Det är drygt två veckor kvar till öppning när jag besöker Världskulturmuseet för ett samtal med utställningsproducenten Lena Stammarnäs och intendenten Christine Palmgren. I det 600 kvadratmeter stora rummet med åtta meter till tak på botten av museet monteras det sista på utställning upp.

En labyrintisk gång med skyltfönster som uppmuntrar till konsumtion möter besökaren först, men tittar man genom sprickorna i fasaden får man se bilder på de dåliga produktionsvillkor som ofta döljer sig bakom de varor vi konsumerar.

Nästa del i utställningen består av nio rum som liknar kokonger och som har olika teman som naturens rättigheter och hur det ekonomiska systemet är kopplat till klimatet.

Arbetet med förstudie, innehållsplanering och produktion av utställningen har pågått i två år och nu är det alltså snart dags för invigning.

– I vårt uppdrag ingår att jobba med Agenda 2030 och då har vi velat se hur vi kan använda oss av de föremål som finns i våra samlingar för att väcka frågor som rör hållbarhet, berättar Lena Stammarnäs om bakgrunden till utställningen.

Hon nämner även att de har valt att jobba speciellt med mål tolv som handlar om hållbar konsumtion, eftersom det är det mål som vi i Sverige är sämst på att leva upp till, om vi även räknar in utsläpp som vi orsakar i andra länder.

En utgångspunkt har alltså varit museets samlingar men de har också samarbetat med flera olika forskningsprojekt, till exempel Mistra Sustainable Consumption som forskar i hur vi kan konsumera mer hållbart. I en del av utställningen kommer besökarna att få svara på frågor om sin egen konsumtion och vad de är beredda att göra för förändringar, svaren kommer sedan att användas i forskningen. Ett annat samarbetsprojekt handlar om hur vi ser på våra saker, vad vi väljer att laga och vårda och vad vi förbrukar. Ytterligare ett forskningsprojekt som presenteras i utställningen handlar om miljöpsykologi och hur personliga och samhälleliga vinster kan få oss att genomföra miljöförbättrande åtgärder.

Mycket av materialet är interaktivt och en stor del handlar om hur vi kan åstadkomma förändringar, både på individ- och samhällsnivå.

– Vi vill inte förminska problemen, men vi vill ändå kunna erbjuda en känsla av hopp och att det är möjligt att göra saker. Vi har stått inför stora utmaningar tidigare och klarat dem, och det finns otroligt mycket kunskap i dag om hur vi kan göra för att leva på andra sätt, säger Lena Stammarnäs.

Hon talar också om att frågor som rör den egna konsumtionen ibland kan vara känsliga och göra en del personer arga, något som de har varit väl medvetna om under arbetet med utställningen.

– Men samtidigt har vi kanske också varit lite oroliga för att bli alltför försiktiga, för det är ju väldigt uppenbart att det är många saker som måste ske nu och det vill vi inte ducka för.

Lena Stammarnäs påpekar att deras jobb inte är att säga åt folk exakt vad de ska göra, men däremot att väcka tankar och frågeställningar.

– Vi går inte in i det partipolitiska, men utgångspunkten är att vi inte kan leva som vi gör i vårt masskonsumtionssamhälle. Det handlar inte bara om klimat utan också om mänskliga rättigheter.

En annan utmaning i arbetet har varit hur de ska förhålla sig till medierapporteringen om klimatförändringarna och till nya forskningsrön.

– Vi måste hela tiden tänka på att det vi tar upp i utställningen fortfarande ska vara aktuellt om tre år, eftersom det först ska stå ett och ett halvt år här och sedan ett och ett halvt år på Etnografiska museet i Stockholm. Därför har vi försökt att undvika siffror och sådant som snabbt blir inaktuellt, säger Christine Palmgren.

På invigningen av Human Nature visas klipp ur filmprojektet Patterns & registrations som skapats av den prisbelönta duon Jesper Kurlandsky och Fredrik Wenzel. Genom dessa har de också fått kontakt med Bob Hund som har specialskrivit musik till filmklippen.

– Det känns roligt att de kommer uppträda både för att det hjälper oss att dra folk till utställningen, men också för att vi vet att det är ett band som brinner för de här frågorna, säger Lena Stammarnäs.

I anslutning till utställningen lanserade Världskulturmuseerna även kampanjen Shop until we drop mitt under mellandagsrean. Katarina Ståhl som är kommunikatör och har satt ihop kampanjen berättar att de har satt upp affischer på stan med korta diffusa budskap som ”Dags att handla” och ”Allt till salu” samt datumet 8/2, men utan någon tydlig avsändare för att på detta sätt väcka nyfikenhet hos åskådarna. Till utställningen hör också en satellit, en liten pop-up-utställning, som på tandemcykel med vagn och tält kommer att röra sig runt på olika platser i Göteborg från och med mars. Denna del görs i samarbete med Naturskyddsföreningen och forskningsprojektet Re.heritage.