Jag läser en bok som heter The broken teaglass, där två ordboksredaktörer arbetar med definitioner av ord utifrån citat där orden förekommer. Många av citaten från ett par år i följd visar sig komma från en bok som inte tycks existera. Så många att de två redaktörerna kan urskilja en historia i dem. Den verkar handla om … nej, stopp, det här är för spännande för att avslöjas. Läs den istället.
Redaktörerna får sig tilldelade olika ord som de ska undersöka. Ibland helt nya ord, ibland gamla vars betydelse behöver uppdateras. En av dem, Mona, skulle gärna vilja ha ordet mindfuck. Inte för att hon gillar den politiska inriktning som hon associerar med det, utan för att hon fascineras av sättet att skapa ett ord så att det gör avtryck i medvetandet. Mindfuck är ett ord man minns om man har hört eller sett det. Innebörden är en mycket förvirrande upplevelse, speciellt en som framkallas med avsiktlig psykisk manipulation, och inom chemtrail-högern används det ungefär i betydelsen hjärntvätt. Men det låter som något kul, ”som att ta LSD eller så” förklarar Mona för sin kollega.
Godhet och batik
Det svenska skällsordet godhetsknarkare, från angränsande politiska utmarker, har minst två saker gemensamma med mindfuck: dels har det ingenting att göra med LSD, dels är det en bakvänd sammansättning som sticker ut. Tanken är att vi mår bra av att vara ”goda”, hjälpsamma, göra bra saker, men att det är något patologiskt med det hela. Ett beroende. Som bekant används det som skällsord till människor som har en solidarisk inställning till sin omvärld och till exempel vill ta emot flyktingar.
Man kan undra hur de som kallar andra för godhetsknarkare ser på sig själva. Som några som mår bättre av ondska och likgiltighet? Som är befriade från empati och annat trams?
I samma bestiarium som godhetsknarkaren finner vi batikhäxan. Batikhäxa är nog det roligaste skällsord jag vet, det är synd att det inte var uppfunnet på den tiden när man kunde ha en titel i telefonkatalogen. Definitionen är en medelålders kvinna, och resten är oklart. Men man håller inte med henne och man gillar inte hennes klädstil. I en Flashbacktråd försöker deltagarna sätta fingret på vem hon egentligen är. Förklaringarna växlar: ”flummiga feminister utan konsekvenstänk”, ”godhetsknarkande naiva solstrålar”, en äldre vänsterdam som utnyttjar ensamkommande sexuellt (så osmakligt uttryckt att jag inte vill upprepa det ordagrant). Sedan tycker moderatorn att det får vara nog och flyttar tråden från avdelningen Feminism till Jämställdhet och diskriminering, varpå den avsomnar.
Snällism, hur skulle man förklara det i en ordbok? Ordet är så att säga andligt besläktat med godhetsknarkare, det mer än antyder att snällhet inte är något bra. Att det är bättre att vara gniden, misstänksam och hämndlysten. Men medan godhetsknarkare kommer från de högerextrema kommentarsfälten är snällism ett ord som vanliga borgerliga människor började använda någon gång på 1980-talet. Det var som om de tyckte det var lite kittlande att ifrågasätta snällhet, kanske hade de förläst sig på Ayn Rand?
”Marxism” utan Marx
Kulturmarxism skulle bara vara komiskt om det inte hade varit Anders Behring Breivik som introducerade ordet för en större publik. Kultur och marxism, var får man ihop de två begreppen? Nazistsajten Fria tider gör ett mångordigt, dimmigt och dunkelt försök att förklara. Wikipedias beskrivning är mer jordnära: kulturmarxism är en pejorativ, alltså nedsättande, politisk term som bygger på en konspirationsteori om att judar med flera försöker krossa den västerländska kulturen med ”politisk korrekthet” och mångkulturalism som vapen. Och alla som deltar i eller stöder ”krossandet” går alltså in under epitetet kulturmarxister.
Judar med flera? Ja, några personer runt Frankfurtskolan, en nymarxistisk skolbildning i tvärvetenskaplig samhällsteori, ska ha ett finger med i spelet. Karl Marx själv är däremot inte inblandad alls. Ordet är en långsökt liknelse: marxister vill ha ett klasslöst samhälle, ”kulturmarxister” vill ge människor med olika kön, ursprung, sexualitet et cetera mer lika villkor, men inte nödvändigtvis ekonomiskt.
Om de ska uppnå jämlikhet genom eller för att krossa den västerländska kulturen får jag inte klart för mig. Det spelar kanske ingen roll. Förvirrat är det i alla fall. En mindfuck?
