Nyligen genomförde Hornstulls bibliotek ett panelsamtal med rubriken ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Eller?”. Stina Oscarson modererade och panelen var tänkt att bestå av Aase Berg, idéhistorikern Per Johansson och den högerextrema debattören Jonas de Geer. de Geer valde dock att avstå och i sista stund plockade Oscarson in Patrik Forsén från den våldsbejakande och högerextrema organisationen Nordisk ungdom som befann sig i publiken. Både Hornstulls bibliotek och Stina Oscarson har fått såväl beröm som kritik efter samtalet. Som vanligt anser vissa att tilltaget att ta med en högerextrem person var modigt, medan andra anser att det var aningslöst och naivt.

Jag delar verkligen Stina Oscarsons starka tro på samtalet och idén om att demokratin vilar på att vi måste kunna prata med varandra, oavsett hur långt ifrån varandra vi står. Samtidigt ser jag ju också det oerhört svåra i att släppa in en person som vill ”föra en kompromisslös kamp mot sionismen” och ”helt förvisa muslimer och islamister från vår kontinent” i ett samtal inför publik. Det finns alltid en stor risk att vi genom att samtala med de här personerna också legitimerar deras åsikter. Det andra, och ännu större, problemet är att högerextremisterna motsätter sig såväl demokratin som många gruppers existens, vilket förstås gör att många inte bara kände sig ovälkomna utan även kanske rädda för att gå till biblioteket.

Om bibliotekets roll i det hela och deras presentation av kvällen kan inte sägas annat än att den var ganska katastrofal. I programmet nämns Jonas de Geer bara som ”journalist, författare och debattör” samt några poddar han medverkat i. Att han är en person som försvarat våld mot homosexuella och har kalllat förintelsen för en ”obscen lögn” framgår till exempel inte. Nu var det ju visserligen inte han som till slut medverkade i samtalet, men det ska ändå påpekas att det var honom biblioteket valde att presentera ungefär som vilken deltagare som helst. Patrik Forsén är förstås inte heller ”vilken deltagare som helst” utan representerar en organisation som med våld angripit såväl prideparader som Ung i Sveriges sittdemonstration. Men det är ändå lite märkligt att en del av kritiken tycks handla om att Forsén fick ersätta de Geer då den sistnämnda är minst lika kontroversiell.

Så till själva samtalet som jag har lyssnat på i efterhand och som är intressant men som tyvärr också hamnar väldigt snett flera gånger. Snedstegen börjar ungefär en halvtimme in när Forsén plötsligt börjar prata om att han har läst om klimatförändringarna på baksidan av ett mjölkpaket och ser det som något slags bevis på att Arla är en del av en mediekonspiration om klimatet.

Aase Berg ifrågasätter inte utan spinner snarare vidare. Lite senare får Forsén, och alla andra konspirationsteoretiker, vatten på sin kvarn när Berg pratar om hur ”media styrs av ekonomerna”. Det sistnämnda visar tydligt att hela samtalet förs på olika våglängder. Berg menar, förmodar jag, inte att ekonomerna direkt styr och manipulerar media, men att det är de ekonomiska förutsättningarna och den kapitalistiska världsbilden som styr medielogiken. Men i den nazistiska världsbilden är det en välkänd ”sanning” att västerländsk media är duperad av rika judeekonomer.

Väljer man att lyssna med de öronen blir Bergs uttalanden något helt annat. Det största problemet är alltså inte debatten i sig utan snarare att Oscarson, Berg och Johansson inte riktigt verkar ha förberett sig på vem det är de ska prata med. Detta medför att alltför mycket av det Forsén säger får stå oemotsagt.

Att samtala kan vara svårt. Att samtala inför publik är ännu svårare eftersom en då inte bara har sig själv och den eller de en samtalar med att förhålla sig till utan också hur publiken kommer ta emot och tolka budskapen. Med detta sagt är jag inte alls övertygad om att samtalet inte borde ha genomförts. Stina Oscarson skrev själv på sin Facebooksida efter samtalet: ”så länge vi klarar att genomföra ett civiliserat samtal med högerextrema på ett bibliotek är det inte för sent”. Det kan låta oerhört naivt, men jag tror det finns en poäng i det och jag tror också att det finns en poäng i att verkligen lyssna och försöka förstå hur en person med så här farliga åsikter tänker och hur han har format sin världsbild. Vilket en knappast förstår efter bara ett nittio minuter långt samtal, men det kan ändå vara en början.

För om vi aldrig gör ett försök att förstå utan ständigt avfärdar alla högerextremister som oförbätterliga galningar som borde låsas in så kommer vi heller aldrig att kunna rubba dem en millimeter. Jag tror definitivt inte att det är lätt att omvända en övertygad nazist. I många fall är det kanske inte ens möjligt, men jag tror inte heller på att kategoriskt avfärda alla försök som görs. Som Oscarson också skrev måste det vara upp till var och en att bestämma om det är meningsfullt att delta i den här typen av samtal. Det gäller bara att vi är pålästa och rustade om vi väljer att ge oss in i offentliga samtal.