DEBATT Ett drygt år har passerat sedan #metoo på allvar tog fart i Sverige. Alla var överens. Det var oacceptabelt, åtgärder måste vidtas. Men, som oftast i frågor som rör jämställdhet och feminism, är steget från ord till handling oerhört långt. Ett antal symboliska justeringar gjordes i regeringens vårbudget, men genomgripande reformer eller myndighetsdirektiv lyser med sin frånvaro. Som om vittnesmålen försvunnit i en kollektiv minnesförlust. Feministiskt initiativ har däremot inte glömt. Vi översätter #metoo till praktisk politik.
En vinkel som vi saknar i debatten, är den som handlar om ekonomiska aspekter av de frågor om normer, makt och sexuellt våld som är kärnan i #metoo. Pengar är makt, och många av vittnesmålen i #metoo tar just upp män med ekonomisk makt, till exempel chefer, och kvinnor i beroendeställning. Men de ekonomiska aspekterna på kvinnors utsatthet för kränkningar och våld går djupare än så.
I september publicerade tidningen Mitt i reportaget Kvinnor har inte råd att skiljas i Stockholm, som visar hur den ojämställda ekonomin och den trasiga bostadsmarknaden löper hand i hand med möjligheten till frihet från våld och trakasserier. Artikeln visar stadsdel för stadsdel, kommun för kommun i Stockholms län att kvinnor med en genomsnittlig lön inte har råd att köpa en ny lägenhet om de skulle vilja separera. Situationen gäller även relativt många män, men har en annan betydelse för kvinnor, när en betänker det faktum att hemmet är den farligaste platsen för en kvinna att vistas på, och att vid allvarligare sexuellt våld är förövaren oftast offrets partner.
Uppropet #bortabrahemmavärst utgår från just detta faktum, och återger vittnesmål efter vittnesmål om relationer där män innanför hemmets stängda dörrar utövat systematiskt fysiskt, psykiskt och sexuellt våld mot sin kvinnliga partner.
Även om en jämställd ekonomi och en fungerande bostadsmarknad i sig inte utgör någon lösning på det patriarkala våldet i nära relationer, är det ändå så att ekonomisk frihet och tillgängliga bostäder gör det lättare att lämna en destruktiv eller våldsam relation. Frågorna sätter fingret på flera av de maktordningar som samspelar i det patriarkala samhället.
Att läsa tabellerna i reportaget i Mitt i ger en mycket tydlig bild av hur kön, klass och etnicitet samspelar i fördelningen av mänsklig frihet och säkerhet. Kvinnor tjänar konsekvent mindre pengar än män, och ojämlikheten mellan rika och fattiga kommuner eller stadsdelar säger mycket om det nya klassamhällets rasism, där en diskrimi nerande arbetsmarknad samspelar med en diskriminerande bostadsmarknad och segregation.
Genomsnittsmannen på Östermalm tjänar 50 833 kr i månaden, genomsnittskvinnan 33 533 kr. För att köpa en etta i stadsdelen krävs en inkomst på 46 000 kr. I Rinkeby-Tensta tjänar män i genomsnitt 23 683 kr, och kvinnor 18 850 kr. För att köpa en etta i stadsdelen krävs en månadsinkomst på 28 500 kr.
Feministiskt initiativs politik har sedan starten byggt på kunskap om hur dessa frågor hänger ihop. Med en feministisk ekonomisk politik sätts jämställdhet och jämlikhet högst på agendan. Med en feministisk bostadspolitik byggs fler tillgängliga hyresrätter för alla. Med en feministisk socialpolitik lyfter vi kvinnors trygghet. Med en feministisk arbetsmarknadspolitik tjänar vi lika mycket oavsett kön och motverkar alla former av diskriminering. Med en feministisk politik mot våld och dominans kan vi ta de nödvändiga stegen mot ett samhälle byggt på frihet och fred.
