DEBATT Det blir varmare och det blir kalllare. Polerna smälter, havsströmmar avtar och ändrar så småningom, lite i taget, knappt märkbart år från år, sin riktning och sitt flöde.
Vi svettas i köpfesten och fryser i våra mellanmänskliga relationer, privat och på arbetsmarknaden.
Då och då, till synes allt oftare på senare tid, bryter någon ihop. Några i våldsam frustration och vrede, andra genom irriterade känsloutbrott. Rätt många går in i den fruktade väggen. Anledningen sägs vara stress.
Depressionen lurar på sitt diffusa vis i novembermörkret likt en dimhöljd grå morra. Men inte stanna upp, du måste ju hinna. Så mycket att göra! Så lite tid. Dags att handla. Fort nu.
Du vet inte om du känner dina barn. Tiden tickar och arter dör ut. Plasten bildar öar i haven, fisken har svamp, ingen vet varför, snart dör ett träd nära dig.
Varje dag en utdöd art någonstans som du inte kan namnet på. Varken arten eller platsen. Men du vet att det pågår. Skjut vargen och skjut älgen och bygg något fult! Är det inte dags att renovera köket förresten? Låt vildsvinen vara.
Boka en semesterresa. Det behövs något att se fram emot!
Låt oss fortsätta sälja vapen. Inget att skämmas för, om inte vi gjorde det så skulle andra. Det gör de förresten redan, och mycket mer än vi.
Skynda fynda. Skövla de sista resterna av urskog. Så att vi kan slå in alla julklappar. Åderlåt de sista malmfyndigheterna och förgifta det sista grundvattnet. Så att vi kan sälja mer vatten på flaska sedan.
Sedan, ja. Eller nej. Det är lite osäkert. Men du vet att du borde vara mer produktiv.
Den procent av jordens befolkning som äger mer än vad miljarder gör tillsammans, bygger shelters och bokar en enkel till Mars. För den händelse de sociala, ekonomiska och ekologiska systemen skulle råka bryta samman.
Ungefär som någon gör varje dag i arbetslivet, men på en mycket större skala.
Varför dessa undergångstankar? Varför inte bara slå sig ner i lugn och ro och vänta på nedsippringseffekten, den borde väl visa sig snart?
Kryon. Låta sig frysas ner så att man kan leva vidare efter den stora katastrofen som alla väntar på. Den verkliga elefanten i rummet. Elefanterna är snart utdöda också, förresten.
Ingen sover ordentligt längre om nätterna. Ångestattackerna bubblar som knattarnas läskeblask gjorde i en oskuldsfullare tid. Ibland och för vissa blir de höga som gejsrar.
Så konstigt. Det måste vara någon bokstavskombination? Hursomhelst inte normalt. Säkert finns det någon medicin du kan pilla i dig så att du blir produktiv igen? Eller något lådvin du kan köpa för att ha det trevligt och gaska upp dig.
Glöm inte att sopsortera efteråt! Plastpåsen i plastcontainern, papperskartongen i behållaren för papper! Det svåraste är att få loss plasthandtaget, det kräver en liten arbetsinsats men det ska du väl ändå klara av. Så att du kan fortsätta tro att det går rätt till. Papper för papper, plast för plast.
Den som har turen att ha en mental styrka som en elefant, kanske bara drabbas av en mild gråtattack.
Ja, hela samhället befinner sig sannerligen i klimakteriet. Våra bästa dagar är bakom oss, sterila öknar brer ut sig och floder torkar ut.
Systemen är i olag, det är kaos i termostaten. Venedig sjunker en dag i taget.
