Mellan mötena på Bella Center i Köpenhamn får Arbetet Global en pratstund med mannen som kallats Kinas Lech Wałęsa.

Det finns vissa likheter.

Båda har mottagit flera demokratipriser, båda har startat fack under ett auktoritärt styre. Men Lech Wałęsas fackförening Solidaritet lyckades störta kommuniststyret i Polen medan Han Dongfangs fria fack BWAF krossades av staten.

Efter en tid i fängelse flyttade Han Dongfang till Hong Kong.

– Det var där jag startade China Labour Bulletin 1994, säger han.

För journalister, experter och andra som vill hålla koll på arbetsmarknaden i Kina bidrar hans organisation med en värdefull pusselbit. Genom information från sociala medier sammanställer China Labour Bulletin interaktiva kartor över antalet arbetsplatsolyckor och strejker i Kina.

Den 4 december finns en rapport om hur två fackliga i staden Shenzhen fördes bort i samband med att anställda på ett teknikföretag börjat organisera sig.
Den 28 november finns en rapport om en explosion på en kemifabrik i staden Zhangjaikou där minst 22 människor uppges ha omkommit. Det är två av de senaste rapporterna.

Han Dongfang gör inte anspråk på att ha en heltäckande rapportering av strejker och olyckor.

På sätt och vis tycker han ändå att Kinabilden i Väst är missvisande, speciellt när det framställs som att landet är helt stängt och att det är svårt att hitta information.

– Kina är öppnare nu än tidigare. Det finns mycket mer information. Inget land i världen kan helt kontrollera sociala medier. Just nu håller vi på att bygga en AI som ska hjälpa oss att samla in ännu mer information.

En annan felaktig bild anser han vara att det framställs som att kommunistpartiet inte bryr sig om arbetsmarknadsfrågor.

– Jag förstår varför folk pratar så men det stämmer inte riktigt.

För staten finns ett intresse att ha fungerande fackföreningar för att få ned ett växande antal arbetsmarknadskonflikter. Men det nationella centralorganisationen, världens största, heter ACFTU och den sorterar under kommunistpartiet, vilket innebär att den inte får delta i världsfackets kongress i Köpenhamn.

Att facket är partistyrt är mer än ett demokratiskt problem.

– Kinesiska policymakers vet inte hur illa ställt det är på arbetsmarknaden. Strejker kan kosta människor livet, de kan fälla regimer, säger han och beskriver därmed en enpartistat som inte har full koll på vad som pågår eftersom facket inte leds av arbetare.

Han Dongfang säger att antalet arbetsmarknadskonflikter ökat de senaste åren. Just nu peakar dessutom konflikterna.

Flera byggprojekt avrundas nu inför det kinesiska nyåret som infaller den 5 februari. Många arbetare som snart vill resa hem till sina familjer med sina löner har inte fått ut sina pengar, vilket innebär att antalet konflikter ökar vid denna tid på året.

Nu är visserligen USA:s president Donald Trump och Kinas högsta ledare Xi Jinping överens om ett tillfälligt eldupphör i handelskriget men den frostiga relationerna mellan världens två största ekonomier sätter också sina spår på den kinesiska arbetsmarknaden.

– Flera fabriker har tvingats stänga och anställda har varslats. Förra året stängdes dessutom flera statliga bolag så det finns en stor oro på den kinesiska arbetsmarknaden just nu, säger Han Dongfang.

Enligt den statistik som samlats in av China Labour Bulletin så har antalet strejker ökat med 64 procent sedan förra året men Han Dongfang säger att siffrorna i sig inte är viktiga. Det är den långsiktiga trenden som är betydelsefull.

Det har hänt mycket. I dag tycker han att arbetare i Kina blivit bättre på organisera sig. Han säger också att det finns en helt annan mentalitet än när han startade organisationen 1994.

– Då var industriarbetarna bönder som flyttat från landsbygden. De såg fortfarande på sig själva som bönder som tagit ett jobb i en industri. I dag kan inte arbetarna i industrin återvända till sitt jordbruk utan kräver rättigheter, säger han.