Måndagen den 17 december slår Frihetsförmedlingen upp sitt popup-kontor i Masthugget. Då kommer frihetshandläggaren Cecilia Jonasson, eller ”Sveriges friaste byråkrat” som hon kallar sig, att ta emot samtal med frihetssökande. Syre Göteborg träffade henne i Trädgårdsföreningen för ett samtal om hur det står till med friheten i Sverige i dag.
– VI är alla inne i ett samhällssystem som kramar livslusten ur oss, där mål och mening sammanfaller för sällan.
Orden är Cecilia Jonassons, vars tjänst är ”ett interaktivt konstverk” i syfte att undersöka människors frihetslängtan. Varannan måndag har finns Frihetsförmedlingen funnits på plats i konstlokalerna Skogen i Masthugget för att hålla öppet för frihetshandläggning, och den 17:e är den sista för denna gång.
– Jag har inga färdiga svar och det är inte heller meningen. Vi vill undersöka med människor vad frihet är. Om jag bara passivt låter mig föras med om rådande idé om tillvaron, då går jag på autopilot. Om man vill ta sin egen frihet på allvar behöver man stanna upp, se sin roll och välja. Och vi är ju inga öar. Den egna friheten har också att göra med samhällets förutsättningar och människorna runt omkring sig.
Frihetsförmedlingen kommer ursprungligen ur en idé från konstnärerna Lars Noväng och John Huntington som fortfarande medverkar i projektet. De ville vidga frihetsbegreppet från det nyliberala synsättet som enbart bygger på pengar. I dag är också arbetsnormen extremt stark i samhället, vilket begränsar människors möjligheter till frihet, menar Cecilia Jonasson. Hon säger att människor som hon möter som handläggare ofta vittnar om problem kopplat till just den starka arbetsnormen.
– En kvinna berättade att hon slutat gå till frisören eftersom hon inte längre orkar svara på frågan om vad hon gör. Hon har varit arbetslös i fem år och fått traumatiska erfarenheter av mötet med arbetsförmedlingen. De senaste åren har hon levt helt och hållet levt på sin sambo. För dem hade det fungerat väldigt bra, och givit väldigt mycket frihetskänsla. Men så som samhället fungerar i dag, kommer det med mycket förväntningar kring vårt arbete. Samtalen kunde knappt fortsätta efter att hon svarat på frågan vad hon gör.
Och det är inte bara de som är helt arbetslösa som känner sig ifrågasatta, det är även vanligt bland sjukskrivna eller människor som valt att gå ner i arbetstid.
– Det är inte självklart att gå ner i arbetstid om du inte är småbarnsförälder eller driver något annat vid sidan av. Det kan vara människor som är en del av omställningsrörelsen eller på annat sätt jobbar ideellt. Eller utbrända människor som inte vill tillbaka till arbetet med samma villkor som fört dem dit.
Några saker återkommer i samtalen, beskriver Cecilia Jonasson. Å ena sidan behöver människor någon form av grundtrygghet och tillhöra ett sammanhang, för att överhuvudtaget börja ställa sig frågor om frihet. Att ställa sig själv frågan om frihet är också att öppna upp frågan om ansvar. Många funderar på att starta eget, vilket uppfattas som den enda vägen som finns i dag att inte få de tuffa villkoren som finns på många arbetsplatser.
– Vi är inte helt sålda på idéen att alla ska vara sin egen företagare. Många känner inte att de har den kompetensen, de är obekväma med att sälja och rädda för att misslyckas och bli isolerade.
Cecilia beskriver att Frihetsförmedlingen är intresserade av idén med basinkomst som de undersöker men inte tar ställning för eller emot. Hon är dock öppet kritisk mot hur arbetssamhället är uppbyggt i dag, där de arbetslösa används som en avskräckande motor för att människor ska fortsätta arbeta.
– De arbetslösa måste lastas för detta och ta skulden själva, annars skulle systemet krackelera. Vi tror att både arbetande och arbetslösa är drabbade av en meningsförlust som handlar om ekorrhjulet, konsumtionshjulet och jordens utarmning. Det vi bidrar med är att lägga fokus på människans upplevelse om sitt liv, och sitt handlingsutrymme
Utöver konsulterande samtal med frihetssökande erbjuder Frihetsförmedlingen även ett antal olika stödåtgärder i form av nystartsfrihet, frihetstilstånd, frigörelseplanerig – vilka alla leker med de byråkratiska föregångarna av det man menar är motsatsen. I vissa fall har de även uppmanat till ”mikromotstånd” mot arbetsplatsers överdrivna fokus på kvantitet, kontroll och mätbarhet. Hon tar ett exempel från Jonna Bornemarks forskning i boken ”Det omätbaras renässans”, där förskolepersonalen fick direktiv att hålla i ett antal läsestunder varje dag. Det gjorde att alla sångstunder försvann, eftersom detta inte hanns med. Detta saknade både barnen och personalen, men de senare var handlingsförlamade, fråntagna sin handlingsfrihet, av interna styrdokument.
– Vi försöker experimentera med sätt att använda rådande system för att sätta värden som känns rätt i magen före mätvärdena. Det handlar om små frigörelseexperiment som att envisas med att ställa fler frågor än vad som är bekvämt, eller att ta stöd i värdegrundsdokument för att föra upp kritik.
Hur kom det sig att du själv började intressera dig för de här frågorna?
– Dels har jag alltid försökt göra det som känns meningsfullt först och främst. Jag har jobbat mycket deltid och upplevt att det har ifrågasatts. Jag fascineras också mycket av hur vi behandlar och förstår ”mjuka” värden i den här mätbarhetsvärlden.
