Från januari 2017 till december 2018 fick 2 000 finländare 560 euro i månaden av staten. De 2 000 valdes ut slumpvis bland alla som fick arbetslöshetsunderstöd i november 2016. De flesta var långtidsarbetslösa och satt fast i olika åtgärder och program – även med basinkomst, eftersom de allra flesta hade rätt till mer än 560 euro, på grund av tidigare arbete eller kostnader för bostad eller barn.

Basinkomsten drogs av från inkomsterna, så ekonomiskt var situationen densamma som förut. Men man hade mindre att förlora på att be bidragshandläggaren dra åt helvete, och om man jobbade tjänade man mer eftersom basinkomsten ändå fanns kvar.

Regeringens hopp var att det sistnämnda skulle leda till att fler kom i arbete. Men även om ingen kom i arbete förlorade staten inga pengar, utöver dem som gick till att administrera projektet. Det var en av flera anledningar till att man valde just arbetslösa.

Morot och piska

Basinkomst – av det låga slaget – anklagas ibland från vänsterhåll för att vara en subvention till arbetsgivaren. Och det kan det också vara – man kan betala en lägre lön och ändå få arbetare. Lite som den svenska arbetsförmedlingens introduktionsanställningar, nystartsjobb och så vidare. Problemet är förstås att det finländska försöket är just ett försök. Lönerna runtomkring påverkas inte eftersom försöksdeltagarna var spridda runt landet. Däremot fanns en förhoppning om att de lättare skulle kunna ta deltidsarbete, vilket tidigare hade varit svårt för arbetslösa. Men även nu var det ganska svårt. Om en person, liksom genomsnittsdeltagaren i försöket, har rätt till 950 euro i månaden i bidrag, på grund av till exempel barn, bostadskostnader och tidigare inkomst, måste deltidslönen vara högre än bidraget minus basinkomsten för att det ska löna sig. Alltså minst 390 euro i månaden, och det blir fortfarande en låg effektiv timlön (se figur 1).

Om du jobbar en fjärdedel på restaurang och saknar erfarenhet tjänar du enligt facket runt 10 euro i timmen. Då blir din nettolön per timme runt fem svenska kronor om du är en genomsnittlig basinkomstare. Sen skiljer det sig förstås om du har många barn och bor i Helsingfors (och får mycket andra bidrag), eller är en barnfri singel på mammas soffa i Jyväskylä (och får lite andra bidrag). Det är något vi ska titta närmare på.

Men som vi ser i figur 1 förde experimentet utvecklingen åt rätt håll, samtidigt som det var lite snålt för att ge resultat. Å andra sidan är det bra att det är snålt, eftersom framtida basinkomstplaner kommer att vara snåla inledningsvis, åtminstone om vi menar att ge pengar åt alla och inte endast till låginkomsttagare. Arbetsinsatsen påverkas vidare av hur otäckt det är att gå på bidrag. Om man får mycket ovett av sina handläggare när man är utan jobb blir stressen på arbetet ”trevligare” att ta. När medierna förra våren rapporterade att det finländska försöket skulle avbrytas på grund av strängare a-kasseregler var det en missuppfattning. Basinkomst och otrevligare bidrag är ingen motsättning, utan en fullt rationell strategi av en regering som både med morot och piska vill få ut folk i arbete.

Jobbade lika mycket

Det hade varit intressant att kunna jämföra utfallet med olika storlek på basinkomsten, men grupperna hade blivit för små för att ge signifikanta resultat och bra statistik. Att välja ut basinkomstmottagarna slumpvis – och att dom inte kunde tacka nej – var ett sätt att få ett representativt urval av hela befolkningen. Det lyckades nästan. Av dom som svarade på enkäten hade basinkomstarna, med hög statistisk signifikans, fler barn än kontrollgruppen. Dom tjänade även mer pengar, vilket är naturligt när man har barn och går på bidrag. Dom hade även (icke-signifikant) högre utbildning. Om dessa siffror även gäller för hela gruppen vet jag inte än.

Än har vi inget slutresultat, men väl ett preliminärt resultat för det första året med basinkomst. Där kan man se att dom 2 000 basinkomstarna under året lönearbetade i genomsnitt en halv dag mer än kontrollgruppen (som bestod av samtliga som fick arbetslöshetsunderstöd i november 2016). Man kan också säga att skillnaden motsvarade tre personers heltidsarbete. Det här resultatet är insignifikant med p-värde 0,87. Man brukar hävda att ett p-värde på max 0,05 ska finnas för ett signifikant resultat (vilket innebär att resultatet skulle inträffa max fem procent av gångerna om allt var slump). Det finns en diskussion om ifall signifikansvärdet istället borde vara 0,01 eller 0,10, men ingen har hittills hävdat 0,87 som signifikansvärde och sen haft ett jobb att gå till på måndagen. Så för att sammanfatta: ingen arbetade mer eller mindre än tidigare. Under det första året.

Man kan kalla det ett misslyckande att folk inte jobbar mer. Eller så kan man säga att försöket har lyckats eftersom dom inte jobbar mindre när trycket från samhället minskar. Eller också kan man säga att det är ett pausresultat och inget att hänga upp sig på.

Bra för hälsan

Under hösten 2018 intervjuades alla basinkomstmottagare och dessutom 5 000 personer ur kontrollgruppen. Det var, inte helt överraskande, bara ungefär en fjärdedel som svarade, men resultaten var ändå intressanta. Dom som fick basinkomst mådde bättre än kontrollgruppen, med ett p-värde mindre än 0,0001. Dom litar mer på andra människor (p=0,003), på rättsväsendet (p=0,0183) och mer på politiker (p=0,0007). Man skulle kunna säga att basinkomsten fungerade som en ”SD-spärr”. Det var inte många med basinkomst som satte på sig gula västar och protesterade mot allt och inget.
Basinkomstarna ansåg sig vidare ha bättre hälsa (p=0,0073) och kunde koncentrera sig bättre (p=0,0001) och var mindre stressade (p=0,0005) än kontrollgruppen.

För att återgå till faktiska siffror minskade basinkomstarnas sjukersättning med 44 procent jämfört med kontrollgruppens, och utbetalningen av socialbidrag minskade med 30 procent (vilket förstås delvis kan bero på att man fick basinkomst istället).

Frågor om utbildning fanns inte med i intervjun, men det är inte helt otippat att basinkomstarnas ”anställningsbarhet” förbättrades sakta men säkert.

Framtidstro

Att gå från lång tids arbetslöshet till arbete är en krävande uppgift. Man behöver må bra och tro på sig själv. Och basinkomstarna trodde på sin egen framtid (p<0,0001) och på sin egen framtida ekonomi (p<0,0001) mer än kontrollgruppen. På frågan ”är du i lönearbete just nu?” svarade 31 procent av basinkomstarna ”ja”, jämfört med 25 procent av kontrollgruppen. 38 procent av dom lönearbetande basinkomstarna hade deltidsarbete, och av dessa ville 69 procent arbeta mer. Dessa uppgifter är inte signifikanta, då inte tillräckligt många svarade på enkäten. Men det finns stor anledning att återkomma till detta när dom faktiska registeruppgifterna är inne om ett år ungefär, och ingen timmes vitt arbete kommer undan. Till dess kan vi fråga basinkomstarna själva vad dom tror om sina anställningsmöjligheter: på frågan ”har du ett lönearbete om 12 månader?” svarar 56 procent av dom ”ja”, men bara 45 procent i kontrollgruppen. En mycket signifikant skillnad (p<0.0001).