DEBATT Huvudargumentet för Sveriges deltagande i NATO-övningen Trident Juncture i Norge var Lissabonfördraget. Ett avgörande steg tas mot integrering av Sveriges försvarsmakt i en alltmer sammansvetsad västlig krigsmakt.
EU militariseras på flera fronter. På Medelhavet använder EU NATOs flottor för att med militära medel stoppa flyktingar att komma in i EU. Genom PESCO uppmanas Sverige och andra EU-länder att ”Regelbundet öka försvarsbudgeterna i reala termer” med målet att stärka EU:s militärindustriella komplex och bygga upp en EU-armé som ska kunna sättas in utanför EU:s gränser.
I detta läge väljer Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt att i ETC gå ut med budskapet att nu ska EU-motståndet läggas åt sidan till förmån för samarbete med vänsterpartier som inte heller motsätter sig EU. Fredsfrågan offrar han och omnämner den inte alls.
Det kan synas märkligt nu när NATO-motståndet testas på allvar genom att EU tas till intäkt för att ta allt längre steg bort från alliansfriheten och ökad upprustning. Vänsterpartiet motsatte sig också både Lissabonfördraget som öppnar för EU:s militarisering och PESCO så det finns all anledning för partiet att hålla fast vid fredsfrågan och inte som Sjöstedt släppa den när fredsrörelsen har som störst behov av politiskt stöd från rakryggade partier.
Statsminister Stefan Löfvens argument för Sveriges snabba anslutning till PESCO var särskilt att ”Rysslands aggression mot Ukraina och illegala annektering av Krim utmanar den europeiska säkerhetsordningen i grunden”. Kritiken mot Ryssland roll i Krimkonflikten har varit huvudargumentet för Sveriges upprustning och närmande till NATO.
Jonas Sjöstedt och andra företrädare för vänsterpartier i Norden skrev förra året en artikel om avspänning. I den finns det bara två särskilda krigsbrott som lyfts fram, Rysslands kränkningar av folkrätten i Ukraina och Syrien.
Folkrätten innehåller två delar. Den ena handlar om rätten till självbestämmande. Den andra om att ingen förändring av ett områdes status ska ske under vapenhot. När det gäller självbestämmandet har senare opinionsundersökningar gjorda av västliga opinionsinstitut bekräftat den klara majoritet som förordade att Krim blivit en del av Ryssland i den lokalt ordnade folkomröstningen på Krim. Men ryska soldaters närvaro vid Krimparlamentet när beslutet om folkomröstningen togs och frånvaron av allmänt erkända internationella observatörer gör att det var ett brott mot folkrätten. Bara en person på vardera sidan dog i direkta konfrontationer.
Det visar på en stor skillnad jämfört med de brott mot folkrätten i Europa och på andra håll som västmakterna stått för med miljoner döda som följd. Brott som vänsterpartierna väljer att inte bara blunda för utan bombningar som de också gett sitt stöd till i Libyen med förödande konsekvenser.
Vi som är med i Aktivister för fred och Jordens Vänner vill peka på andra vägar att gå. På European Forum som hölls i Bilbao 10-11 november där vänsterpartier, miljöpartier och folkrörelser deltog uppmanades till aktion under 2019 mot upprustningen och att stödja en Pan-Europeisk konferens för fred och gemensam säkerhet. En konferens som leder fram till bindande avtal inte bara när det gäller gemensam säkerhet för Europas nationer och kringliggande regioner utan också för asylrätt och solidarisk ansvarsfördelning av flyktingmottagning. Det är dags för en bred mobilisering i hela Europa och gärna än längre bort för fred på jorden och fred med jorden.
