Teresa Mays regering har mött många parlamentariska motgångar de senaste månaderna. Hennes utträdesavtal med EU röstades ner i januari. Nederlaget var det största i brittiska demokratins historia. Med en marginal på 230 krävde parlamentet nya förhandlingar. Trots kritiken från partikamrater och opposition, fick Teresa May majoritetsstöd i en misstroendevotering dagen efter. Detta utöver hennes partis interna misstroendevotum, som hon vann i december.

De politiska spänningarna hänger tungt över England. Elva ministrar har avgått det senaste året, och än fler andra regeringsmedlemmar. May har varit belägrad från alla håll. På högerkanten av hennes parti står kritiker som vill ha en mer självständig relation med EU. Andra politiker, höger och vänster, kräver en ny brexitomröstning. Socialdemokraternas ledare Jeremy Corbyn vill lämna unionen, fast med en närmare relation med EU. Däremellan finns en rad andra mindre förslag inklusive att efterlikna Norges avtal med Europa.

Sedan den 29 januari, knappt två veckor efter nederlaget, står det klart att May har parlamentets stöd för ett omförhandlat avtal. Så länge hon omförhandlar det ”irländska skyddsnätet”, en juridisk klausul som gäller om ingen permanent uppgörelse kommer till stånd innan 2021. Förslaget säger att Nordirland förblir i en ekonomisk tullunion med EU. Medan resten av Storbritannien hamnar utanför, vilket Mays allierade motsätter sig.

Mays legitimitet har således ifrågasatts flitigt men nu har hon partiets och parlamentets förtroende för omförhandlingar. I skrivande stund avfärdar dock EU-rådets ordförande Donald Tusk möjligheten att ändra i utträdesavtalet.

Hur hamnade vi här?

Westministerpalatsets gammalmodiga ritualer är nu livesända tv-spektakel med många åskådare. Brexitsagan är komplicerad och de som blivit snurriga i karusellen manas till lugn av britterna själva.

Resan började för snart tre år sedan när landets EU-vänliga statsminister David Cameron utlovade en folkomröstning om EU-medlemskapet han inte trodde han skulle förlora. Den hölls den 23 juni 2016. Hoppet var att stävja högerkonkurrenterna UKIP:s valframgångar. De hade länge krävt en folkomröstning om EU. 17 410 741 personer stöttade utträdet, 51,9 procent av rösterna. Cameron avgick och Teresa May, som också röstat emot utträdet, försökte ena det splittrade partiet.

I dag är oenigheten i partiet större än någonsin. European research group (ERG) är den största brexitgruppen i partiet och de eftersträvar en mer självständig relation med Europa och världen. Samtidigt är Jeremy Corbyn belägrad av brexitmotståndare som kräver en ny omröstning.

Splittringarna som sågs under folkomröstningen 2016 handlar om vägen framåt för Storbritannien. I landets press talas det ofta om ”hård och mjuk brexit”, samt ”de återstående” som vill ha en nära relation med EU. Även om linjerna är luddiga, vill den mjukare brexitfalangen ha avtal med Europa som bibehåller många existerande samarbeten. Migrationsfrågan är viktig och särskiljer många hårdare brexitpolitiker från EU-vännerna och dem som vill ha en mjukare brexit. De som önskar en hårdare brexit vill också bindas av så få avtal som möjligt med EU, utöver dem som berör frihandel. Istället vill de kunna göra handelsavtal på självständig basis, utan EU-regleringar.

”Malthousekompromissen”

Vice ordförande för ERG och tidigare brexitminister i Mays regering, Steve Baker, har försökt hitta en enande lösning och den så kallade ”Malthousekompromissen” har också visst stöd från alla sidor av partiet. Baker kallar sitt förslag Plan A och i huvudsak handlar det om att i stort godta Mays utträdesavtal men nå en ny överenskommelse kring skyddsnätsklausulen. I en intervju med BBC Radio 5 den 29 januari förklarar han kompromissen så här:

– Plan A är att rädda utträdesavtalet. Utträdesavtalets huvudpunkt som vi inte kan acceptera är idén av att vara fastlåsta som permanent EU-satellit inom skyddsnätet. Så vi ersätter skyddsnätet med ett bättre skyddsnät som vi kan leva med på obestämd tid. Det baseras på ett frihandelsområde med jordbruk och varor, och det betyder att handeln är obegränsad utan tulltaxa mellan Storbritannien och Europa inklusive Irland, säger Steve Baker.

Får de inte igenom omförhandlingarna ska förberedelser göras för ett avtalslöst utträde utifrån Världshandelsorganisationens riktlinjer 2022. Hittills har förslaget presenterats till parlamentet men ingen debatt har skett. Däremot har ledande EU-vänner stöttat förslaget.

Såren kan börja läka om May får Bryssels stöd att omförhandla skyddsnätet. Det är framför allt den känsliga irländska frågan som förhindrar ett stöd för avtalet. Parlamentet har sagt att om May kan få ett nytt skyddsnät accepterat kommer utträdesavtalet röstas igenom. Beslut ska tas i mitten på februari men kan komma att skjutas upp.

Deal or no deal

Ingen aktör vill åter få en ”hård gräns” på Irland. EU har vid upprepade tillfällen klargjort att de inte kommer att acceptera ett utträdesavtal som inte har ett skyddsnät. Det finns tankar kring ”tekniska lösningar” för att åtgärda gränsproblematiken, men inget konkret har framkommit.

Utträdesavtalet, som presenterades till parlamentet i december, sedan EU accepterat det månaden innan, är ett 600-sidors dokument om landets relation med Europa. Avtalet innehåller klimatpolitiska åtaganden vilket välkomnas av Greener UK, en koalition av landets 14 största miljöorganisationer.

– Vår största farhåga är ett avtalslöst brexit. Vi startade koalitionen på grund av riskerna som brexit medför. 80 procent av vår miljöpolicy kommer från EU-lagar på ett eller annat vis, och det är av stor vikt att ha gränsöverskridande samarbeten för att möta miljöfrågorna, säger talespersonen Amy Mount till Syre.

Trots avtalets positiva respons från många aktörer, däribland också brittiska handelskammaren, överskuggades det av de kritiska rösterna. De EU-vänliga rösterna på vänster och högerkanten kritiserar bristen på fri rörlighet för EU-medborgare. Socialdemokraternas ledning vill ha en närmare relation med EU, inklusive en tullunion och bättre arbets- och miljörättsliga garantier.

För brexitanhängarna har brytpunkten varit Storbritanniens grad av självständighet efter utträdet. Till exempel måste landet betala £39 miljarder (cirka 460 miljarder kronor) i utträdesavgifter till EU, febrilt kritiserat av brexitförespråkare. Samtidigt vill många politiker ha en självständig fiskepolitik. I Mays avtal skall de fortsatt ingå i EU:s ramverk.

Utanför Westministerpalatsets bepansrade grindar står allt större folkrörelser för och emot brexit. De är arga över processen och de olika slutscenarion som presenteras. Brexitmotståndarna vill upphäva utträdet. Förespråkarna för brexit vill stärka landets kontroll över ekonomin och gränserna. Många vill lämna utan avtal.

En ny omröstning

65-åriga Ulla flyttade till London från Tyskland när hon var 15. Den regniga ön är mer hem än kontinenten för henne. Ulla jobbar i stadens stora turistsektor och är en trogen EU-vän.

– Landet är på väg mot en ekonomisk ruin, vi hoppar i princip från en klippa. För oss i turismen är osäkerheterna många. Vi vet inte hur invandringspolitiken kommer se ut och våra kunder har avvaktat med att boka turer efter mars, då passkontroller kan göra andra länder mer attraktiva, säger Ulla.

Ulla står utanför parlamentet de flesta dagar hon inte jobbar, i protest mot brexit. Iklädda EU- och brittiska flaggor samlas dussintals, på helger hundratals, brexitmotståndare dagligen för att stoppa utträdet. Parlamentets 650 representanter passerar demonstranterna på väg in till palatset. Ibland möts de av burop, ibland av jubel.

Stor kraftsamling

Den brexitkritiska rörelsen har stort stöd i London, där nästan 60 procent röstade emot utträdet. Den 20 oktober gjordes en stor kraftsamling som verkligen pressat regeringen. Brexitmarschen i London blev en av Storbritanniens största demonstrationer i modern tid. Upp till 700 000 deltagare, enligt arrangörerna, krävde en ny folkomröstning.

Rörelsen har många inflytelserika aktörer bakom sig. En av de tidigaste förespråkarna för en ny omröstning var kampanjorganisationen Best for Britain. Paul Butters, tidigare talesperson för liberaldemokraternas ledare, är i dag kampanjens ansikte utåt.

– Vår kampanj startades inför valet 2017 för att främja en andra omröstning, då många som röstat för brexit inte varit införstådda i vad konsekvenserna skulle bli. Vi skapade landets största taktiska röstkampanj för att välja brexitkritiska politiker, berättar Paul Butters.

Samtidigt som omröstningsrörelsen är populär i brittiska städer, är det bara de mindre partierna som kämpar för det. Socialdemokraterna har det som sista alternativ. I dagsläget jobbar partiledaren Jeremy Corbyn främst med att stoppa ett avtalslöst utträde. Omröstningsrörelsens motståndare menar att det är odemokratiskt att inte respektera resultatet, och att det skulle sända fel signaler till brittiska folket.

Den andra sidan

EU-vännernas kampvilja har matchats av en växande brexitrörelse de senaste månaderna. I dag står de brittiska ”gula västarna” – inspirerade av den franska proteströrelsen med samma namn – sida vid sida med Ulla och hennes kamrater. Debatterna är många. Kontroverserna likaså.

Flera ledande brexitdemonstranter har gripits av polisen i samband med demonstrationer utanför Westminister. Det har samlats en koalition av brexitanhängare, UKIP-medlemmar och högerextrema aktivister, som Tommy Robinson, tidigare ledare för högerextrema English defence league. I dag är Robinson en aktiv medlem i UKIP.

Det finns en rad möjliga scenarier för de kommande månaderna. Teresa May försöker i skrivande stund att omförhandla avtalet för att få parlamentariskt stöd för brexit. Kommentatorer menar att en tidspressad omförhandling med EU är otrolig, men inte omöjlig.

Nödplaner

I hela processen råder ett spel mellan parterna. Förhandlingarnas publika natur döljer aktörernas egentliga intentioner. Vad som är säkert är att Storbritannien har få val framför sig. Brittiska myndigheter jobbar för fullt med nödplaner inför ett avtalslöst utträde. Krispaket har köpts in av ledande läkemedelsbolag, bilindustrin varnar för totalstopp i produktionen och hamnstäder varnar för flaskhalsar i transporten.

Den 13 februari ska May uttala sig kring förhandlingarna. Parlamentet väntas sedan föreslå möjliga vägar framåt. Utan enhetligt stöd för en viss sorts Brexit är det oklart vilken rutt landet kan ta. Kanske accepteras Mays avtal utan ändringar. Kanske lyckas hon med det till synes omöjliga, och får ett nytt avtal. Kanske kraschar Storbritannien ut ur EU, trots de bästa av intentioner.

Kristallkulan är grumlig liksom Londons gråa himmel. Säkert är att miljontals människor påverkas av de beslut som kommer tas. Brexitkarusellen lär fortsätta långt efter den 29 mars.