Jag sopsorterar” är en av de vanligaste saker svenskarna säger att de gör för miljön. Svenskar är relativt bra på återvinning, men kanske inte så bra som vi själva tror. En stor del av det som skulle kunna återvinnas slängs i soporna, i det som kallas för brännbart, och vi ser dessutom återvinning som ett ganska stort gissel med överfulla återvinningsstationer, nedskräpning och andra människors bristande återvinningsteknik och etik. Och var ska vi förvara de växande förpackningsinsamlingslådorna i hemmet? Bor du i villa behöver du dessutom ofta ta bilen till återvinningsstationen, föga miljövänligt.

Med andra ord: återvinning är ett vardagsområde som för många fungerar långt ifrån smidigt, men där det är ganska oklart var ansvaret ligger.

Enligt förpacknings och tidningsinsamlingen (FTI) har 40 procent av de svenska hushållen i dag så kallad fastighetsnära insamling av förpackningar. Det innebär att avfallet sorteras i ett gemensamt utrymme eller utanför huset där du bor. Det hämtas av en avfallsentreprenör och återvinns sedan. Bostadsrätter och fastighetsägare kan beställa kärl för fastighetsnära insamling, men om du bor i villa behövs ett politiskt beslut.

I mars 2018 kom ett förslag från regeringen för mer fastighetsnära insamling av förpackningar. Förslaget handlade om att samla insamlingsansvaret hos producenterna och för tydliga kraven, för att göra fastighetsnära insamling till norm.

− Vi vet att fler sorterar sitt avfall när det blir lätt att göra rätt. Nu gör vi bostadsnära insamling till huvudregel. Då blir det också mer avfall som kan återvinnas, säger miljöminister Karolina Skog i ett meddelande på regeringens hemsida.

Från och med år 2025 ska insamlingssystemen transportera bort allt returpapper och alla förpackningar från alla bostadsfastigheter.

Test i Göteborg

I Göteborg har villaägarna i Kungsladugård och Lundby under ett års tid sluppit åka till återvinningen med pappers och plastförpackningar. Områdena ingår i ett test som Göteborgs stad genomfört, där boende istället fått avfallet hämtat vid tomtgränsen. Att testet genomförts i just Lundby och Kungsladugård beror på att det är två områden som är olika varandra. Kungsladugård har många återvinningsstationer och Lundby få. Lundby är väldigt backigt och har olika typer av barriärer som försvårar framkomsten. Det är inte så lätt att promenera till återvinningsstationerna och inte heller för sopbilarna att nå dem.

– Vårt antagande var att Kungsladugård skulle vara bättre på sopsortering, men det visade sig att båda områdena var lika dåliga. De boende visade sig dessutom vara lika intresserade av att delta i projektet, säger Emma Hilmersson, projektledare på förvaltningen Kretslopp och vatten, när Syre Göteborg träffar henne i ett av de medverkande hemmen i Kungsladugård.

Resultatet av testet blev en minskning av restavfall med 20 procent och att hushållen blev betydligt bättre på att återvinna mjukplast. Enligt siffror från Göteborgs stad skulle en sådan minskning av restavfall hos alla villor i Göteborg betyda en minskning av de brännbara soporna med 2 000 ton per år. Och deltagarna verkar vara nöjda, över hälften skulle vilja behålla systemet med fastighetsnära insamling till självkostnadspris.

Fler sorterar

En annan fördel i testet är att antalet bilresor minskat markant: drygt 40 procent menar att de kört mindre bil på grund av detta. 30 procent säger också att de tänkt mer på att handla förpackningsfritt, köpa storpack eller ta med egen påse.

Det märks att Emma Hilmersson är en riktig eldsjäl, hennes person liga engagemang smittar och har varit viktigt för att få det hela att fungera. Hon berättar hur de började med att titta på hur det fungerar i Mölndal och Alingsås, som har så kallad fyrpacksinsamling vid hushållen: två kärl med fyra fack i varje, där man utöver restavfall och matavfall sorterar förpackningar av papp, plast, metall, glas och tidningar. De tittade på vad det är som folk slänger egentligen, vad som hamnar fel och hur det fungerar rent praktiskt med återvinning.

– Göteborg har ganska många återvinningsstationer, över 300 stycken, så det vi behöver är ett kompletterande system. Vi kom fram till att ett fastighetsnära system med två fack är bättre än fyra fack av olika skäl. Dels är det mest förpackningar av papp och plast, dels låter glas mycket när det hämtas vid huset. Och så blev det betydligt dyrare med fyra fack, säger Emma.

Jenny Wahlqvist, som bor i Kungsladugård och har medverkat i projektet, har själv testat fyrfackssystem i Båstad där hon har sommarstuga. Hon håller med Emma Hilmersson.

– Det är både bra och inte bra med fyra fack. Det räcker inte med glas och metall, de fylls upp så snabbt så man måste ändå iväg och tömma. Dessutom är glas lätt att skölja ut, förvara och sortera, det slänger man aldrig i brännbart. Det är värre med mjuka, kladdiga och äckliga plastförpackningar – som lätt hamnar i brännbart.

Det är just den här mjukplasten som man ville komma åt från kommunens sida. Och testet visar att fastighetsnära insamling på tomten har ökat deltagarnas vilja att sortera ut mjukplast: nära hälften av deltagarna, 44 procent, anger att de ökat sin utsortering av just mjukplast. Emma tillägger dock att vid stickprov har de inte märkt någon tydlig skillnad.

Något som projektet har visat är att om återvinningen verkligen ska öka spelar det ingen roll om återvinningsstationen är 100 eller 500 meter bort – den behöver vara riktigt nära, på fastighetstomten.

– Har man kladdiga, luktande mjuka plastförpackningar vill man bli av med dem direkt. Förr lade jag det i brännbart, men nu kan jag enkelt gå ut genom dörren och lämna det där, säger Jenny Wahlqvist.

Enkelt och tydligt

Hon menar att många vill sortera rätt, men att det måste vara enkelt och tydligt. Hon betalar gärna för hämtning vid tomten och tycker inte att självkostnadspriset på 750 kronor, som hämtningen kommer att kosta kommande år, är mycket.

– Priset spelar inte jättestor roll. Jag betalar det gärna av miljöskäl. Det måste vara enkelt, annars prioriterar jag bort det. Det är pedagogiskt också; jag kan be barnen gå ut till soptunnan, men det är svårare att skicka iväg dem till återvinningsstationen.

Barnen tycker också att det är kul. Det blir dessutom synligare och gäster som kommer hit är nyfikna, berättar Jenny Wahlqvist.

Numera tar hon ut brännbara sopor mer sällan, kanske en gång av fem har försvunnit. Dessutom upplever hon att restavfallskärlet inte känns fullt så ofta som förr. Ett plus är också att vikt-taxan för brännbart minskar, vilket gör att avgiften egentligen blir lägre än 750 kronor. Snarare kanske merkostnaden blir 300 kronor per år, tror Jenny.

Behållare för mjukplast

Jenny visar upp plastminimeraren, en behållare som ska göra det enklare att samla mjukplast. Emma Hilmersson på Kretslopp och vatten menar att de som använder plastminimeraren i högre grad anger att de ökat sin utsortering av mjukplast.

Under de kommande två åren vill man kolla priskänsligheten och testa fler saker, säger Emma.

Kommer hela Göteborg kommer få ta del av det här sen?

– Kommunerna ansvarar för inhämtning av restavfall och biologiskt avfall. Resten ansvarar Förpacknings- och tidningsinsamlingen för (FTI). Tanken med den nya lagen är att producenterna ska ta helhetsansvar för insamlingen av förpackningar, och det skulle kunna bli så att de gör den fastighetsnära insamlingen. Den nya lagen säger att alla ska erbjudas fastighetsnära hämtning av förpackningar. Exakt vad det betyder vet vi inte ännu, säger Emma.

Matsvinn största problemet

Meningen är att hämtningsavgiften ska bakas in i produktens pris, så det ska inte bli någon separat kostnad för konsumenterna. Det kommer i så fall troligtvis innebära att priset på produkter med förpackningar kommer att öka något, vilket skulle kunna bli ett incitament för en minskning av förpackningar.

– Men det är inte alltid förpackningarna som är problemet, flikar Emma in. Ta till exempel köttfärs som säljs i en ”plastkorv” där man inte får ut all köttfärs ur förpackningen. Det är matsvinnet som är det största problemet. En inplastad gurka håller så mycket längre än en oinplastad. Då kanske det ändå är bättre att köpa den inplastade och återvinna plasten…

Vad kan återvinnas?

En vanlig diskussion är om det bara är förpackningar som får slängas i förpackningsåtervinningen. Eller kan alla plastsaker slängas i plastinsamlingen?

– Med vissa saker gör det inget om det blir fel, som att aluminiumhållare till värmeljus kan hamna i metallåtervinningen. Men med andra saker kan det helt bli fel i processen, som att vissa slänger alla typer av glas i glasåtervinningen. Det finns exempelvis blyinfattade glas som verkligen ställer till det, säger Emma Hilmersson.

Samtidigt tydliggör hon att det är förpackningar som ska slängas i förpackningsinsamlingen och inget annat. Jenny Wahlqvist tillägger att många inte har koll på vad som räknas som förpackningar, och därför kanske slänger det i brännbart eller lägger det i fel sorteringskärl.

En positiv bieffekt av projektet är att många fler tänker på att minimera sitt avfall. Det har lett till en beteendeförändring, och det har varit pedagogiskt och dessutom trevligt, menar Jenny. Många har stannat och pratat med chauffören, som varit med genom hela projektet.

– Jag har varit med på egnahemsföreningarnas möten och medverkat vid Grannarnas dag i Lundby. Det personliga engagemanget har givetvis varit viktigt, avslutar Emma Hilmersson.