Vid första anblick verkar en tidigare gruvstad i hjärtat av Polens kolregion vara ett märkligt ställe för FN:s konferens om klimatförändringar. Kolgruvan Wujek och kolmuséet är bara ett par kilometer från city. Men Katowice rör sig ifrån sitt nedsotade förflutna för att återuppstå som en ren och grön stad.
Vid första anblick verkar en tidigare gruvstad i hjärtat av Polens kolregion vara ett märkligt ställe för FN:s konferens om klimatförändringar. Kolgruvan Wujek och kolmuséet är bara ett par kilometer från city. Men Katowice rör sig ifrån sitt nedsotade förflutna för att återuppstå som en ren och grön stad.
KLIMAT Jag är en av nästan 30 000 personer från 190 länder som är på plats för att följa COP24 – den tjugofjärde klimatkonferensen för länder som skrivit under FN:s ramkonvention om klimatförändringar.
Många beskriver COP24 som att vara främst rättstekniskt med fokus på att formulera Parisavtalets detaljer. Parisavtalet kommer att börja implementeras år 2020 förutsatt att reglerna för genomförandet blir färdiga i år.
Samtidigt fortsätter jorden att värmas upp och utsläppen av växthusgaser har inte minskat. Rika länder ger begränsat med finansiering, USA har dragit sig ur avtalet och Brasiliens nya högerregering vill inte längre anordna nästa års konferens. Euforin över Parisavtalet tycks ha skingrats.
– Jag vill att industrin för fossila bränslen portas från konferensen och förhandlingarna, säger Stuart Scott från organisationen Scientists’ Warning vid en av deras presskonferenser.
Han bär svarta kläder i sorg över en döende planet.
– Vi har förlorat 60 procent av jordens djurarter. Vi är redan i en fas av skenande klimatförändringar.
Hårdare tag
Han menar att tiden då forskare analyserar långtidsmål som politiker låtsas respektera är över.
– Politikerna har mindre tid att reagera än vad de trott. Mina förväntningar på den här COP:en är inte höga. Vi kommer inte att möta Parismålen.
Stuart Scott skulle vilja att forskare testar geo-engineering – alltså att storskaligt och avsiktligt manipulera jordens klimat – och hårdare tag mot de värsta nedsmutsarna.
Stuart Scotts frustration ekar hos 15-åriga klimataktivisten Greta Thunberg från Sverige. Thunberg är något av konferensens stjärna när hon på stapplande engelska lägger fram sina glasklara punkter. Fotografer följer henne överallt.
– Något stort måste hända. Vi har haft många konferenser men det har inte resulterat i något alls, sa hon till världens alla mediekanaler.
Greta Thunberg drar minst lika mycket uppmärksamhet i korridorerna som Hollywoodstjärnan Arnold Schwarzenegger som flanerar runt bland delegaterna efter öppningsceremonin. Han pratar om hur han gjort det till sitt livsmål att säkerställa att Parisavtalet blir verklighet.
”Ingen framtid i kolet”
Många delegater slöt upp i Thunbergs protestaktion ungefär en kilometer från konferensen. Tusentals människor i alla åldrar och nationaliteter höll upp skyltar med texten ”1,5 grader för att överleva” och ”ingen framtid i kolet”.
Polen är i stor utsträckning beroende av kolet för sina energibehov och högerregeringen skickade hundratals poliser för att hålla koll på demonstranterna. Hela dagen sågs polis med blåljus köra i ilfart till och från konferensanläggningen. Demonstranterna manade världsledarna vid COP24 att anta en ambitiös handlingsplan för att minska den globala uppvärmningen till endast 1,5 grader i förhållande till nivån innan industrialiseringen.
Men till skillnad från Parismötet där många statschefer närvarade är det här en ganska tyst klimatkonferens. Det har knappt alls varit några protester inuti konferensanläggningen och den enda livliga platsen verkade vara lands- och regionpaviljongerna.
En gång varje kväll nära entrén hölls dock en ceremoni för ”dagens fossil”. En presentatör – iklädd skelettdräkt – från Climate Action Network presenterade priset som gick till det land som de ansåg hade gjort mest för att blockera framsteg i förhandlingarna eller i genomförandet av Parisavtalet.
Trump största bromsklossen
En av de största bromsklossarna är president Trumps officiella avhopp från avtalet. USA skickade ändå en delegation av mestadels jurister till förhandlingarna i Katowice och en koalition av representanter för amerikanska företag, städer och stater hade en paviljong som de kallade ”Vi är fortfarande med”. Amerikanen Suzanna Norbeck är över 70 år och en av de äldsta delegaterna i COP.
– Visst, vår president är inte en positiv kraft men flera av de som styr våra stater och städer har gjort hemläxan och tillför mycket i hur man tacklar koldioxidutsläppen, säger hon.
Medier tillåts inte närvara vid förhandlingarna (bara officiella delegationer och observatörer från frivilligorganisationer) men vid sidan av de officiella överläggningarna anordnas en mängd sidoevent med paneldiskussioner och lanseringar av nya rapporter – däribland Världshälsoorganisationens rapport om hälsa och klimatförändringar och Germanwatch årliga rapport med en lista över hur länder har drabbats av klimatrelaterade katastrofer.
Många unga studenter närvarar också vid COP24. De har ofta skickats av sina universitet och försöker vara med på så många möten och sidoevent som möjligt. Osinachi Ajoki, nigeriansk student vid University of California, menar att det behövs mer kommunikation mellan olika länder.
– Klimatförändringar bryr sig inte om gränser. Brister i kommunikationen är det vanligaste problemet i alla relationer. Men jag är optimist. Jag tror att mänskligheten kommer att rädda sig själv. Vi kommer att hitta ett sätt att överleva men vi måste ta oss förbi politiken.
Vita män har kontrollen
Men Meera Ghani från Pakistan, som arbetar för ett nätverk kallat Ecolise in Europe, tycker inte att COP24 är något för unga människor att lägga sin energi på. Hon har gått på många klimatkonferenser tidigare men lämnade klimatrörelsen förra året.
– De som ägnar sitt liv åt den värdesätts inte. Rörelsen imiterar samma maktdynamik som återfinns globalt: vita män har kontrollen. Många länder är här för att presentera sina idéer men på grund av geopolitik blir de åsidosatta, säger hon och fortsätter:
– Jag vet att jag är pessimist men jag har tillbringat 15 år som förhandlare och delegat och jag ser inga resultat komma ur den här processen. Jag ser inte att någon som vill göra verklig förändring uppnår det vid dessa konferenser. Jag tror att transformerande förändring måste komma utifrån.