YTTRANDEFRIHET FN:s särskilda rapportörer David Kaye, Agnes Callamard och Bernard Duhaime skriver i ett gemensamt uttalande att journalister i olika delar av världen drabbas av ”hot och attacker, ofta från myndighetsrepresentanter, den organiserade brottsligheten eller terrorgrupper”. FN-experterna kräver samtidigt ett stopp för det politiskt motiverade våld som drabbar journalister.
Den saudiska journalisten Jamal Khashoggis brutala död har fått stor uppmärksamhet, samtidigt är händelsen tyvärr bara ett fall av många. Enligt Unesco har 1 010 journalister blivit dödade under de senaste tolv åren, och i nio av tio fall har morden förblivit ouppklarade.

Kommittén för skydd av journalister, CPJ, uppger att Brasilien, Mexiko och Colombia tillhör några av de länder i världen där mord på journalister sällan leder till åtal. I Mexiko mördades 14 journalister under förra året, men hittills har bara två av morden lett till att någon blivit gripen.

För att belysa det våld som drabbar journalister har Unesco lanserat en kampanj under hashtaggen #TruthNeverDies, där man lyfter fram artiklar och reportage skrivna av journalister som blivit mördade i samband med sin yrkesutövning.

– Det är vårt ansvar att se till att brott mot journalister inte förblir obestraffade. Vi måste till att journalister kan arbeta under trygga förhållanden, där en fri och pluralistisk press kan frodas. Endast i en sådan miljö kan vi bygga samhällen som är rättvisa, fredliga och framåtsträvande, säger Unescos generaldirektör Audrey Azoulay.

En av de journalister som lyfts fram i kampanjen är fotografen Paul Rivas från Ecuador, som i våras reste till Colombia för att rapportera om narkotikarelaterat våld. Men väl framme blev han enligt rapporter kidnappad och sedan mördad av en kriminell grupp, och fortfarande är mycket kring fallet oklart.

En annan journalist som lyfts fram i Unescos kampanj är Miroslava Breach Valducea från Mexiko, som sköts till döds utanför sitt hem. Hon hade bland annat rapporterat om organiserad brottslighet.

FN:s särskilda rapportörer uppmanar i sitt gemensamma uttalande myndigheterna i alla länder att genomföra snabba och opartiska utredningar när journalister utsätts för våld. Samtidigt understryker de att många länder inte gör detta och att ”straffrihet för brott som riktas mot journalister sporrar till ytterligare våld och attacker”. Rapportörerna påminner samtidigt om vilken roll politiker själva kan spela för att medverka till våld, bland annat genom att kalla reportrar för ”folkets fiender” eller ”terrorister”.

Nyligen fördömde över 200 journalister i ett gemensamt brev de attacker som USA:s president Donald Trump riktat mot pressen. I brevet anklagas presidenten för att uppvigla till politiskt våld som ”en del av en återkommande serie av attacker mot den fria pressen – inklusive att stämpla all bevakning som han ogillar för ‘fejknyheter’ och genom att porta reportrar och nyhetsorganisationer som han vill bestraffa från pressträffar och möten”.

En liknande retorik som Donald Trump gjort sig känd för har blivit allt vanligare i många delar av världen, däribland i Sydostasien där termen ”fejknyheter” har börjat användas för att dölja eller rättfärdiga våldshandlingar. Ett annat exempel är när den filippinske senatorn Alan Peter Cayetano inför ett människorättsråd slog ifrån sig uppgifter om omfattningen av utomrättsliga avrättningar i hemlandet genom att hänvisa till ”alternativa fakta”.