– Man ska alltid iaktta vaksamhet när man går ut på isen, därför att is är en färskvara. De ytor som frös för bara några dagar sedan tar jättemycket stryk av det här vädret. De är inte lika stabila som den där första kärnisen som kom när det var riktigt kallt, säger Ylva Schöldberg, långfärdsskridskoledare på Friluftsfrämjandet, till TT.

Växlande väder som det som regerar nu, med ömsom minus- och ömsom plusgrader, gör det klokt att tänka sig för. En möjlighet om du ändå vill känna och höra skenorna skära isen är att kolla kommunens hemsida för plogade banor – så länge dessa är öppna anses de också säkra, påpekar Schöldberg.

– Du ska aldrig ge dig ut om du är det minsta tveksam eller om du saknar kunskap, utrustning och sällskap. Det är mitt mantra, säger hon.

Finns kurser

Det går aldrig att säkert peka ut geografiska områden där isen absolut är säker att ta sig ut på. Bärigheten beror nämligen också på bland annat vattendragets djup och strömmar samt snömängder och lokala väderskiftningar.

Schöldberg pekar också på att lokala skridskoklubbar har organiserade ledarledda turer. Och klubbarna och Friluftsfrämjandet erbjuder nybörjarkurser, säger hon.

– Då har du verkligen en möjlighet att njuta av det fantastiska som det faktiskt är att åka långfärdsskridskor.

Öga och öra mot isen

Förutom säkerhetsutrustningen kan det också vara klokt att tänka på att särskilt vårisar kan vara mycket förrädiska. De kan vara tjocka nog, men ruttna – och då går du ändå igenom dem.

Vilken är då bästa isvägen för att ta sig från nybörjare till mera van åkare?
Schöldberg pekar på att många timmar krävs för att lära sig tolka isens skiftningar.

– När jag är ute och leder grupper har jag alltid ett öga och öra mot isen. Då ser jag om isen skiftar i karaktär eller i färg till exempel. Jag hör ju också på isens ton om den börjar tunna ut eller tjocka på sig. Men det är med ett tränat öra och för att jag har en ispik med mig och knackar i isen.