Behoven av mer hållbara jordbruksmetoder blir allt viktigare i takt med att de globala problemen med utsläpp, avskogning och vattenbrist fördjupas. Samtidigt visar forskning att människor blir mer benägna att investera i hållbara satsningar om de också har laglig rätt till den mark de brukar.
MILJÖ Forskning visar att ohållbara jordbruksmetoder används när bönder saknar laglig rätt till mark och då inte sporras till att satsa långsiktigt. Resultatet blir en ökad förstörelse av jordbruks- och skogsmarker.
– Säkrad tillgång till mark och resurser för ursprungsfolk och lokalbefolkningar är bland det allra viktigaste som kan göras i fråga om att nå hållbarhetsresultat, säger Erin Myers Madeira vid den USA-baserade miljöorganisationen Nature Conservancy.
Hon säger till IPS att lokalbefolkningar är den klart viktigaste aktören i fråga om att stoppa avskogning och miljöförstöring.
Men trots detta saknar både ursprungsbefolkningar och lokala befolkningsgrupper ofta äganderätten till de marker de brukar och lever av. Ett av skälen till detta är bristande insatser från myndigheterna, men ett ytterligare skäl är att företag i ökande grad tar över mark och inte tar hänsyn till de lokala befolkningarnas sedvanerätt att nyttja sina områden.
Ett exempel är Liberia där lokala bönder blev vräkta efter att myndigheterna överlåtit 350 000 hektar mark till ett malaysiskt multinationellt företag, vilket i sin tur ledde till stor förbittring och konflikter i det aktuella området.
Enligt FN:s organ mot ökenspridning, UNCCD, har 35 procent av den återstående åkermark som finns tillgänglig i Afrika säkrats av stora aktörer, varav hela 70 miljoner hektar mark är tänkta för odlingar av biobränslen.
Många som tar upp kampen för sina marker får dessutom betala ett mycket högt pris. Organisationen Global Witness uppger att rekordmånga miljöaktivister – 201 personer – dödades under 2017 i samband med att de försökte skydda sina marker mot gruvbolag, jordbruksföretag och andra stora aktörer.
Karina Kloos Yeatman vid organisationen Landesa, säger att det första steget mot ett hållbart jordbruk handlar om att säkra människors markrättigheter.
– Om vi inte ser framåt och satsar på säkrade markrättigheter och fler möjligheter för människor att göra långsiktiga investeringar för hållbar markanvändning, så kommer vi att bevittna ett ännu större antal klimatmigranter och människor som drivs från sina hem, säger hon till IPS.
Karina Kloos Yeatman understryker att det finns bevis för att när människors får sina markrättigheter tryggade så ökar även deras investeringar i hållbara jordbruks- och skogsbruksmetoder. Som exempel nämner hon att etiopiska småbönder som har fått papper på att marken de brukar tillhör dem i betydligt högre utsträckning är beredda att satsa på åtgärder för att förebygga jorderosion.
Ett annat exempel gäller skogsområden där urfolk fått sin markrättigheter fastställda. I Bolivia uppges det ha lett till en mycket kraftigt minskad skogsskövling i dessa områden. Det leder i sin tur till minskade utsläpp av växthusgaser.
Karina Kloos Yeatman och Erin Myers Madeira är samtidigt överens om att det även behövs fler insatser för att stärka utvecklingen mot hållbar markanvändning – däribland att identifiera hållbara ekonomiska utvecklingssatsningar som ligger i linje med de lokala befolkningarnas kulturella värderingar.
Erin Myers Madeira säger att det är avgörande att såväl stater som företag respekterar urfolks och lokalbefolkningars markrättigheter – och att dessa grupper får möjlighet att själva delta i utformningen av satsningar för att skapa hållbara jord- och skogsbruk.
– Många beslut om satsningar tas långt borta i styrelserum. Men om de lokala befolkningarna utesluts så kommer besluten också att leda till dåliga resultat, säger hon till IPS.
