Idag är det tyskaprov. Det är ett av mina vuxna barn som ska examineras på nybörjarkursen i tyska på komvux. Att plugga språk är inte hans kopp te annars, men nu har han en tysk flickvän, och då blev det en annan sak. Hon finslipar hans tyska ü i telefon och jag har hållit repetitionskurs i grammatik på kvällarna. Det är inget dumt sätt att umgås.

Men i Sverige talar vi svenska, sa Ulf Kristersson i valrörelsen. Alla är nog eniga om att det är bra att kunna svenska i Sverige. Mer än bra, det måste vara jättejobbigt att inte kunna. Och därför, tycker både sossar och moderater, ska man tvinga människor att lära sig svenska. Man ska dra in deras bidrag så att de inte har något att leva på om de inte lär sig.

Det finns mycket konstigt i det resonemanget. För det första finns det många som varken talar svenska eller får bidrag. Hur ska man kunna hjälpa dem? Konfiskera deras löner och andra tillgångar tills de får godkänt?

För det andra finns det ingenting som säger att folk lär sig bättre om de tvingas. Inga vetenskapliga studier, ingen erfarenhet. Många länder har olika slags språkkrav för invandrare, men det gör ingen skillnad i språkkunskaperna.

Det är inte så vi lär oss språk. Författaren Malte Persson skriver om sitt förhållande till språket i en fin essä i Expressen. I Tensta såg han Ulf Kristersson och hans alla-pratar-svenska-affisch. Han undrar om det ger fler röster i Tensta – själv blir han provocerad, och funderar över varför.

”Jag älskar ju svenska språket över nästan allting annat. Och som svensk författare vill jag inte bara att alla i Sverige ska kunna svenska, utan att alla i hela världen ska göra det.”

Men han är också invandrare själv. Han bor i Berlin sedan flera år, han kan läsa Goethe och översätta Heine, men han kan knappt beställa en fika på tyska. Många lär sig aldrig, skriver han, och man klarar sig långt med engelska. Långt, men inte hur långt som helst.

Som EU-medborgare klarar sig nog Malte Persson undan den regel som säger att man ska ha godkända kunskaper i tyska för att få permanent uppehållstillstånd. Jag vet inte hur examinationen går till – räcker det att kunna översätta Heine, eller ska man kunna beställa kaffe också?

Alla språkvetare vet att det helt saknas vetenskapligt stöd för språkkravens effektivitet. Olle Josephson, professor i nordiska språk, påpekar ofta det i Svenska Dagbladets språkspalt när nya språkkravsförslag kläcks i politiken.

Men det verkar som om politikerna är helt immuna. Faktaresistenta. För som en gummiboll flyter samma idé upp, om och om igen.

Vill man att fler ska lära sig ett språk ger man möjligheter till det. Att försöka tvinga människor har ingen effekt, och om man ändå försöker tvinga dem, fast man vet det, då handlar det inte om språket. Det är bara ett sätt att visa sina väljare, om man är politiker, vill säga, att man ställer krav, i ett politiskt klimat där kraven är en valuta i sig.

Jag tror att människor känner sig mer välkomna om man inte smäller upp affischer där det står att vi minsann talar svenska i Sverige. Det vet de ju redan, och de allra flesta försöker allt de kan.