– Det är viktigt att man politiskt vågar jobba för en ökad efterfrågan, säger hon i en TT-intervju.

Ekologisk mat är ingen okontroversiell fråga. På plussidan kan räknas en produktion fri från bekämpningsmedel och konstgödsel, men i debatten har det samtidigt förts fram att ekologiskt jordbruk är sämre för klimatet. Det visar exempelvis en forskarstudie där bland annat Chalmers deltagit. Det förklaras med att ekologiska grödor kräver större arealer, på bekostnad av koldioxidslukande skogar.

Jennie Nilsson vill ändå inte sätta ett frågetecken för ekologiskt odlad mat.

– Men inte ett utropstecken heller, för det är inte så enkelt. Jag tror att det är viktigt att inte vara för lättstressad eller nervös i dessa frågor. Vi ska fortsätta jobba med ekologiska produkter, men vi måste också säkerställa att de på riktigt är klimatsmarta. Forskning och produktutveckling är lika viktigt här som i andra branscher, säger hon.

Ekologiska produkter kostar dessutom betydligt mer. Det blir kännbart för enskilda hushåll, men också för skolor och äldreboenden som ska eftersträva det nationella målet om en högre andel ekologiskt på tallrikarna. Jennie Nilsson ser att det kan finnas behov av ekonomiska styrmedel, alltså subventioner i någon form, för att öka efterfrågan.

– Det är möjligt att man behöver titta på frågan kring vilka som bekostar den politiska ambitionen, säger hon och jämför med elmarknaden där elcertifikat sprider kostnaden för investeringar i förnybar el.

Själv beskriver hon sig som ganska normal i sina matvanor, men med ekonomisk möjlighet att välja fritt.

– Jag är vårdbiträde i botten och har full respekt för att alla inte har råd att göra ekologiska eller andra val. Det bär jag med mig politiskt – kostnaden ska inte vara en utgångspunkt för vad du äter. Därför är det viktigt att få upp volymen och få ned kostnaderna. Och det kan vara så att subventioner är befogade för att gemensamt betala för ett politiskt mål.

När TT träffar Jennie Nilsson är det två veckor sedan hon flyttade från riksdagen till landsbygdsministerns stol på näringsdepartementet. Hon övertog en ministerportfölj som rymmer allt från fjällnära skog och rovdjursjakt till EU:s jordbrukspolitik. Det har krävt intensiv inläsning och många dragningar.

– Det är som att slängas in i en torktumlare och försöka komma ut med fötterna ned, summerar hon.

Hon tillstår utan omsvep att hon är en lantis, men några kossor utanför fönstret hade hon inte under uppväxten i Halland. Hon är fabriksarbetardotter i en familj med fackligt och politiskt engagemang. Hon startade en lokal SSU-klubb som 13-åring. Den politiska karriären tog fart när hon 29 år gammal blev kommunalråd i Hylte, ett uppdrag som krävde politiskt bred samverkan.

Erfarenheten kan komma till nytta nu när hon ska driva en landsbygdspolitik som får Centerns och Liberalernas gillande.

– Men samarbetsförmåga är en av mina största styrkor. Jag är också extremt resultatinriktad, säger hon.

Högt på dagordningen står det ”kraftfulla bondepaket” som regeringen har enats om med C och L. Vad paketet kommer att innehålla är ännu oklart, men att det är mycket pengar och att det är Centerpartiets baby råder det knappast något tvivel om.

– De har alldeles säkert tryckt in formuleringen, jag hade nog inte uttryckt det så. Men i paketet finns säkert många delar som är rent näringspolitiska och väldigt sossiga. Jordbruket och skogen är ju centrala för jobb och tillväxt, säger Jennie Nilsson.

Det blir också den uppgift hon kommer att prioritera först i raden av sina ansvarsfrågor – att stärka konkurrenskraften för de gröna näringarna. Sverige ska i högre grad bli självförsörjande på livsmedel, och för att nå dit behövs mer export.

– Vi ska exportera sådant vi är bra på, som högförädlade produkter, och till intressanta marknader som Kina. Vi kommer alltid att vara ett litet land och behöver exportera till rätt marknader, säger Jennie Nilsson.