Det har snart gått åtta år sedan kriget bröt ut i Syrien. President Bashar al-Assad ser ut att gå vinnande ur striderna och diskussioner pågår om hur landet ska byggas upp igen. Men enorma humanitära behov återstår, påminner Svenska Röda Korsets Mellanösternchef, som nyligen besökte Damaskus.
SYRIEN Syrienkriget går mot sitt slut. Av terrorgruppen IS självutnämnda ”kalifat” – som under en period omfattade ett område lika stort som Storbritannien – återstår en liten, omringad ficka i staden Baghouz.
I nordvästra Syrien utkämpas strider mellan flera väpnade grupper, bland annat den terrorstämplade jihadistalliansen Hayat Tahrir al-Sham (HTS). I nordöst kontrolleras stora landområden av kurdiska YPG-milisen och ett civilt kurdiskt styre tillåts där.
Läget är sådant att USA:s president Donald Trump anser att USA kan börja ta hem de amerikanska trupperna från Syrien, med undantag för ett par hundra soldater. För det har han dock fått omfattande kritik.
Krisen inte över
Med hjälp av mäktiga allierade – framförallt Iran och Ryssland – har Syriens president Bashar al-Assad kunnat säkra sitt grepp om landet. Hans armé kontrollerar nu runt två tredjedelar av Syrien, och regimen har börjat uppmuntra syrier som flytt att återvända till de områden som den klassar som säkra.
Men hjälporganisationer på plats ser en fortsatt omfattande humanitär nöd.
– Den internationella retoriken handlar mer och mer om att Syrien nu går in i en postkonfliktfas, eller en återuppbyggnadsfas. Men vi ser många behov som inte kan vänta tills dess – behov som finns nu. Sådant som är en förutsättning för att människor ska kunna överleva, säger Andrei Engstrand Neacsu, Svenska Röda Korsets Mellanösternchef.
– Man kan lätt få bilden av att den akuta krisen i Syrien nu är över. Det stämmer inte.
Finns inget jordbruk
Aindrei Engstrand Neacsu har nyligen besökt huvudstaden Damaskus – en av de städerna dit en del nu väljer att återvända.
– De miljontals syrier som har flytt sina hem, varav en del nu börjar återvända, kommer tillbaka till absolut ingenting. Många städer är dessutom allvarligt överbefolkade – människor lever ovanpå varandra, säger Andrei Engstrand Neacsu.
Bland orosmolnen ser Andrei Engstrand Neacsu de bristande möjligheterna för civilbefolkningen att försörja sig på egen hand. Det kan handla om att äga en get eller två, eller ha tillgång till en liten mark för att kunna driva ett enklare jordbruk.
Någon sådan möjlighet finns i princip inte i Syrien i dagsläget.
– Det finns nästan inget jordbruk alls.
Endast 30 psykiatriker
Flera siffror belyser den omfattande humanitära krisen i landet.
Mer än hälften av Syriens sjukvårdsinrättningar hade helt eller delvis förstörts vid slutet av 2017. Förra året saknade runt 35 procent av befolkningen tillgång till rent dricksvatten, enligt Världshälsoorganisationen, WHO.
Totalt omkring 13 miljoner människor i landet behöver någon typ av humanitärt stöd, enligt FN-organet Ocha. Fem miljoner av dessa är barn.
Särskilt utsatta är de runt sex miljoner internflyktingar som lämnat sina hem och som nu befinner sig på andra platser i landet, bland annat i flyktingläger.
Kriget har också satt mer osynliga spår. För de syrier som lider av psykologiska trauman efter att ha genomlidit smärtsamma förluster, våld och tortyr är det svårt att få hjälp.
– De flesta psykiatriker har flytt landet. Det finns bara mellan 30 och 35 psykiatriker kvar i hela Syrien, säger Andrei Engstrand Neacsu.
Bakgrund: Syrienkriget
Konflikten i Syrien bröt ut i mars 2011 efter den så kallade arabiska våren, då flera regeringar i regionen utmanades av demonstrationer och upproriska stämningar. Den syriska oppositionen krävde president Bashar al-Assads avgång och i utgångsläget demokratiska reformer, men motståndet kapades delvis av andra intressen.
Kriget förs i dag i praktiken av regionala stormakter, genom ombud. Bashar al-Assads regeringsstyrkor har med Ryssland, Iran och den libanesiska Hizbollahmilisens stöd tvingat bort rebeller och jihadistgrupper från en rad fästen i landet.
Ofta har regimens övertaganden föregåtts av långa belägringar och omfattande bombangrepp, med stora civila förluster som följd. I många fall har förhandlingar hållits med rebeller, som fått välja mellan att bussas i väg till andra rebellhållna områden eller att stanna kvar under regimens styre.
Medlingen har ofta skötts av Ryssland, men motparten har i praktiken inte haft några större val annat än att ge upp eller ge sig i väg.
Västländer som till en början i första hand stödde rebellerna ställde efterhand om till att bekämpa terrororganisationen IS. USA har stött den arabisk-kurdiska alliansen SDF vars stomme består av den kurdiska milisen YPG, som USA:s Natokollega Turkiet ser som ett hot och betraktar som en terrororganisation.
I norra och nordöstra Syrien kontrollerar kurdiska styrkor stora områden, men där finns också Turkietallierade rebellstyrkor. Turkiet har utfört luftanfall mot kurdiska positioner i området och har planer på att ”rensa ut” såväl kurdiska styrkor som IS från landet¨
Källor: Utrikespolitiska institutet, AFP, Reuters
