Några stenkast från Kvilletorget, närmare moskén, ligger den lilla undangömda pärlan El Mariachi. Jag hade aldrig upptäckt restaurangen om det inte vore för ett antal tips som viskats i mitt öra. Jag tar med mig två vänner och vi slår oss ner vid ett bord i den lilla lokalen. Här vistas, förutom vårt sällskap, ett antal öldrickare men inga andra matgäster.

Såvitt vi hört finns här både vegansk ost och vegansk crème fraîche. Vi kikar i menyn och möts av mexikanska och chilenska rätter och en särskild sida för vegetariskt. Jag fastnar för tacos och jag ber om just vegansk ost och fraîche som tillbehör. Mitt sällskap väljer vegansk burrito. Vår servitör är mycket trevlig och tillmötesgående.

Vi sippar på varsin dryck och samtalar i den småmysiga lokalen. Belysningen är dämpad med kulörta lampor. Väggarna pryds av föremål som går i linje med restaurangens inriktning och så även musiken.

Medryckande och uppiggande, och härligt opretentiöst. Visst hade det varit en mer uppsluppen stämning med en fullsatt restaurang, men man kan nog knappast vänta sig något annat en måndagskväll.

Nu kommer maten in och det ser mycket inbjudande ut. Nu ska vi se vad en tacosälskande Jenny tycker om detta. Framför mig har jag ett stort fat med fyllningar och en liten tallrik med små vetetortillas. Jag hugger in och fyller bröden med sojafärs, chunky guacamole, salsa, jalapeños, grönsaker och oststavar. Jag knaprar på nachos vid sidan av.

Jag saknar crème fraîche dock. Jag fick känslan av att vi hade en överenskommelse där. Enligt de där ryktena på stan skulle det ju finnas fraîche. Jag är nöjd ändå, eftersom jag är ordentligt förtjust i en klassisk tacotallrik.

Det som slår mig dock är: Är måltiden för klassisk? Är inte detta exakt det jag brukar äta hemma på fredagarna, fast utan den där lilla extra finessen som jag själv brukar lyxa till det med?

Å ena sidan är jag glad att det finns ett ställe i stan som serverar en hyvens tacotallrik. Å andra sidan hade jag gärna sett lite piff. Fraîche, koriander, majs, en extraordinär salsa eller något slags spektakel på tallriken som vittnar om att jag är på en autentiskt mexikansk restaurang och inte hemma i min tevesoffa.

Mitt sällskap har huggit in på sin burrito. Den är färs- och tomatfylld och gratinerad med vegansk ost. Den är så klart fullt ätligt och bjuder inte på några negativa överraskningar, men tyvärr är den lite för anspråkslös även den. Det är färs och tomat, och just inte så mycket mer.

Det finns något jag gillar med El Mariachi. Jag skulle kunna tänka mig att gå hit igen. Mysig belysning, dansanta rytmer, trevlig personal och reko tacos. Men jag går inte hit för att äta en gourmetmiddag. Detta är Kville. Här njuter man av go stämning.