SERBIEN/IRAN Flygplanen från Teheran kom fulla, men åkte tillbaka tomma. Samtidigt fortsätter Trumpregimen med sanktioner som slår mot lokalbefolkningen.

– USA vill skapa en situation där befolkningen gör uppror mot den sittande regeringen, säger Rouzbeh Parsi på Utrikespolitiska Institutet.

De första sju månaderna 2018 flög 15 885 iranier till Belgrad från Teheran, efter beslut om visumfrihet mellan Serbien och Iran. Enligt brittiska The Guardian ville Serbiens minister för turism, Rasim Ljajić, främja turism till landet. Men av de 15 885 personer som rest till Belgrad som turister sökte 1500 personer asyl.

Hur många som fortsatt vidare norrut vet ingen. Nyligen avslutades den visafria överenskommelsen efter att EU meddelat att de överväger att annars dra in visafria resor för serbiska medborgare.

”Serbien avslutar den visafria överenskommelsen med Iran efter EU:s påtryckningar om att systemet utnyttjats av flyktingar för att försöka nå unionen”, rapporterade nyhetsbyrån AP i oktober.

Enligt källor inom EU-kommissionen som Syre Global varit i kontakt med är de positiva till att överenskommelsen avslutats. De skriver i mejlet att redan nu, bara veckor efter att den avslutats, kan de se att strömmen asylsökande iranier har avstannat.

”Kommissionen betonar också vikten av att fortsätta med de åtgärder som serbiska myndigheter beslutat om för att minska riskerna för vidare förflyttning och behovet av kontinuerlig övervakning,” skriver EU-kommissonen i samma mejl.

”Regeringen det enda alternativet”

I Bosnien, som blivit den största flaskhalsen på vad som har kallats för ”den nya balkanrutten”, är iranier en av de största grupperna i landet. Majoriteten av de familjer och par som Syre Global pratar med i Sarajevo har flugit till Belgrad och är nu på väg norrut. Mohammad, Mahtab och Meysam kom till Belgrad för en månad sedan och är nu i Sarajevo.

– Situationen i Iran är dålig och blir bara sämre. Förut var en US dollar 3500 tomans. Nu är det 14 000 toman, säger Mahtab.

Förutom att ange den ekonomiska situationen som orsak pekar de på den politiska kontexten.

– Regeringen är det enda alternativet som finns. Det finns inga mänskliga rättigheter. Vi hade stora problem med den iranska regeringen och det är en diktatur, säger Mahtab, som nu inte längre bär den hijab hon behövde ha i Iran.

Möjligheten att flyga till Serbien blev för Mohammad, Mahtab och Meysam en utväg. Mahtab och Mohammad sålde allt de hade och köpte sedan tur- och returbiljetter till Belgrad från Teheran för 350 euro. I Iran hade de en affär, var varken fattiga eller arbetslösa men kände sig ändå tvingade att lämna sitt hemland.

– Vi visste innan vi åkte att vi inte skulle ta flyget tillbaka. Men för att kunna resa behövde vi ha en biljett tillbaka, någonstans att bo och pengar på bankkontot, säger Mahtab.

USA:s sanktioner mot Iran

Rouzbeh Parsi är programchef för Mellanöstern- och Nordafrikafrågor på Utrikespolitiska Institutet. Han har noga följt sanktionerna från USA mot Iran, som han menar är centrala för att förstå den ekonomiska utvecklingen i Iran.

– Erfarenheter av sanktioner historiskt sett är att staten klarar sig relativt bra – i jämförelse med mannen på gatan. Mannen på gatan har inte tillgång till smuggelnätverk eller hemliga konton i Schweiz. Eller för den delen oljekällor som man kan smuggla olja från.

Det Obama gjorde när han var president var inte att lyfta sanktionerna, utan att införa dispens. Dispensen måste sedan förnyas var tredje till sjätte månad. För den som vill göra långsiktiga investeringar skapar detta stor osäkerhet.

– Trump har även hotat med att införa bredare och fler sanktioner, inte bara mot Iran utan med de som handlar med Iran och också har en marknad i USA, säger Parsi.

Medveten strategi

Mohammad, Mahtab och Meysam vet inte säkert vilken roll USA spelar. Men de vet att ekonomin har blivit allt sämre och att regeringen är korrupt.

Oljepengarna hamnar i de rika makthavarnas ficka, samtidigt som den ekonomiska nedgången drabbar befolkningen. De ger en bild av ett folk som tappat hoppet.

– Det spelar ingen roll att vi har olja, metall, guld och andra tillgångar, säger Mohammad.

Rouzbeh Parsi menar att sanktioner är en slags krigsföring, långsammare och mer strukturella än ett öppet krig men med flera gemensamma nämnare.

– Breda ekonomiska sanktioner innebär att man kraftigt försvårar möjligheterna för befolkningen att överleva. Vilket i sig är ett brott mot mänskliga rättigheter, säger Parsi.

I fallet med USA och Iran är det högst medvetet gjort.

– Det är viktigt att komma ihåg att det här är inte en oavsiktlig effekt utan tvärtom, det är ett mål från flera framstående amerikanska politiker, med Bolton i spetsen, att pressa Iran dithän att befolkningen ska göra uppror och störta regimen. Det är tanken, säger Rouzbeh Parsi.

Osäker framtid

Rouzbeh Parsi vill inte dra en direkt koppling mellan den visafria överenskommelsen, befolkningens vilja att fly och de amerikanska sanktionerna. Men han menar att situationen i Iran just nu knappast är uppmuntrande.

Utländska företags rädsla för att investera i landet har fått prognoser om ekonomisk tillväxt att åter sjunka. Ungdomsarbetslösheten som är kroniskt hög kommer knappast bli lägre. En stor del av befolkningen är ung, högutbildad och arbetslös. Ingen har längre någon framtidstro.

– Det kan vara den kroniska viljan att lämna landet som lett till att många valt att flyga till Serbien. Man måste komma ihåg att det finns många iranier från olika samhällsklasser som bara vill åka på semester, säger Parsi.