När operahuset i Göteborg tar sig an ett projekt görs det inte halvdant. I huset vid Göta älvs strand, där runt 700 personer arbetar, har ett mastodontarbete påbörjats med att göra en miljövänlig operaproduktion.

Nu på lördag är det premiär för del ett i Nibelungens ring, ett verk av Wagner bestående av en prolog och tre operor. Göteborgsoperan ska sätta upp ett verk per år fram till 2021.

– Att visa Nibelungens ring är en idé jag har haft länge. Det är ett jättestort projekt som behöver mycket fokus och energi. Man behöver tänka kreativt, säger Göteborgsoperans konstnärliga ledare och regissören till Nibelungens ring, Stephen Langridge.

När nu Göteborgs 400-årsjubileum närmar sig tyckte han att det var ett bra tillfälle att ta tag i ett sånt här projekt. Del fyra kommer spelas under jubileumsåret.

Nibelungens ring handlar om människans exploatering av naturen – och dess konsekvenser.

– Temat är en analogi av vad som händer i världen. Det handlar om två människor som påbörjar förstörelsen av jorden genom att söka makt. Alberich rånar världen på dess naturliga resurser – guldet, och samtidigt tvingas han motta en förbannelse att inte få uppleva kärlek. Det ger honom absolut makt och får oss att reflektera kring: Vad är din avvägning mellan mänsklighet och makt, och vad har vi för oundviklig påverkan på jorden?

Samtidigt finns Wotan, ledare av gudarna som försöker kontrollera världen genom kontrakt och avtal. Han har också snott resurser från världen genom att hugga av en gren av världens träd.

– Dessa två förstör världen men samtidigt sig själva, säger Stephen Langridge, som ser många tydliga paralleller till vad som händer i världen i dag.

Inte konfliktfritt

Samtidigt som arbetet med Nibelungens ring påbörjades utmanade Stephen huset till att sätta igång ett rejält miljöarbete. Att höja ribban.

– När jag kom hit var jag mycket imponerad av operans arbete med hållbarhet. Det kom inte ovanifrån, utan personer från alla olika avdelningar bildade tillsammans en miljögrupp som anger tempot. Det är de som är inspirationen, och då kom idén: kanske kan detta bli ett gemensamt projekt som vi kan göra tillsammans?

Sagt och gjort. Den konstnärliga avdelningen involverades för första gången i projektet och miljöfrågor skulle genomsyra allt.

Normalt sett planeras en opera i taget, men nu planerades fyra på samma gång – för att material, kläder och scen ska kunna återanvändas i alla fyra delar.

– Det är inte konfliktfritt, alla dessa detaljer. Frågor ställs lite på sin spets, men nu har vi mer mandat att ställa fler frågor i konflikten mellan ”bilden, uttrycket och miljön”. Det krockar ibland och frågor uppstår kring vem som tar besluten. Det är den största förändringen, alla dessa interna diskussioner som vi har. Det är ingen lätt omställning, säger Tatiana Bjarne som arbetar i kostymateljén.

Stolt över arbetet

Miljövetaren Natalja Koniouchenkova har jobbat med Göteborgsoperans miljöarbete i många år och är den som tar fram fakta, statistik, certifieringar och studerar livscykelanalyser, (LCA-analyser). Hon är stolt över det arbete de lyckats göra och visar upp rapporter, faktablad och nya material: råpapper istället för cellplast till inredningen, obs-skivor (en typ av träfiberskiva) av spillvirke och kanvasmatta i-stället för PVC-matta på golvet.

Hon skrattar lite och säger:

– Ibland måste man som miljöengagerad miljöarbetare vara extra pushig och ta lite fight. Det här med PVC-mattan var en sådan historia. Vi ville inte ha en PVC-matta på golvet. Vi har kanvas som vi vill använda i-stället. Men det blir kanter, kräver mer arbete för att den inte ska rynka sig och innebär risk att någon snubblar. Men vi släppte det inte.

– Projektet har gjort det svårare för en konstnär att säga ”jag tänker inte jobba med det här materialet”, för detta ska vara en miljöproduktion.

Återgå till gamla tekniker

Hela arbetet har varit en läroprocess och mycket har handlat om att gå tillbaka till gamla tekniker, gamla material och att se vad det finns mycket av lokalt.

– Målarna har blandat sina egna färska färger av stärkelse, tapetklister och pigment istället för plastfärger som innehåller akrylat. De gamla teknikerna gör det också mer hälsosamt att arbeta i. Trämaterial behöver inte flamskyddas lika mycket. Man får med så många problem med plaster – fördelen är att de är lätta att flytta. De gamla materialen är tyngre, säger Natalja.

– Scenografen Alison Chitty har tittat mycket på vad som finns lokalt. Hon har besökt ett plats med gammalt byggmaterial där hon hittade träspill som vi gjort nytt material av.

Scenografen fascinerades även över alla kläder som lämnades till second hand, och de har nu valt att använda bara second hand på alla statister och vissa solister. Tatiana Bjarne i kostymateljén har sedan färgat vissa kläder med naturliga metoder i till exempel naturlig indigo, järn och reseda.

En utmaning var de ultravioletta färgerna, som de tvingades skippa helt eftersom de inte kunde hitta något alternativ.

– Guldet var också svårt, säger Natalja. Bladguld skulle läggas på direkt på kroppen på en person och sedan duschas av. Mässing och koppar skulle då hamna i avloppen. Nu är det istället limmad slagmetall på en tunn trikå som går att återanvända flera gånger.

Flyget är värst

Annars är flygresorna det största problemet. Några medarbetare måste flyga från sina hemorter i andra länder, såsom scenografen och dirigenten. Dessutom är deras Operans danskompani runt och turnerar mycket med flyg.

– Kanske behöver vi ha ett klimatmål per föreställning framöver? Det måste vara ett medvetet val om vi tar in folk som behöver flyga, säger Tatiana Bjarne.

Natalja Koniouchenkova menar att det finns en konflikt mellan miljöaspekten och operans uppdrag.

– Det ligger i vårt uppdrag att vara internationella. Det handlar också om att vara stolta över vårt otroligt duktiga danskompani, som ofta blir inbjudna att komma och dansa någon annanstans.

Det är också med hjälp av flyget som de kan samarbeta med olika konstnärer, koreografer och regissörer från andra delar av världen.

– Man ska inte behöva resa till London eller New York över en weekend för att se en bra opera, utan det vill vi kunna erbjuda även här hos oss. Men det är inte lätt, och vi diskuterar ofta hur vi ska kunna få ihop de här olika konflikterande målen.

Besökarnas val viktigast

Även om man lätt tänker att opera är tjänstekonsumtion, vilket ofta är bättre än prylkonsumtion ur miljösynpunkt, har en operauppsättning ändå stor miljöpåverkan. LCA-analyser som studenter på Chalmers har gjort visade att det så klart blir mindre påverkan ju fler som ser operan, men annars är den största miljöpåverkan de val som operans besökare gör före och efter föreställningen. Köper de en ny klänning inför premiären, äter de en middag ute på stan, åker de taxi eller spårvagn dit och hem?

Gällande själva operan visade studenternas analys att det var bytet till förnybar energi som var den viktigaste förändringen, ihop med att se över användning av plast på scen och livsmedel i restaurangen.

– Vid populära musikaler är det ofta samproduktion och det delas på utrustningen, säger Tatiana Bjarne. Mycket sparas också, men vissa teatrar klarar inte att hålla lager.

Detta gäller dock inte Göteborgsoperan, som har ett eget magasin där de kan förvara utrustning som kan återanvändas senare.

Vill skapa en returkultur

Några som tagit tag i utrustningsfrågan är den Göteborgsbaserade föreningen Returkultur, som föddes ur ett samarbete mellan festivalerna Skogsfesten och Algotfestivalen. Föreningens syfte är att etablera just en returkultur, där tillgång är viktigare än ägande och där det är enklare att återbruka, laga och dela än att köpa nytt. Returkultur håller nu på att skapa en samlingsplats för material och utrustning som behövs vid olika tillställningar som musikfestivaler, teatrar och operor, men också demonstrationer och manifestationer av olika slag. Bland annat har man kontakt med just Göteborgsoperan om att inleda ett samarbete.

Thobias Johansson, en av medlemmarna, berättar att tanken är att starta en digital förmedlingstjänst, men också att ha en fysisk lokal där material och utrustning kan lånas ut. Han tycker att det generellt sett finns en vilja hos kulturaktörer att dela på saker och inte slänga.

– Men man har inte resurser för att realisera det. Det finns en del juridik som hindrar: Operan kan inte ge bort saker hur som helst, exempelvis. Då är det bättre att det kommer till en delningspool. Där har vi en roll.

För Returkultur handlar det också om rättvisa och demokrati.

– Institutioner som får en stor del av kulturstödet ska dela med sig mer av sina resurser till andra. Skattemedel borde delas mer rättvist och komma fler till del. Om stora institutioner som operan delar med sig av sin utrustning blir det win-win för alla, säger Thobias Johansson.

När det gäller kulturens miljöpåverkan menar han att det största problemet är besökarnas resor, men när det gäller konserter och festivaler är det också mycket nedskräpning och engångsprodukter som används.

– Ju större evenemang desto större klimatpåverkan. Man behöver stora artistnamn som flygs in. Men jag tycker att vi kanske inte behöver ha så många stora evenemang, utan fler mindre arrangemang som når ut bredare. Skogsfesten flyger aldrig in folk exempelvis; det gör man inte i samma utsträckning i mindre event.

Manar till eftertanke

Tillbaka till Stephen Langridge på Göteborgsoperan. Han är ”djupt oroad” över vad som händer med vår miljö, läser mycket om rewilding (att återskapa naturen som den var innan människan började påverka den) och inspireras av miljöföregångare.

– Jag funderar mycket på vad jag kan göra i min roll på operan och på hur konsten kan hänga med i processen, säger han.

Opera handlar till 80 procent om att använda en repertoar som redan finns och berättelserna är ibland omoderna. Men det finns alltid olika aspekter av vad det innebär att vara människa att belysa, menar Stephen.

– Vi gör inte agiterande politisk teater. Det är inte vårt mål. Men vi drar samman tusentals människor kring en historia som lyfter blicken, och det är klart vi vill något med det.

Han tror inte att Nibelungens ring kommer förändra människors liv, men hoppas att den kanske får dem att tänka till:

– Jag skulle aldrig hävda att tre timmar i operan kommer få alla att ändra sig. Men de kanske tar spårvagnen istället för en taxi hem efteråt.