Djuren dör i snabb takt

Allt sedan människan gjorde sitt intåg, och särskilt sedan industrialiseringen, har arter dött ut i snabb takt – många har inte ens upptäckts innan de försvunnit. En studie från Världsnaturfonden visar i snitt en 60-procentig nedgång av bestånden av ryggradsdjur i världen mellan 1970 och 2014. Allra värst drabbat är Syd- och Mellanamerika där nedgången är 89 procent. Om utvecklingen fortsätter i samma takt – och inget tyder på något annat – riskerar två tredjedelar av alla vilda ryggradsdjur vara borta redan 2020.

Beroende på vilken definition man använder har det inträffat 6–20 massutdöenden under de senaste 540 miljoner åren. Här är de sex största:

Ordovicium

450 miljoner år sedan

Orsak: Antagligen en nedisning som kraftigt sänkte vattenytan.

Följder: Sex av tio ryggradslösa djur i havet försvann.

Devon

360 miljoner år sedan

Orsak: Okänd, men utdöendet pågick under flera miljoner år.

Följder: Sjuttio procent av alla arter i haven dog ut, däribland pansarhajen.

Perm

250 miljoner år sedan

Orsak: Troligen en mycket snabb och kraftig ökning av växthuseffekten.

Följder: 90 procent av alla arter, både växter och djur, försvann. Den enda gången som insekterna har drabbats i någon större omfattning – en tredjedel av dem utrotades.

Trias

Följder: En femtedel av alla havslevande djur samt alla härskarödlor, förutom krokodiler och dinosaurier, försvann.

Överlevde vulkanutbrotten.

Krita

66 miljoner år sedan

Orsak: Troligtvis nedslag av asteroider eller kometer.

Följder: Slutet för dinosaurierna, vilket banade väg för däggdjuren – trots att en tredjedel av dessa också försvann. Sammanlagt dog hälften av alla arter ut.

Holocen

Nutid

Orsak: Människan.

Följder: Studier har visat att människan redan kan ha utrotat så många som 130000 djurarter. Forskare har förutspått att människan kan komma att döda hälften av alla återstående arter under de kommande 100 åren, däribland alla insekter.

Dront – utdöd i slutet av 1600-talet

Dronten, som levde på Mauritius, kunde väga upp till 20 kilo. Fågeln hade små vingar och kunde inte flyga. När sjömän och kolonisatörer kom till Mauritius började drontbeståndet minska, på grund av jakt samt att sjöfararnas medtagna djur åt upp dem. Den första dronten sågs 1598 och den sista 1662.

Kvagga – utdöd 1883

Kvaggan, som liknade zebran, levde i Sydafrika och jagades framför allt av förmögna européer. 1883 dog den sista kvaggan på en djurpark i Nederländerna.

Pungvarg – utdöd 1936

Den australiensiska pungvargen såg ut som en varg med svartbruna ränder. När den jagade stod den på bakbenen likt en känguru, för att få överblick över landskapet. När bönderna på 1800-talet var rädda för att pungvargarna skulle äta upp deras får, fick man rikligt betalt om man dödade en varg. 1936 dog den sista individen i fångenskap. Den nu levande tasmanska djävulen är släkt med pungvargen.

Kaspisk tiger – utdöd ca 1970

Den kaspiska tigern levde i Iran, Irak, Turkiet, Mongoliet och Afghanistan. Tigrarnas territorium minskade snabbt då bomullsplantager anlades när Ryssland koloniserade Turkestan på 1800-talet. Då tigerns päls var högt värderad sågs de sista levande tigrarna i slutet av 1960-talet.

Källor: Forskning & framsteg, Världsnaturfonden och Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).