Vi har en våning på X-gatan, säger någon. Tänker du dig också stora rum med höga fönster, spegeldörrar, stuckatur flera meter upp i taket och ett kök som kan rymma en mindre skridskobana? Separat köksingång, kanske en jungfrukammare?
Medan en lägenhet kan vara vilken bostad som helst som är en av flera i samma hus och har eget kök. Det är ett underligt ord, lägenhet. Man kan inte gissa sig till att det är något man kan bo i, och det var inte heller självklart från början.
Svenska Akademiens ordbok, som bland annat tar upp ordens historia från 1521 och framåt, tar upp elva betydelser av lägenhet. Den del av SAOB där ordet finns med kom 1941, och där förklaras lägenheten som ett läge, en situation, en jordegendom, en transportmöjlighet eller någon annan möjlighet, nytta eller bekvämlighet. Just transportmöjlighet är en vanlig betydelse. ”En Smålandsost afgår med första lägenhet öfver Carlshamn” skrev Esaias Tegnér 1824 – osten skulle alltså skickas snarast.
På tionde plats
Först på tionde plats kommer lägenheten som bostad: ”(med kök l. kokvrå försedd) bostad (särsk. i hyreshus) våning; ofta; mindre våning”.
För den som har undrat över ordet olägenhet går det upp ett ljus. Det är ju inte motsatsen till en bostad, även om hemlöshet är en olägenhet för den som är utsatt, utan motsatsen till bekvämlighet och nytta.
Numera är en lägenhet nästan alltid en bostad, men snarare än att lägenheten är en liten våning skulle man väl säga att våningen är en stor lägenhet. Jag har också hört våning definieras som en lägenhet som man kan gå runt i, från rum till rum till rum till kök till rum utan att vända, och så småningom komma tillbaka där man började. Men vanligare är nog idén att en våning ska ta upp ett helt våningsplan.
Det tyska ordet Wohnung betyder lägenhet, vilken lägenhet som helst. Och wohne betyder bo – wohne och Wohnung är som bo och boning. Ursprunget till både Wohnung och våning är det medellågtyska woninge eller waninge, som betyder uppehåll, bostad med mera. När man började använda ordet våning på svenska på 1500-talet betydde det också bostad. Ett våningshus var ett bostadshus och en invånare är än i dag en som bor på en plats.
I andra språk som använder någon variant av ordet wohne eller våning har det ingenting med våningsplan att göra. På danska, norska och tyska heter våningsplan etage i olika varianter, på holländska heter det verdiepung: ”Ik woon op de derde verdieping” betyder ”jag bor på tredje våningen”.
Våningen som våningsplan är alltså en senare historia, och tanken att en våning som man bor i måste ta upp hela våningsplanet är en efterkonstruktion. Däremot måste våningen ligga i ett hus med flera bostäder – en villa är ingen våning, hur många våningar den än har.
Släkt med ”förvåning”
Om en våning är en stor lägenhet skulle förvåningen kunna vara trapphuset – med marmorgolv och en hiss med snirklig gjutjärnsgrind. Men det är det ju inte. Förvåning är en känsla som inte har något speciellt med boende att göra, så vad är det för våning som kommer efter för?
Orden är släkt med varandra, men så avlägset att likheten nästan är en slump. Våning, wohnung, wohne och woon kommer från samma ordstam som van, vän och vänta. Förvåna är ett gammalt dialektord som bland annat har använts i Dalarna i betydelsen ”vara utöver förväntan”, och förvånad blir man alltså när något inte är som man trodde.
Att det inte längre bara används på dalmål beror på Samuel Columbus, författare, språkteoretiker och språkforskare som levde på 1600-talet. Redan då ville han förnya skriftspråket så att det återgav ”fulle daglige taalbruket”. Hans sätt att både stava och beskriva språket säger mycket om hur man talade på den tiden. Inte minst i Dalarna, eftersom han själv kom från Hedemora – han skriver bland annat oohl och håhl istället för ord och hård.
I sin bok En swensk ordeskötsel listade han talspråkliga uttryck som han ville ta upp i skriftspråket. Där finns flera ord som i dag finner sig lika väl tillrätta i skrift som i tal, till exempel gryning, skymning, andfådd, avgöra och förvåna.
Inkvartering
Vid vilken storlek kan en lägenhet kallas våning? Ingen speciell, förstås. Och visst behövs det lite mer än bara yta – våningen är gammal, inte funkis, inget modulhus, och den har högt i tak.
En kvart, då? Kvart är ett slanguttryck för lägenhet eller bostad – man kan ha förstahandskontrakt på kvarten, men det kan också vara ett ställe där man bara kvartar, alltså sover, mer tillfälligt. Det är militärtermen inkvartering som har flyttat in i det civila livet och gjort det bekvämt för sig. Efter råd och lägenhet.
