Samtidigt som USA försöker förstå och slicka såren efter den senaste tidens illdåd med massaker av hbtq-personer, dödligt polisvåld och dödsskjutningar av poliser är det tänkt att den amerikanska presidentvalskampanjen ska sparka igång på allvar.

Allt ska börja i Cleveland.

Staden, belägen i delstaten Ohio utmed Eriesjön, var en viktig utpost för den amerikanska koloniseringen av västern i början av 1800-talet. Härifrån opererade en rad markbolag som sålde ut jordlotter till nybyggare som övergav östkustens industristäder för ”obebodda” territorier väster om Mississippifloden.

Två hundra år senare är det tänkt att Cleveland ska bli startskottet för ett ny slags erövring: Republikanerna håller nomineringskonvent och den förmodade kandidaten Donald Trump ska inte bara erövra USA med slagdängan ”Make America Great Again” (”Gör Amerika mäktigt igen”) – han ska även erövra partiet i sig.

Allt i en miljö präglad av högt tonläge, öppna missnöjesyttringar mot Trump och högt flygande anklagelser mot politiska motståndare. Utanför har demonstranter och Trump-sympatisörer samlats – och båda grupper beväpnade eftersom det i Ohio är tillåtet att bära vapen offentligt.

Det republikanska partiet omfamnar dock Trump med viss tveksamhet. Fastighetsmagnaten från New York vann det republikanska primärvalet med överlägsen marginal, men för att bygga en länk mellan sig själv och partiet utsågs Mike Pence till Trumps vice-presidentkandidat. Pence har i egenskap av guvernör i delstaten Indiana på senare år gjort sig känd för att bland annat motsätta sig samkönade äktenskap och kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. 2015 godkände han en lag om religionsfrihet som kritiker menar öppnar dörren för diskriminering av homosexuella på vid gavel.

Behov av enighet

Under primärvalet gav Mike Pence sitt stöd till den republikanske kandidaten Ted Cruz och uttryckte sig kritisk bland annat till Trumps antimuslimska hållning. Trump/Pence är tänkt att ge såväl konservativa som mer liberalt sinnade republikaner varsin del av kakan.

Bedömare är emellertid inte säkra på att strategin kommer att fungera mot Demokraternas presidentkandidat Hillary Clinton. Den kvinnliga väljarkåren lär inte känna sig mer frestade av att rösta på Pence än på Trump, som redan tidigare uppvisat låga förtroendesiffror hos just amerikanska kvinnor, skriver kolumnisten Katie Zezima i Washington Post.

”Pence kommer med största sannolikhet att tilltala socialkonservativa och frikyrkliga röster som kanske ställt sig tvekande till Trump, en fräck och gift-för-tredje-gången-typ från New York med sparsam aptit för det så kallade kulturkriget. Genom att välja Pence har Trump adderat en samhällsfrågekrigare med många och väldigt konservativa meriter”, summerar Zezima.

Men bilden av ett enat parti, som Trump och Pence är i stort behov av att förmedla ut till väljarna, överensstämmer knappast med verkligheten. Trumps persona och uttalanden har fått många att bojkotta Republikanernas partikonvent i Cleveland, däribland båda ex-presidenterna George Bush och George W Bush. Även avhoppade sponsorer har gjort att den republikanska nationella kommittén (RNC), som bekostar kalaset, haft stora problem med att täcka alla utgifter på över 300 miljoner kronor.

– Om vi inte håller ihop och stoppar henne är vårt enda alternativ att vänja oss vid begreppet: ”President Hillary Clinton”, säger Reince Priebus, RNCs ordförande.

Sanders väljer Clinton framför Stein

Hos Demokraterna pågick striden om presidentkandidaturen längre än hos Republikanerna. Bernie Sanders utmanade på allvar Hillary Clinton och tvingade henne till en rad politiska kliv vänsterut för att slutligen kunna säkra segern. När nu Sanders deklarerat sitt stöd för Clinton som USAs nästa ­– och första kvinnliga – president skedde det efter två veckors intensiva förhandlingar mellan de båda lägren. Bland annat kommer Clinton att driva på för att Sanders förslag om avgiftsfri collegeutbildning och expanderade sjukvårdsförsäkringar ska bli verklighet i utbyte mot att Vermont-senatorn uppmuntrar sina sympatisörer att lägga sin röst på Hillary i stället för att röra sig vänsterut eller välja det gröna partiets förmodade presidentkandidat Jill Stein.

Stein sträckte tidigt ut en hand till Sanders med målet att tillsammans forma en stark allians som skulle locka väljare från såväl vänsterkanten som gröna rörelser. I ett öppet brev till Sanders skrev Jill Stein:

”Samtidigt som den nyliberala demokratiska maskinen mobiliserar sig för att kväsa revolutionen vädjar jag till dig att öppna ett fönster till en historisk möjlighet bortom det Demokratiska partiet. Jag skulle verkligen vilja finna vägar för samarbete för att nå ännu längre fram och säkra en revolution för folket, planeten och där fred slutligen segrar. Var vänlig meddela mig ifall du är intresserad av att inleda samtal.”

Så blev det aldrig och huruvida Sanders och Clintons gemensamma plattform kommer att bära frukt återstår att se. Enligt en opinionsundersökning genomförd av Reuters/Ipsos ställer sig endast 40 procent av Sanders sympatisörer positiva till att stödja Hillary Clinton.

Bernie Sanders närmande till Hillary Clinton har fått många inom den amerikanska gräsrotsrörelsen som var grunden till Sanders kampanj att känna besvikelse. Även Donald Trump har gjort politik av Sanders och Clintons gemensamma plattform.

”Jag är något förvånad över att Bernie Sanders inte var sann mot sig själv och sina anhängare. De är inte glada att han säljer sig”, Twittrade Trump som flera gånger sagt att hans politiska budskap bör locka Sanders anhängare mer än Clintons.

Högerextrema intressen

En annan väljargrupp som Trump bör hoppas på att locka över ifall han ska nå Vita huset är de högerextrema. De högerextrema miljardärbröderna Charlie och David Koch, som härstammar från en inflytelserik klan som gjort affärer med Hitler, har i decennier varit en viktig politisk spelare till höger om Republikanerna med sina paraplyorganisationer och generösa donationer till utvalda kandidater.

”Nätverkets pengaflöden tycks ha tre särskilt viktiga syften: att köpa inflytande genom tunga donationer till politiker, att finansiera renodlad lobbyingverksamhet samt att stödja högerradikal idéproduktion. Bland de politiker som mottar störst donationer från Kochs märks Florida-senatorn Marco Rubio, kandidat i årets presidentval. Hans kampanj fick minst 650 000 dollar från Kochs bara under 2015”, skriver Morgan Finnsiö i en granskning som publicerades i Tidskriften Expo i våras.

Tidningen Politico har även avslöjat att en rad prominenta republikaner talade vid Koch-brödernas ”vintertoppmöte” i januari 2015: däribland presidentkandidaterna och senatorerna Ted Cruz, Rand Paul och Marco Rubio.

Koch-bröderna har annars varit kritiskt inställda till Trump, i stället kan en väg upp till Republikanernas absoluta topp gå via vice-presidentkandidaten Mike Pence, som genom åren åtnjutit goda kontakter med de högerextrema affärsmännen. I slutet av juli väntas Pence även delta vid ett Koch-initierat seminarium i Colorado, något som öppnar för att Trump/Pence kanske kan räkna med Koch-bröderna dollargåvor inför höstens presidentval.

”Banden [mellan Koch-bröderna och Mike Pence] är starka”, skriver Peter Overby, reporter för National Public Radio, i en analys. ”Men så här långt verkar det inte som om Koch-brödernas välbehövliga pengar kommer att kastas in i presidentvalet.”

* * *

Läs även Syres porträtt av Bernie Sanders och förhandlingarna kring frihandelsavtalet TTIP, som Clinton och Trump har olika planer för.