Hon syns ofta på Söders gator i Stockholm när hon cyklar fram på sin svarta lådcykel, med både små barn och stora väskor i bagaget. På väg till dagis och till den lilla smedjan på Blekingegatan. Här har hon hållit till sen fyra år tillbaka och det är här hennes skickliga fingrar snidar fram de karaktäristiska smycken som allt oftare syns pryda människors öron, halsar och fingrar. Kajsa Åman är en flitigt anlitad guldsmedsmäster och smyckesdesigner, både i mindre, privata sammanhang och i större forum, som till exempel Designforum, där hon som en av tio vinnare visade upp sitt verk Altruist på catwalken under Stockholm Fashion week 2018.

Kajsa har varit verksam sen mitten på 90-talet, först som praktikant och lärling på en mängd guld- och silversmedjor, sedan med arbete i smyckesverkstäder i New York och här i Sverige med flera utbildningar och gesällprovet i Guldsmide.

Ditt uttryck är metallen och stenarna. Berätta vad själva materialen betyder för dig, konstnärligt och hantverksmässigt?

– Formgivningen står alltid tyngst i de smycken jag gör. Därefter väljer jag material och stenar. För att framhäva formen eller strama till den. Med en ytbehandling som gynnar formen. Därtill är ju stenar en dekorationsmässig detalj eller ett fokus. Jag älskar metallurgi och är nördig vad gäller teknik och smycketillverkning. Det är också vad guldsmidet är, att kunna bygga ett smycke tekniskt korrekt så att det kan hålla en livstid, berättar Kajsa.

Du arbetar mest mot privata kunder. Hur går en sån arbetsprocess till?

– Jag och kunden träffas och går igenom deras önskemål. I fråga om vigselringar till exempel så har kunden oftast många idéer, men är inte alltid säker på vilket utseende ringen ska ha. Så jag skissar upp dom idéer som finns och väljer material och stenar efter behov. När sista skissen är gjord och kunden är nöjd med utseendet så gör jag ett prisförslag. Är kunden lika nöjd då, så börjar jag jobba.

Vad för slags smycken gillar du mest att göra?

– Överraskningssmycken är roligt. Ibland är det frierier, ibland är det andra högtidsgåvor. Jag gör research tillsammans med beställaren. Vi frågar oss vilka sorts smycken bäraren brukar bära och gilla. Stenar? Stort, litet eller magnifikt?

Berätta om dina olika egna designer, till exempel ”dubbelringen”?

– Dubbelringen är ett sånt smycke som lever sitt eget liv. Jag gjorde första exemplaret när jag gick som lärling och har numrerat dem sen dess. Beställningarna fortsätter komma nu och då, jag sålde precis nummer 39, säger hon vidare.

Gör du mest smycken, eller blir det bruksföremål också?

– Jag har gjort ett par skedar. Dopgåvor. Och små miniurnor bland annat, till aska från ett älskat husdjur. Så några små bruksföremål har det blivit.

Berätta hur du tänker kring metaller, stenar, färger, former när du skapar visioner inför en ny design eller en ny beställning?

– Jag älskar att plocka detaljer runt en person. Om jag ska göra ett smycke till en person att bära så har jag all kunskap om alla stenar och alla metaller, medan kunden vet vad den gillar. Så det är bara att gräva sig ner i detaljer. Ögonfärg, favoritsång, älsklingsdjur eller någonting annat som sätter form eller färg på mina tankar och som gör smycket så betydelsefullt att det blir viktigare än livet självt.

Finns det speciella saker du vill uttrycka och förmedla?

– När jag gör smycken utifrån mig själv så vill jag gärna berätta en saga. Då vill jag gärna att ett smycke ska bära kraft från oanade höjder eller oändliga djup. En blandning av Marrakesh-Alice i Underlandet och punk.

Finns det politiska smycken?

– Det beror ju på hur man tänker. Det finns ju politiska symboler. Ett kvinnotecken till exempel. Sen finns det ju politiska symboliska attribut. Som att bära kraftiga silversmycken när du förväntas bära nätta guldsmycken till exempel. Sen tycker jag det ligger politik i att använda sig av återvunnet guld och silver i arbetet som jag gör.

Berätta om designforum 2018?

– Designforum har funnits i många år och är ett projekt för att framhäva guldsmedsyrket och det handgjorda smycket på marknaden i dag. Varje år med en ny vinkling på hantverket. Inte många smycken i branschen i dag är handgjorda. Utan oftast gjorda i låglöneländer under extremt skadliga och primitiva förhållanden.

Där har Designforum lyft upp oss handarbetare för att visa det vi gör i våra verkstäder. I år låg fokus på Fashion Week. Det utlystes en tävling för ett år sen. Bit för bit sållades tio guld-silversmeder ut. Temat för i år var altruism. Jag gjorde ett smycke som gränsade till klädedräkt. En altruist.

När #metoo drog igång för ett år sen samarbetade du med skådespelaruppropet Tystnad tagning och gjorde broscher till dem som föreställde bland annat en filmklappa. Berätta om samarbetet?

– Jag liksom hela vårt samhälle skakades av metoo-rörelsen. Av det vardagliga maktövertag de sexuella trakasserierna skapar, som många tusen har varit utsatta för. Kvinnor och flickor på ett strukturellt plan men också pojkar och ickebinära. Det var tydligt att detta kräver ett stopp! Så när en av skådespelarna i min bekantskapskrets frågade om jag kunde göra ett halsband eller en pin så gick jag igång direkt. En symbol som kan ena och förena samtidigt som den ger styrka. Det blev en klappa, en halv tamburin (som man kan spela på!) och ett halsband #tystnadtagning. Så himla fint och viktigt.