I utkanten av Tuzla, Bosniens tredje största stad, strömmar ljust blåskimrande vatten från ett stort grönt metallrör ut i floden Jala. Barn som växer upp i närområdet får ofta bronkit och astma, medan vuxna drabbas av lungcancer och hjärtsjukdomar. Det skimrande vattnet kommer direkt från en av de dumpningsplatser där avfall från elkraftverket och aska från kolförbränningen släpps ut direkt på marken och fyller igen dal efter dal.

Snart ska den fjärde dumpningsplatsen invigas. Samtidigt planerar Tuzlas stadsplaneringskontor att bygga om en av de fyllda askdumpningsplatserna från elkraftverket till en gravplats som kan säkra behovet för 70 år framåt.

Denis Zisko är koordinator för frågor som rör energi och klimatförändring på Tuzlas center för Energi och Ekologi. Centret grundades 2001 och behandlar alla möjliga slags miljöfrågor, från luft och vatten till energiförsörjning. Centret är en av få organisationer i landet som arbetar med miljöfrågor.

En viktig del i arbetet är att sprida kunskap som regeringen och det statliga energiföretaget Elektroprivreda enligt Zisko undviker att prata om. Denis Zisko menar att befolkningen i allmänhet saknar kunskap om miljöfrågor. Som det är just nu lever gemene man i Bosnien avskilt från berättelsen om klimatförändringar och miljöförstörelse.

– Människor tänker fortfarande inte på allvar på hur miljön kan påverka deras hälsa, säger Zisko.

Betalar högt pris

För dem som bor i närheten av elkraftverket är konsekvenserna uppenbara. I Divkovici, ett område utanför Tuzla där totalt omkring 5 000 personer bor, ligger alla anläggningar och dumpningsplatser från elkraftverket. Tuzlas center för Ekologi och Energi gjorde 2015 en rapport om tungmetaller i marken och i lokalt producerad mat.

De mätte bland annat halter av tungmetaller som arsenik och kadmium i lokalbornas hår. Resultatet visade på förhöjda värden orsakade av elkraftverkets utsläpp i både marken och luften. Goran Stojak är företrädare för det lokala samhället Divkovici och bekräftar bilden av att ingen har tid att tänka på vare sig miljöförstöring eller hälsa. Trots att han uppskattar att omkring hälften av befolkningen just nu har cancer, och att medellivslängden är 55 till 60 år, vilket är lägre än för den övriga befolkningen i Bosnien.

I Divkovici står husen ofta öde och marken är värdelös.

– Människor i Divkovici är antingen döda, döende eller sjuka, säger Goran Stojak, vars pappa dog i lungcancer 2016. Han hostade, som Goran Stojak formulerar det, upp sina egna lungor hemma i huset.

Stojak känner ingen som har dött av naturliga orsaker och menar att det är konstigt om någon i området dör av någonting annat än cancer. Enligt en artikel från Euronews, publicerad kort efter pappans bortgång 2016, dog sex personer i den lilla byn av samma orsak inom loppet av fyra månader.

Barn som föds och växer upp i Divkovici får problem med hälsan redan deras första levnadsår och vid två års ålder använder de inhalator för att andas obehindrat. Goran Stojaks barn har båda problem med andningen.

Pengar som styr

Varför situationen kan fortgå är både en enkel och svår fråga att svara på men det handlar förstås om ekonomi. De som inte har pengar kan inget annat att göra än att stanna, medan andra tjänar pengar på det nuvarande systemet.

När jag frågar Zisko på Tuzlas center för ekologi och energi om han kan försöka sammanfatta situationen i Bosnien gällande miljöförstöring och relationen till energiförsörjningen skrattar han.

– Vill du ha en kortfattad förklaring?

Ekonomin i Bosnien har aldrig hämtat sig sedan kriget på nittiotalet. Näst efter Moldavien brukar Bosnien sägas vara Europas fattigaste land. De två sektorerna som klarat sig bäst är energi och telekommunikation, eftersom de i hög grad subventionerades och förstatligades. Det politiska systemet i Bosnien, som skapades i och med Daytonavtalet när kriget tog slut, är komplicerat: det lilla landet med 3,8 miljoner invånare har omkring 100 olika ministerier, tre presidenter och regioner med stort självbestämmande. Det är Federationen Bosnien och Herzegovina, Republica Srpska och det lilla distriktet Brčko. Ekonomisk och politisk makt är nära sammanflätad överallt.

Det statliga energiföretaget Elektroprivreda har i dag mer eller mindre monopol på energiförsörjningen i landet. Elektroprivreda finns både i federationen Bosnien och Herzegovina och i Republica Srpska, där de har omkring 4 500 respektive 9 000 anställda.

I Tuzla i Federationen Bosnien och Herzegovina, där Zisko jobbar, och i Trebinje i Republica Srpska, är Elektroprivreda bland de största arbetsgivarna. Så även om någon skulle vara medveten om industriernas miljö- och hälsopåverkan tänker många till innan de tar ställning.

– Människor aktar sig för att uttala sig negativt om någonting. Kanske påverkar det en släkting eller en väns chans till försörjning, säger Zisko.

Omställningen till icke-fossila bränslen går trögt, samtidigt som miljöförstöringen, följt av kolförbränning såväl som kvarlevor av andra tunga kemiska industrier går desto snabbare. Befolkningen luras att tro att elen är billig, men i själva verket är den subventionerad av staten. Det faktum att internationella företag, främst från Kina, investerar i kolkraft på västra Balkan hjälper knappast. I nuläget exporterar Bosnien energi: de producerar mer än de kan göra av med.

Förändring i sikte ..?

Balkan Insight rapporterade i september om att den nya miljöstrategin är omodern. Fokus är inte vad det borde vara: förnybar energi. Särskilt om landet menar allvar med att bli EU-medlem, en process som påbörjades 2016.

”Fokus bör vara på förnyelsebar energi och energisparande lösningar, vilket är något EU starkt stöttar” sa Mirza Kusljugic, professor på institutionen för elektroteknik på Tuzla universitet, till Balkan Insight.

Det tredelade politiska systemet gör det dock svårt att genomföra förändringar, eftersom en ny strategi kräver nya nationella lagar. Regionerna med självbestämmande måste först enas. I ett mejl som publicerats på Balkan Insight skriver en representant från EU-kommissionen att:

”… förutom den politiska dialogen och de rättsliga skyldigheterna inom Energy Community Treaty (EU-stödorganisation för miljö- och energifrågor, startad 2005) finns inga rättsliga instrument som gör det möjligt för kommissionen att ”tvinga” Bosnien och Hercegovina att påskynda sin process och att genomföra förändringar som krävs för detta. EU:s inflytande ökas gradvis när Bosnien och Hercegovina kommer närmare ett medlemsskap.”

Anläggningen i Tuzla

Tuzla är enligt mätningar av ”particular matter” en av världens mest luftförorenade städer. Många platser i Indien och Kina hamnar efter den lilla bosniska industristaden på listan. Vintertid är smoggen tät. I Divkovici, som ligger precis i anslutning till elkraftverket, blåser det aska över staden då och då. Här ligger alla elkraftverkets anläggningar och dumpningsplatser. Zisko pekar bort mot andra sidan där träden är vita och vattnet nästan självlysande. Han förklarar vad vi står och tittar ut över.

– De transporterar avfallet från elkraftverket, blandar det med vatten och fyller dalarna med det. Det är bara en vanlig dal som fylls på med aska till den är full. En del av vattnet transporteras tillbaka till kraftverket för att återanvändas och en del rinner tillbaka ut i floden.

– Det värsta är att vattnet pumpas tillbaka utan att genomgå någon slags reningsprocess och att vatten fullt av tungmetaller penetrerar marken och når ner i grundvattnet. Det gör vem vet vad med miljön och naturen.

I en rapport från Tuzlas center för ekologi och energi visar de på hur livsmedel odlade i närområdet innehåller förhöjda värden av diverse metaller och farliga kemiska ämnen. En annan rapport från i år, som inte är översatt till engelska, bevisar hur askdumpningsplatserna har direkta hälsokonsekvenser för de som bor i området. De tidigare askdumpningsplatserna och närområdena, som efter att ha fyllts till bredden täckts med ett tunt lager jord ser ut som vanliga fält är förrädiska. På vägen därifrån pekar Zisko ned mot ett par hus.

– Det var en man här som odlade grönsaker och sålde på marknaden. Men han åt dem aldrig själv, säger han.

Emir Junuzović och Tijana Pavić är i trettioårsåldern och båda födda och uppvuxna i Tuzla. Liksom många unga i Bosnien är de högutbildade: han är arkitekt och hon civilingenjör. De bor kvar i Tuzla och är medvetna om miljöförstöringen. Men enligt Zisko förstår 99 procent av Tuzlas invånare inte hur akut eller omfattande den är.

Emir Junuzović och Tijana Pavić märker den som är synlig eller påverkar vardagen. Som hostan och smoggen vintertid.

– För något år sedan skulle jag vinka in en taxi, men det gick inte. Luftföroreningarna orsakar så tät dimma att det ibland är omöjligt att se mer än någon meter framför sig, säger Tijana Pavić.

Problemet är att det ofta är svårt att exakt peka ut tydliga samband.

– Människor får cancer överallt (…) Det är så många saker som inte fungerar och som är problematiska i Bosnien. Därför blir miljöfrågan sekundär, säger Emir Junuzović.

Gravplats

På Tuzlas stadsplaneringskontor jobbar Selma Imamović. Hon är en av arkitekterna bakom vad som sannolikt blir deras största projekt de kommande fem åren: att göra om den största av de två stängda dumpningsplatserna till en kyrkogård. Att det kanske finns någonting motsägelsefullt i projektet rycker hon på axlarna åt och tänder, efter att ha frågat om det är okej för mig, en cigarrett inne på kontoret.

Hon pekar på skärmen med 3D-ritningar och förklarar hur de ska gå tillväga. Tolv meter jord av bra kvalitet ska läggas på platsen innan bygget påbörjas, och höga häckar ska skärma av området.

– Behovet av gravplatser i Tuzla är stort. Det är ett problem att det inte finns tillräckligt. Hittills har vi fått positiv respons från befolkningen och de lokala myndigheterna som måste godkänna planen, vi väntar på ett slutgiltigt besked, säger Selma Imamović.

Selma menar att miljöförstöringen ofta överdrivs, och att det är bra att de kan använda en av de gamla askdumpningsplatserna.

”Känner inte gränser”

FN:s miljöprogram säger att luftföroreningarna i Bosnien bär skulden för 44 000 års förlorat liv varje år. Att det skulle kunna innebära att någon förlorar jobbet under övergången från kolkraft och tunga industrier rycker Denis Zisko på axlarna åt.

– Om en procent av befolkningen förlorar jobbet istället för att flera hundra dör är det inget att prata om. Det är inte svårare än så, säger Zisko.

Ändå är det ett populärt argument. När miljöinspektionen tar beslut i frågor som påverkar miljön gör de ofta den mest bekväma tolkningen, menar Zisko. De motiverar beslut med att människor måste ha sina jobb kvar, eller hävdar att lagarna är svårtolkade och att det saknas bi-lagar som stöttar lagarna.

De kan därför inte påpeka vad som ska förändras, eftersom regelverket inte är tydligt nog. I fallet med miljön ramlar mycket mellan stolarna.

Uppnår inga mål

Som aspirerande EU-medlem behöver Bosnien göra vissa förändringar för att fortsätta processen mot ett medlemsskap. I ett mejl från EU-kommissionen skriver de att Bosnien, trots dokumentet från 2017, Environmental approximation framework strategy, är långt ifrån att uppnå några av målen.

”En anledning är den komplexa politiska strukturen i Bosnien och Hercegovina med flera nivåer av regeringar och fragmenterade kompetenser”, skriver kommissionen.

De kommande åren kommer EU stötta Bosnien ekonomiskt, och andra länder på västra Balkan, för att kunna uppnå de miljömål som finns. Generaldirektoratet för miljöfrågor kommer också öka sin uppföljning och föreslå lösningar och förbättringar, skriver kommissionen.

Under 2018 ansökte Bosnien enligt onlinepublikationen Balkan Green energy news om 50 miljoner euro i IPA-bidrag (Instrument for Pre-Accession-funds), de ekonomiska bidrag som EU-kandidatländer kan få för att uppnå EU-standard. Av dem ska 20 miljoner användas till att finansiera miljöprojekt enligt Mirco Šarović, landets minister för handel och ekonomiska relationer.

I Tuzla skulle mål för hur giftigt avfall från industrierna ha uppfyllts i år. Men enligt en rapport från Inside Sarajevo från i juni, är de fortfarande bara mål.

– De (politikerna) säger att de jobbar mot ett EU-medlemskap. Men vad de gör är att ta emot bidrag, ändra en del texter i dokument och sätta upp mål som inte efterlevs. Att dokumentet heter ”approximation strategy” (på svenska ungefär: ”uppskattad strategi”) säger något i sig, säger Denis Zisko.

Minskande befolkning

De senaste 15 åren har befolkningen i Divkovici där Goran Stojak och hans familj bor minskat med 80 procent. De har antingen flyttat eller dött.

Det har förekommit en del protester i området, följt av tomma löften om att någonting ska göras för att förändra situationen. Lokalborna i Divkovici har inte fått någon hjälp eller förklaring från varken lokala myndigheter eller andra beslutsfattare förutom ett tomt ”ursäkta.”

– Här har vi de små människorna – i Divkovici. Och där borta sitter de som har makten, säger Goran Stojak och gestikulerar med handen för att visa hur de små människorna, han själv och grannarna, enkelt viftas bort.