FN:s organ mot ökenspridning, UNCCD, slår fast att problemen med uttjänta åkermarker i utvecklingsländer drabbar kvinnliga bönder särskilt hårt eftersom de i högre grad saknar tillgång till markrättigheter, vattentillgångar, krediter samt rådgivningstjänster och tekniska hjälpmedel. Bristen på jämställdhet har därmed också en stark inverkan på den fattigdom som många av dessa bönder tvingas leva under.

Förra veckan mötte företrädare för världens länder i Guayana för att diskutera FN:s konvention mot ökenspridning. I samband med mötet påpekade Douglas Slater, som är biträdande chef för frågor om social utveckling inom den karibiska samarbetsorganisationen Caricom, att arbetet för jämställdhet är viktigt inom alla satsningar för en hållbar utveckling i regionen.

– Våra kvinnor är mycket aktiva inom jordbruksarbetet och vi måste se till att de förblir det, men också att de får tillgång till de resurser de behöver för att kunna medverka fullt ut, säger Douglas Slater till IPS.

Enligt honom är regionens kvinnliga bönder i synnerhet utsatta för könsdiskriminering när det gäller tillgång till utbildning och rätt teknisk utrustning.

– När våra jordbruksinstitutioner håller i utbildningar ska vi utgå från att kvinnor kan köra traktorer eller vara ansvariga för odlingar – och vi måste uppmuntra fler att göra detta, säger Douglas Slater.

På global nivå beräknas 43 procent av de som arbetar inom jordbruket vara kvinnor, men i vissa länder är siffrorna betydligt högre än så. UNCCD understryker behovet av att jämställdhetsfrågorna finns med i arbetet för att utforma riktlinjer och lagar som strävar efter att uppnå en värld utan fortsatt nettoförstörelse av mark.

På den afrikanska kontinenten står småbönder bakom närmare 80 procent av jordbruksproduktionen och de flesta av dem är kvinnor på landsbygden. Men trots att kvinnorna har en så avgörande betydelse för matproduktionen så saknar de kvinnliga småbönderna ofta både äganderätten till marken de brukar och tillgång till olika produktiva resurser.

Samtidigt leder klimatförändringarna till en ökad otrygghet för de bönder som producerar mat.

UNCCD:s chef Monique Barbut säger att kvinnor ofta drabbas först när odlingsmarker förstörs, genom de effekter det medför i form av bland annat ökad fattigdom och brist på utbildningsmöjligheter.

– I många länder saknar kvinnor egendomsrättigheter. Och hur ska man kunna be en kvinna att sköta sin mark på rätt sätt och planera inför framtiden när hon vet att marken aldrig kan bli hennes? Det är den stora frågan, säger Monique Barbut till IPS.

Samtidigt säger hon att insatser för ökad hållbarhet även kan leda till positiva förändringar för kvinnor och flickor. Som exempel nämner hon en planerad satsning i Burkina Faso som syftar till att förvandla tusentals byar till eko-byar, där befolkningarna ska få tillgång till dricksvatten och spisar drivna av solenergi. Detta skulle innebära att kvinnorna blir avlastade flera timmars arbete om dagen som annars skulle gå till att samla ved och hämta vatten.

Hon understryker att det finns ett klart samband mellan utarmningen av marker och kvinnors situation i de flesta av världens länder.

– I varje enskilt land kan vi se hur saker börjar förändras när kvinnor får ökade rättigheter i fråga om nyttjandet av marker, säger Monique Barbut.

UNCCD menar att om världens kvinnor fick samma rättigheter i fråga om tillgången till mark som männen så skulle det i sin tur kunna påskynda utvecklingen mot ett mer hållbart jordbruk. Det skulle även kunna minska kvinnornas stora arbetsbörda och ge kvinnor och flickor en ökad tillgång till viktig service.

Nästan alla världens länder är drabbade av markförstörelse och torkor, och värst blir effekterna för de fattigaste befolkningarna. Tidigare uppskattade man att 1,8 miljarder människor till 2025 skulle ha drabbats av negativa effekter av markförstörelse och ökenspridning. Men de sifforna har redan passerats med stor marginal och i dag beräknas 2,6 miljarder människor vara utsatta för dessa problem.