DEBATT Att söka asyl är en mänsklig rättighet. Det är vårt ansvar att följa internationella konventioner som Sverige bland andra europeiska länder ratificerat. Eftersom människan är sårbar i dessa katastroftider krävs system för att skydda den. En säker väg hit är rätt väg att gå, inte att bygga murar.

Den fria rörligheten ska gälla alla oavsett härkomst. Vilken punkt på jordklotet en människa rör sig från och till ska inte betyda en godtycklig avvisning i ett asylärende. Trots att många lär sig att leva här och integreras väl premieras det inte. Vi borde se alla människor som en tillgång och inte som en ekonomisk börda.

Alla kommuner bör ta emot människor på flykt, det ska ej gå att avstå från vårt gemensamma ansvar som fredlig nation. En jämnare fördelning av asylsökande ger oss chansen att ro hem den krisartade situation som varit ohållbar för exempelvis ankomstkommunerna Malmö och Trelleborg. Det är en möjlighet vi inte kan missa – att ge skydd för människor, ge möjligheter och inte skydda ineffektiv systematisk avvisning.

Vi behöver ta lärdom av varandra i EU. Genom att se till framgångsrika länder och kommuner kan vi förbättra varje moment i asylprocessen. Öronmärkta resurser bör gå till flyktingarnas utsatta och akuta situation i närhet till lägren, men också till integrationsprojekt som får flyktingarna inom EU att återvinna sitt egenvärde genom jobb och utbildning.

Goda exempel drivs bort trots att vi alla vinner på en bättre integration. Genom insatser på kort och lång sikt kan kommuner och frivilligorganisationer ta ett större ansvar.

Vi är många som vill se fler blocköverskridande åtgärder från kommun till EU-nivå: Mindre byråkrati, förstärkt validering och snabbhet för att hjälpa asylsökande in på arbetsmarknaden. Att investera i en människa är att investera i framtiden.