns det ju också statistik på. Det är främst män. Vita rika män.

Fanny säger att hon vill visa att klimataktivister kan vara olika och att man som tjej inte behöver dricka te och meditera.
– Det finns så mycket fördomar om att man ska vara på ett visst sätt. Man kan vara både påläst, gå runt i en välstruken skjorta och stå på barrikaderna. För mig är feminism och klimat nära sammankopplat, det handlar om rättvisa och att ge alla samma förutsättningar att leva i en hållbar värld.

Vita män kritiserar

När Fanny skriver debattartiklar eller uttalar sig kommer majoriteten av kritiken från vita män i övre medelåldern.
– Det är alltid de som säger åt mig att jag inte förstår vad jag skriver om. Att jag är en en grinig, pantad tjej som fått för lite kuk. Det är klart man får ifrågasätta mig, men det finns liksom inget konstruktivt i att kommentera en debattartikel med att säga att jag fått för lite kuk.

Den 20 december publicerade Fanny en bild på sig själv på Instagram där hon sätter på sig läppstift med mobilen som spegel. Bildtexten handlar om arga kommentarer hon fått från män efter publiceringen av debattartikeln i Aftonbladet där hon skrev om hur hon förberedde sig på klimatkrisen.
– Ibland får man lov att rycka på axlarna och bara spegla sig i all skit och sätta på lite läppstift.

Blir man klimataktivist om man följer dig på Instagram?

– Haha, I wish. Det är egentligen en grej jag snott från en tjej som heter Matilda Wahl som har som sin grej att ”följ mig i en månad och du kommer dumpa din kille”. Jag tyckte det var roligt och kopierade den rakt av. Men ja, lite mer engagerad blir man nog – pröva?