DEBATT I nr 37 finns en trevlig artikel om Kuba. Bäst var nog intervjuerna och bilderna. Men i den övriga texten har insmugit sig en del fel, några ganska vilseledande.
Att revolutionen segrade år 1959, inte år 1961 som det står i artikeln, det gör kanske inte mycket. Men påståendet att det skulle ”dröja ända till 1997 innan kubaner fick tillåtelse att prata med utlänningar” är ju upp i tok. Jag har som turist varit på Kuba fyra gånger, den första 1982. Vid alla dessa resor har jag kunnat samtala fritt med kubaner och även besöka många kubanska hem.
Sovjets sammanbrott spelade stor roll för Kubas ekonomi. Men det var inte att ”det ekonomiska stödet” försvann som betydde mest, det var att handelsutbytet med hela östblocket försvann. Kuba exporterade och importerade mycket från dessa länder, särskilt viktigt eftersom USAs blockad hindrade nästan all handel med resten av världen. Även länder som ville handla med Kuba hindrades (och hindras fortfarande) av USAs kontroll av alla länders bankförbindelser. En annan sak är att Sovjets handel med Kuba skedde på rimligare villkor än västvärldens vanliga utpressningshandel med u-länder.
Att skriva om ”isoleringen” som orsak till Kubas hållbara utveckling ger en lite felaktig bild. Kuba har inte varit isolerat – mer än från USA och resten av västvärlden, en isolering som helt beror på USAs blockad. Det är en blockad som fortfarande finns kvar, de lättnader som Obama genomfört är mest marginella. Men Kubas kontakter med övriga världen har varit och är goda.
Det är inte lätt att jämföra löner mellan olika länder. Att det för Kuba blir extra skevt kan man förstå av uppgiften att medellönen är 200 kronor. Det skulle ju snabbt leda till svältdöd. Visst hjälps det upp av att sjukvård och all utbildning är gratis och att hyrorna är nära noll. Men en huvudförklaring är växelkurserna, det blir alltid galet när man jämför i- och u-länder, och särskilt för Kuba där USAs penningflödesbojkott försvårar och snedvrider allt utbyte.
I artikeln nämns ”matransoner”, ett begrepp som behöver förklaras. Maten på Kuba är inte, och har inte varit, ransonerad. Däremot har alla kubaner kunnat köpa en bestämd mängd basmat till ett mycket kraftigt subventionerat pris. Den mat man därutöver behöver köper kubanerna – liksom vi turister – till vanliga osubventionerade priser.
Jag kan gissa hur artikelförfattarens misstag uppkommit. Det finns en del kubaner som söker kontakt med utlänningar, i syfte att utvinna olika fördelar. De berättar då gärna sådant de tror kan stödja utlänningens föreställningar, till exempel att ”vanliga kubaner” har det förskräckligt. Även jag har råkat på det. Man får lära sig! Och Kuba är ett härligt land att besöka!
