Antalet hemlösa har ökat något enligt Socialförvaltningens senaste rapport. Ute på stadsdelsförvaltningarna satsar man bland annat på förebyggande arbete och på att barn inte ska drabbas, men roten till problemet kvarstår, det finns inte tillräckligt med bostäder.
Kartläggningen visar att hemlösheten ökat i fem stadsdelar och minskat i nio stycken. Enskede-Årsta-Vantör har det högsta antalet hemlösa, 260 stycken, jämfört med 142 år 2016. Den senare siffran stämmer dock inte, förklarar avdelningschef Veronica Starck, då det visat sig att enkäten inte gick ut till alla avdelningar vid förra mätningen.
– Men vi har ändå störst antal hemlösa som stadsdel, konstaterar hon och berättar att de satsar mycket på förebyggande arbete.
– Vi vill till exempel stärka de resurser vi har som jobbar med barnfamiljer som har boenden, men som kanske har en utebliven hyra och löper risk blir vräkta. Den gruppen ser vi som väldigt prioriterad, att förhindra att människor som inte är hemlösa i dag inte heller blir det.
Skärholmen rapporterade in 198 hemlösa 2018, jämfört med 108 personer år 2016, en siffra som Sofia Forsberg på stadsdelsförvaltningen påpekar är underrapporterad.
– Vi har haft en stor utmaning i vår population här med barnfamiljer som är i hemlöshet. Det är oerhört angeläget för oss att jobba med just den delen av våra hemlösa, eftersom forskning visar att det finns en överrisk för barn som har levt i osäkra boendeförhållanden att hamna i en sådan situation även i vuxen ålder, säger Sofia Forsberg, samtidigt som hon understryker att varje person som tillhör förvaltningen är angelägen och att ingen grupp prioriteras framför någon annan.
– Det behövs mer bostäder och det är ju en fråga som socialtjänsten inte riktigt äger ensamma, fastslår Sofia Forsberg.
Fredrik Skoglund är avdelningschef i Hässelby-Vällingby där antalet hemlösa ökat från 88 till 164 mellan 2016 och 2018. Det beror delvis på många nyanlända, men framför allt ser också han problemet som övergripande politiskt.
– Bostadspolitiken som är den är. Det funkar bra med det som vi har; vi kan bistå med träningslägenheter och akuta lösningar, men vi har inga långsiktigt bra lösningar.
Det bristande utbudet av bostäder gör att socialtjänsten tvingas ställa grupper mot varandra, menar Skoglund. Även om barn och barnfamiljer är prioriterade är misshandlade kvinnor och män eller nyanlända lika utsatta och i behov av trygga kontrakt.
– Det landar alltid i vad socialtjänsten och kommunerna gör och det är år efter år samma tragglande svar: Vi gör det vi kan. Men det handlar om att det är för lite lägenheter.
I Enskede-Årsta-Vantör upplever Veronica Starck att det finns en stor tillgång på så kallade försöks- och träningslägenheter.
– Jag blev positivt överraskad, men det handlar om att vi har ett bra samarbete med bostadsbolagen, det ligger ju i deras ägardirektiv att de ska tillhandahålla ett visst antal.
