Vi har bokat bord för två och får plats längs soffraden vid fönstret. Det slår oss genast att inredningen skiljer ut sig rejält från de flesta indiska restauranger vi varit på. Det är färgglatt, modernt och fantasifullt. Mönster krockar men skapar ett härligt helhetsintryck. Det känns lite ogöteborgskt.

Vi får menyn på ett lättöverskådligt pappersark. Den är indelad i rubriker som Street food, Homestyle cooking, Indian grill och så klart Vegetable curries. Blicken fastnar på Pani puri: mannagrynsbollar med potatis och kikärtor som serveras med kryddigt örtvatten, hackad tomat och koriander. Mitt sällskap väljer den till förrätt. Själv satsar jag på Onion baji.

Vi sippar på varsin öl och snart kommer rätterna in. Wow. De där mannagrynsbollarna är allt en syn. Bollarna är ihåliga och spröda med ett hål på toppen. Jag måste testa en och fyller den med potatisblandningen, de två såserna och häller över örtvattnet. Lite stor men den går att pressa in i munnen. Jag tuggar sönder bollen och ut väller – ursäkta klyschan – en explosion av smaker. Väldigt spännande. Koriandern bryter igenom, vilket passar mig utmärkt.

Jag hugger in på Onion baji. Det är jättefina, friterade grönsaker med tamarindchutney och en myntasås. Såsen ser inte vidare vegansk ut, men det är inte värre än att vi ställen den åt sidan. Frityrsmeten är härligt oregelbunden, lagom seg och grönsakerna har fin stuns. Mycket bra.

Strax blir vi serverade våra huvudrätter. Jag brukar klaga på att få indiska restauranger använder sig av andra veganska proteinkällor än baljväxter. The Elephant erbjuder sojakött så jag är ju tvungen att testa. Mitt sällskap har valt en klassisk Aloo gobi – blomkål och potatis i tomat och ingefära. Jag tar ett par tuggor. Jodå, det är en hygglig Aloo gobi.

Min Soya sabji är fint krämig, har välavvägda smaker med bland annat koriander som topping och är lagom het. Men sojaproteinet? Nja. Det är ett uppskattat försök, men de där svampiga kuddarna gör ingen sprallig. Ska man tillaga torkat sojaprotein, måste det stekas rejält och kryddas. Detta känns som kokta kuddar utan stekyta eller smak. Jag hade föredragit färdigt, fryst sojakött i stället och skulle absolut vara beredd att betala ett par tior extra för det.

Chapatibrödet piggar upp huvudrätterna, även om naanbröd så klart alltid är ett fluffigare alternativ. Egentligen har jag ingen som helst plats för dessert, men jag sneglar ändå på efterrätterna på menyn. Den där mangosorbeten med chokladsås, hallonpuré och pekannötter skulle kunna vara vegansk, om man får drömma fritt.

Men servicen – som tidigare var alldeles utmärkt – uteblir. Jag ser de tidigare så flinka servitörerna hänga arbetslösa i det öppna köket och de riktar inte blicken ut i lokalen på väldigt länge.

Vi vill beställa mer dryck och höra oss för angående desserten. Jag ser hur gästerna vid bordet bredvid skruvar på sig med tomma glas. När vi slutligen får vår service och hört oss för om desserten, som inte är vegansk, struntar vi i drycken och betalar. Ett lite snöpligt slut på en mycket trevlig middag. Men jag dömer inte ut en restaurang för en sådan liten fadäs. Hit får jag absolut gå igen och jag kommer rekommendera mina vänner att testa Pani puri.