Nu behöver du inte vara rädd när du ansöker om fler assistanstimmar. Så lyder rubriken till en text på assistantkooperativet Jag:s hemsida från i mars förra året. Den riktar sig till medlemmar som inte har vågat höra av sig till Försäkringskassan fast de behöver mer assistans. Många som har gjort det har nämligen oförhappandes fått tidigare beslut omprövade enligt en ny och mycket hårdare praxis. Men sedan i våras har man slutat med det. De som söker hjälp enligt LSS behöver alltså inte vara rädda längre. Inte just nu, inte just för det.

Under tiden körde regeringens utredning om Lagen om stöd och service fast, bytte utredare och fick nya direktiv, eftersom sparkraven i de ursprungliga direktiven var för hårda. I de nya direktiven finns inga krav på att LSS ska kosta mindre än i dag. Men det får inte kosta mer heller – efter år av neddragningar och makabra processer där Försäkringskassan har överklagat i domstol för att slippa ge människor livsviktig hjälp.

Det har varit mycket oro för vad utredningen till slut skulle utmynna i. Förra veckan kom betänkandet – en del av innehållet hade läckt ut i förväg och fått massiv kritik, och den har inte tystnat.

”Förslagen innebär så stora inskränkningar i rätten till ett självständigt liv för personer med omfattande funktionsnedsättningar att hela funktionsrättsrörelsen förkastat betänkandet” skriver Elisabeth Wallenius på Funktionsrätt Sverige i en debattartikel på svt.se.

Framför allt är det de nya reglerna för assistans som oroar. Barn under 16 år ska inte längre få personlig assistans utan en ny sorts stöd från kommunen. Hur det stödet ska se ut är oklart, men barnen kommer att vara utlämnade till sin kommuns prioriteringar.

Personer med psykiska funktionsnedsättningar ska inte heller få assistans utan en annan sorts kommunalt stöd som kallas ”förebyggande pedagogiskt stöd”. Varför nu allt som en person med en psykisk funktionsnedsättning behöver hjälp med skulle behöva förebygga något eller vara pedagogiskt.

Och de som får assistans får högst 15 timmar till annat än behov som mat, påklädning och toabesök.

Johanna Andersson är medlem i Neuro, förbundet för personer med neurologiska sjukdomar. Hon säger till Lidköpingsnytt att hon inte kommer att kunna vara den person hon är i dag med bara 15 timmar assistans för övriga behov. Hon kommer att få välja mellan att vara förälder, butiksägare eller förtroendevald, dotter, sambo, mamma, moster eller vän, säger hon. Lämna på dagis eller köra barnen till kalas kommer hon inte att kunna göra.

Det hon talar om är det som LSS är till för. Att personer med funktionshinder ska kunna leva självständiga liv som alla andra. Inte bara överleva på kostnadseffektiva villkor så att andra kan få sänkt skatt och göra mer avdrag för att bygga om köket.

Det är väldigt tydligt i betänkandet att det handlar om att LSS ska bli billigare, även om sparkravet försvann under vägen. Den nya version av LSS som utredaren Gunilla Malmborg föreslår skulle kosta 600 miljoner kronor mindre per år för staten medan den skulle bli 300–400 miljoner dyrare för kommunerna.

Stora kostnader är förstås inte en poäng i sig. Men om vi bestämmer att vi inte har råd med allas rätt till ett fritt och självständigt liv, att vissa får nöja sig med mindre än så, då har vi bestämt att något annat är viktigare. Att allas lika rätt har ett pris och att vi inte vill betala det. Vi kan inte ha det så.