Begrepp som social innovation, sociala företag och samhällsentreprenörskap har funnits i tio–femton år, och när de kom var det många som såg det som en möjlighet. En möjlighet att vara samhällsengagerad men ändå starta ett företag, inte hänvisas till ideella organisationer och traditionell aktivism. Allt fler företag ploppade upp där värderingar som hållbarhet var själva kärnan i verksamheten.

Men vad händer i dag, när allt fler företag vill ha en stark hållbarhetsprofil, samtidigt som vi står inför allt mer akuta samhällsförändringar? Vad är nästa steg – social innovation 2.0?

Erika Augustinsson har jobbat med frågor om social innovation och samhällsentreprenörskap i många år. För tio år sedan gav hon ut boken med den lite kontroversiella titeln Tjäna pengar och rädda världen: den hållbara ekonomins entreprenörer. En titel som satte fingret på det som var känsligt men som också visade på ett förändrat synsätt. I dag är hon strateg på Mötesplats Social innovation, som arrangerade Social innovation summit i Malmö i början av november.

– Jag tror i grund och botten att social innovation och socialt företagande som begrepp kommer att vara borta om 30 år. Detta sätt att driva verksamhet kommer vara det enda sättet att driva verksamheter framöver. Men vi är inte där ännu. Vi behöver mer storytelling, de som går före och visar att det går.

Verksamhetsformer

Erika Augustinsson menar att vi i den närmaste framtiden kommer se olika bolagsformer som lämpar sig bättre för den här typen av verksamhet, där andra värden än vinst är kärnan i verksamheten.

– Vi kommer få en flora av olika typer av verksamhetsformer och certifieringar av olika slag. Precis som rättvisemärkningar har varit stort så kommer det också komma certifieringar för sociala företag och kanske ”sociala städer”. Man ska lättare kunna känna igen den här typen av organisationen. Vi har i dag något som kallas för B-corp-organisation, där företag som Ben & Jerrys och Patagonia är med.

Hon menar också att pratet om alternativa BNP-mått är ett exempel i tiden på en diskussion som vi kommer ha allt oftare framöver.

I samband med konferensen lanserade Mötesplats Social innovation boken Alla pratar om det, men få gör det – en handbok i effektmätning, som Erika Augustinsson varit redaktör för. Boken ska fungera som en guide till hur man kan göra för att mäta sociala effekter (se faktaruta).

Trots att vi hör allt mer om den här typen av företag och entreprenörer så är det fortfarande svårt för många att leva på den här annorlunda formen av företagande, att kunna anställa och ge rimliga löner. Även fast själva företagets grundidé är annorlunda så kan ens egna arbetsvillkor bli lidande. Johan Wendt, som bland annat grundat hyllade Mattecentrum och fått många priser säger att han ringt ”tusentals företag” och jobbar stenhårt. Men ändå har han svårt att få ihop det.

– Det är ett problem att ge höga löner. Jag plockar istället nyutbildade som är hungriga på att göra något, säger han under konferensen i Malmö.

Och häri ligger något intressant. Vi är ofta så intresserade av innovation och det nya att vi hyllar det mer än gamla metoder och arbetssätt som faktiskt fungerar bra.

”Bättre blev sämre”

Martin Thörnqvist kallar sig frilansande kontext- och konceptutvecklare. Han sammanfattar konferensen med en liknande tes.

– ”Bättre blev sämre”. Företag som Uber och Airbnb hyllas, men fungerar sämre än modellerna vi hade innan. Uber förstör möjligheterna för trygg anställning och Airbnb gör det svårare för människor att bo kvar i storstäders innerstäder på grund av att det är mer lukrativt att hyra ut till turister. Allt nytt är inte bra. Ordet disruption (som vi ofta hyllar) betyder söndrande. Vi behöver snarare behålla saker som faktiskt funkar och bromsa innovation i rätt läge. Innovation är bra i början men sedan kan det accelerera och gå för långt.

Designa om systemet

Låt oss lyfta blicken lite. Vi står inför enorma utmaningar i dag. På Social innovation summit var en av huvudtalarna Indy Johar, en populär brittisk arkitekt och tänkare som har en bred bakgrund: han har varit medgrundare till flera sociala företag, är gästprofessor vid University of Sheffield och arbetar som rådgivare åt stora multinationella företag kring hur de kan övergå till vad han kallar en ”positiv systemekonomi”.

Han ligger också bakom den kollaborativa studion Project 00 som kan beskrivas som spindeln i ett nät av arkitekter, programmerare, designers, ekonomer och stadsutvecklare som vill hjälpa till att skapa framtidens samhälle. De driver bland annat Dark Matters Laboratories, som ”designar en kollaborativ framtid”.

– Vi har enligt forskarna 12 år på oss att göra drastiska förändringar för att klara klimatutmaningarna, säger han. Vi står inför den största samhälleliga transformation vi någonsin varit med om de kommande tio åren. Samtidigt har vi förlorat förmågan att skapa massiv förändring.

Indy Johar, precis som flera andra experter på konferensen, menar att den sociala aptiten för förändring är låg, i en tid när vi behöver stor social förändring.

– Vi behöver skapa en ”boring revolution”, där vi reformerar de sociala systemen. Många människors liv är osäkra i dag, med tillfälliga och osäkra anställningar. Vi har skapat en arkitektur för rädsla, säger han.

Indy Johar menar att vi har glömt bort hur man gör förändring, men att det är möjligt. Efter andra världskriget skedde en jättestor samhällsförändring som lade grunden till hela det sociala systemet som vi har i Sverige.

Förespråkar basinkomst

Rädslan att förlora sin försörjningsmöjlighet, som många i dag lever under, minskar förmågan att tänka och ta bra beslut. Det är ett av de största hoten mot de nödvändiga förändringarna som behövs, menar Indy Johar, som är en förespråkare av basinkomst. Inte på grund av pengarna, som han menar är sekundära.
– Det handlar snarare om att ta frågan om pengar från diskussionen. Om vi har en basinkomst kan vi snarare prata om vad vi ska göra när våra grundläggande behov är tryggade.

Indy Johar menar att socialt erkännande och sociala belöningar betyder mycket mer i frågan om att frigöra människors potential.
– Vi rör oss mot en ”post-arbetsekonomi”. Vi ser människor som en kostnad i dag, som ett resultat blir de en börda istället för en investering, menar Indy Johar och tillägger:
– Människor är mer extraordinära än all artificiell intelligens som kommer att kunna utvecklas de kommande hundra åren. Ändå låter vi människor göra banala saker, snarare än att låsa upp mänsklighetens fulla kapacitet.

Indy Johar hånar initiativ som att förbjuda sugrör i en tid när klimatförändringarna skenar, eller att försöka förhindra matsvinn på individnivå. Han vill förändra på systemnivå, det är systemdesign som behövs. Några stora initiativ som skapat systemförändringar de senaste åren är #metoo, Black lives matter-rörelsen och vegan-rörelsen, menar han.

Experimentell kultur viktig

Tillbaka på marken igen. Hur gör vi då? De sociala innovationernas brister till trots, den experimenterande kulturen är viktig. Erika Augustinsson tror på experimenterandet och nämner Finland som ett exempel.
– Från regeringsnivå har man sagt att man ska ha en experimentell kultur i Finland. De har en innovationsmyndighet, Sitra, som jobbar mycket med systeminnovation. De har antagit policyn att jobba mer experimentellt, även inom det offentliga. Ett exempel är deras medborgarlönprojekt. Ett annat är en kommun som ville testa hur man kunde använda kommunens tjänstebilar efter arbetstid.

Normalt sett finns policys och regler som krånglar till det, men istället för att stanna där så tittar de istället på om de kan förändra reglerna?
– De har en testande approach som är framgångsrik och har till och med inrättat en fond för att söka pengar för denna typ av experimentella projekt.
Behöver ”växa upp”

Joeri van den Steenhoven är nederländare och expert inom social innovation och systemförändring. Han har varit med i projekt som skapat flera hundratusen jobb. Han menar att de sociala entreprenörerna behöver ”växa upp”.
– Vi ser oss själva som David mot Goliat. Men vi är inte så små längre, vi behöver ha större självförtroende och jobba med människor i företagsvärlden, utanför vår egen lilla bubbla.

Joeri van den Steenhoven pratar om de adaptiva förändringar vi har att ta tag i, att vi ständigt behöver pusha människor, men inte för långt. Att skapa processer som får människor att gå långt, men inte för långt.
– Vi har pushat människor förbi deras toleransnivå och behöver fundera över vår egen roll i detta. Pratar vi med människor som tycker förändring är skrämmande? Eller är vi bara i vår egen bubbla med likasinnade som gillar förändringar?

– Vi kan vara på denna konferens och stötta varandra. Vi gillar förändring, idéer och kreativitet. Men resten av samhället kanske inte gillar det. De ser att förändringar leder till förlorade jobb, institutioner och strukturer som försvinner. Vi behöver en ny berättelse som är inkluderande, där alla är delaktiga och inte bara en liten ”upplyst” del.