Sverige är ett av de länder i världen där befolkningen har mest engagemang och kunskap i klimatfrågan men trots det har vi ett väldigt högt klimatavtryck per capita. Maria Wolrath Söderberg forskar i retorik vid Södertörns högskola och ska nu tillsammans med teknikhistorikern Nina Wormbs från KTH undersöka hur vi resonerar kring våra handlingar som orsakar koldioxidutsläpp.

– En av orsakerna till vårt stora klimatavtryck är vårt välstånd och bekvämlighet som vi inte vill offra, säger Maria Wolrath Söderberg.

Klimatkommunikationen har tidigare handlat mest om att få ut mycket information. På senare tid har man inom forskningen konstaterat att det inte verkar vara mängden kunskap som avgör om man faktiskt ändrar beteende. Därför har man fokuserat på andra saker så som nudging, sätt att förändra vanor, och sociala förändringsprocesser som tycks fungera bättre. Men det Maria Wolrath Söderberg och Nina Wormbs undersöker i projektet är om det inte också delvis är en fråga om kunskap, men relevant kunskap i förhållande till hur man som individ tänker och vad man värderar.

– Det är därför vi vill veta hur människor resonerar. För om vi inte vet hur folk tänker och vad de värderar är det väldigt svårt att diskutera dessa saker och förmedla relevant kunskap.

Negativa klimathandlingar

Maria Wolrath Söderberg tror att en av flera orsaker till att vi agerar i motsats till vår idé om att värna om miljön är att vi är så bra på att motivera våra negativa klimathandlingar så att vi står ut med dem.

– Vi använder tankestrukturer som räddar vårt samvete. De håller emellertid ofta dåligt när man synar dem i sömmarna.

Forskarna har redan hunnit göra en förstudie och fått en insyn i hur människor motiverar sina utsläpp genom olika sådana tankestrukturer. Maria Wolrath Söderberg och Nina Wormbs kallar dem legitimeringsstrategier.

En av de mest framträdande legitimeringsstrategierna i förstudien var ett slags kontotänkande. Till kontot tjänar man in genom exempelvis sopsortering och sedan tar man ut det som exempelvis en flygsemester.

– Problemet är att det bygger på en felaktig uppfattning om proportioner. Det verkar som om den valuta många räknar med är ansträngning eller uppoffring mot lustuttag. Men det rimliga vore snarare att exempelvis räkna koldioxidekvivalenter. Det som händer då är emellertid att legitimeringsstrategin blir värdelös. Man får sopsortera i decennier för att komma upp i sin flygresa.

Individen har inflytande

En annan vanlig legitimeringsstrategi är tanken att det inte är individen som ska lösa statens problem med klimatutsläpp. Maria Wolrath Söderberg tycker att det resonemanget är djupt problematiskt.

– Då har man missförstått hur relationen mellan individ och system fungerar. Det politiska systemet kan inte förändras om det inte finns ett visst folkligt stöd eftersom politiker inte vågar göra förändringar som gör att man sedan blir bortröstad.

Som en del av projektet följer Maria Wolrath Söderberg även med den politiska och mediala debatten och vilka legitimeringsstrategier som används och hur det påverkar allmänheten.

– Jag har stött på flera besvärliga resonemang som skapar tröghet i debatten. Det behövs mer diskussion och ifrågasättande av människors antaganden.

Söker efter svar

För att få svar på frågan kommer de två forskarna att skicka ut en enkät på sociala medier till människor som är med i olika klimatgrupper.

– Vi riktar oss till människor i klimatengagerade grupper. Vi är inte intresserade av klimatskeptiker. Där finns det redan mycket forskning och de är dessutom rätt så få i Sverige. I stället är vi intresserade av att vad det är som möjliggör att människor som är klimatengagerade inte riktigt agerar i enlighet med sin idé, säger Maria Wolrath Söderberg.