På tio år har hälften av alla fjärilsarter försvunnit från Malmös parker, medan antalet arter i andra grönområden är oförändrat. En ny studie pekar på utmaningen att behålla de oskötta grönytorna, där fjärilar trivs, när städer förtätas.
Under åren 2006 till 2015 inventerade Lunds universitet, i samarbete med SLU, fjärilarna i Malmös parker och grönområden. I de traditionella parkerna försvann under den perioden hälften av alla fjärilsarter. På mindre välskötta ytor försvann också arter, men de ersattes av nya, så över tid var artrikedomen ungefär densamma.
– Det finns flera aspekter varför det är viktigt med biologisk mångfald i städerna. Dels den biologiska mångfalden i sig och de pollineringstjänster insekterna utför, säger Anna Persson, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning på Lunds universitet.
Tappat förståelsen
– Sen finns det också ett värde i att uppleva biologisk mångfald. Det är ofta i städerna vi har möjlighet att uppleva naturen i vår vardag och det finns studier som visar att vi är så urbaniserade i dag att vi tappat förståelsen för naturen. Unga människor kan inte ta till sig att arter försvunnit för att den natur de är vana vid är så artfattig i sig, fortsätter hon.
Fjärilar trivs bättre i miljöer med ängsskötsel och oskötta ytor, så kallad ruderatmark, där fjärilarnas värdväxter finns. Där kan de vuxna fjärilarna dricka nektar och larverna äta andra växtdelar. Larverna är kräsna och kan ofta bara överleva på ett fåtal växtarter.
Våga ha äng
I studien poängteras därför vikten av att behålla oskötta grönytor när städer förtätas. Detta gynnar inte enbart fjärilar, utan även andra pollinerande insekter.
– Det är just de väldigt välskötta, hårt klippta parkerna som förlorar flest arter. Det indikerar att det finns ett stort värde i att tänka nytt i hur man sköter ett grönområde och kanske våga ha äng med mer inhemska växter, säger Anna Persson.
Fjärilar och värdväxter
Det finns cirka 150 000 olika fjärilsarter i värden. I Sverige finns det drygt 2 800 arter.
Vuxna fjärilar kan dricka nektar från flera olika växter. Men de lägger ägg på specifika växter som larven klarar av att äta, så kallade värdväxter. Fjärilarna har utvecklats tillsammans med sin värdväxt och anpassat sin matsmältning och vilka ämnen de kan bryta ner och få näring ur, efter värdväxten.
Exempelvis är citronfjärilens larver beroende av brakved och getapel. Kamgräsfjärilens, slåttergräsfjärilens och den mindre tåtelsmygarens larver lever av flera vanliga gräsarter och är därför beroende av att gräset inte klipps.
Källa: Lunds universitet
TT
