Enligt G77, den största sammanslutningen av utvecklingsländer, som består av 134 nationer, finns det en ”bestående och mycket bekymmersam obalans” i fråga om den geografiska representationen inom FN-sekretariatet.

Kritiker menar att högt kvalificerade kandidater från Asien, Afrika, Mellanöstern och Latinamerika blir bortvalda vid tillsättningen av olika toppjobb. I stället går dessa tjänster i första hand till representanter för västländer, stora finansiärer, eller personer som kommer från något av de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet – USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland eller Kina.

Samir Sanbar, som tidigare var biträdande generalsekreterare, påpekar att den rättvisa geografiska representationen, som är fastslagen i FN-stadgan, är en regel som konsekvent har urholkats de senaste decennierna.

– Detta trots att det finns kvalificerade kandidater, säger han till IPS.

Ian Richards, som är ordförande för CCISUA, ett av fackförbunden för FN-anställda som företräder 60 000 medlemmar, är mycket kritisk till hur tillsättningarna går till.

– Den nuvarande situationen där personal från utvecklingsländer har sämre möjligheter att nå toppen är oacceptabel, men det är tyvärr en återspegling av den politiska och finansiella påverkan som finns inom systemet, säger han till IPS.

Däremot är det fem utvecklingsländer som bidrar med flest soldater till de fredsbevarande trupperna, som består av 90 000 personer. Flest kommer från Etiopien, som bidrar med nästan 7 600 soldater, följt av Bangladesh, Rwanda, Indien och Nepal, som alla medverkar med nästan lika stora styrkor.

Det kan jämföras med de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet, där Kina är det land som bidrar med flest, 2 515 soldater, medan siffran för Frankrike är 729, Storbritannien 618, Ryssland 85 och USA 51.